Lördag
Dagen har vi spenderat på schtaaan. Måste erkänna att det blev några inköp här och var - men bara nödvändiga såklart! En trio med nya underbyxor till mej själv (väl behövt(!!)) Ett par rosa kalsonger till Johan (Jag och Anton kunde inte låta bli att köpa dem) och två par tröjor till Anton. Tröjjan som Anton själv valde är den på bilden nedan och jag måste erkänna att den är rätt tuff. Min pojke har smak för kläder!
När vi väl kom hem kurrade våra magar rejält. Lunchen som vi i förväg planerat bestod av grillad korv med bröd men någonstanns på vägen spårade det ur och till slut insåg vi att lunchen även blev till en middag för det var väl i stort sett så länge vi höll på med ätandet. Advokado med ishavssallad, friterade räkor och kyckling, grillad korv med bröd, grillade hamburgare med bröd. Till dessert: friterade bananer med glass! Vi ska vara tacksamma att inte Anna Skipper var här idag även om jag "bara" hann med korven och några friterade räkor innan min mage sa att utrymmet var maximerat. Onödigt att äta om man ändå blir mätt direkt. Låter kanske lustigt, men det är så det känns. Jag rymmer inte lika mycket som förr och sen är jag hungrig bara ett par timmar efter senaste måltiden. Tror dock detta endast är temporärt och att det kommer dröjja max två månader innan min mage åter är i sitt ordinarie skick och jag vet inte om det är bättre eller sämre.
Näe, nu känner jag att sängen lockar. Börjar bli en aning dåsig. Natti natt.
Mitt i natta
Klockan börjar närma sej halv två. Jag har precis skjutsat hem Emelie efter en helkväll. Johans kompis Magnus är här nu och han stannar över helgen. Johan är lycklig för det är inte ofta han har herrbesök. Oftast får han dras med mej och mina väninor, även om jag vet att han tycker det är rätt trevligt det med så saknar han nog någon att spela tv-spel och prata datorer med - något som jag och mina tjejer inte direkt är världsintresserade av.
I nuläget sitter jag och tuggar på en kall pizzasandwich (helt klart min favoritpizza!). Hade inte riktigt matlust vid middagen idag så jag sparade den. Och vad är väl godare än en pizza och ett stort glas kall mjölk mitt i natten före sängdags? - Just nu känns det som att inget kan toppa det nattmålet.
ÅH! Jag är så trött. Längtar efter sängen!!
Natti natt
-Antoncitat-
(Efter att Anton upptäckt en påse med lingon i frysen)
Turn Around
detta är är nog ett sådant ting känner jag på mej.
Under den senaste tiden har det rent ut sagt blivit ett projekt att hitta den ultimata sovställningen och innan dess har jag hunnit vända mej ett X antal gånger. Det lite smått sjuka i detta är att varje gång jag vänder mej i sängen så tänker jag på Bonnie Tylers låt Total eclipse of the heart. Jag kan inte rå för det - det bara blir! och varje kväll när Johan såklart redan somnat och jag ligger vaken och inväntar John Blund så måste jag nynna på den här låten. Låten som förövrigt inte vad jag vet har något samband med mitt liv förrutom just de två orden som upprepas under ett flertal gånger under låtens gång (Turn Around) är riktigt bra och det är en av mina favoriter att skrika mej hes till på singstar - även om jag har rätt många favoriter. Dock vill jag även påpeka att detta inte är någon låt som man lättare hittar en bekväm sovställning till, snarare tvärtom. Jag tror John Blund håller sej borta från mej med flit när jag ligger där och nynnar. Jag vet inte om det är mej eller Bonnie Tyler han har något emot - men jag är rädd för att det kan vara kombinationen av oss båda två sent på kvällen.
Glad överasskning
Nu hoppas jag verkligen att jag tar mej i skinnet (märkligt uttryck) och är lika duktig som Mirka och skriver ett svar på brevet. För visst är det konstigt, jag gillar att skriva - har gjort det ända sedan jag lärde mej det, men ändå ska det vara så svårt att ta sej tid till att göra det. Jag väntar fortfarande på att jag ska skriva ett svar på grattisbrevet jag fick av min vän Monika när jag fyllde år FÖRRA ÅRET! Det finns även ytterligare två brev; ett från min japanska storasyster Mari och ett från min barndomsvän Bettan som bara väntar på att jag ska ta mej tid. Man kan ju undra vad det är som hindrar mej... Ibland förstår jag mej inte på mej själv.
Vi ses snart Erika!
Planerna för onsdagen var att umgås med Erika, Ida och Malin innan Erika åker på obestämd tid till England. Vi började med en fika på Ainas café. Johan hade turen att vara ledig *chock* så han fick sej också lite fika. Efter fikat drog vi tjejer vidare till bowlinghallen! Jag kommer knappt ihåg när jag bowlade senaste men det måste då vara minst 10 år sedan(!) Efter tre brutna naglar så vill jag ändå inte skryta med på vilken plats på prispallen jag hamnade. Det viktigaste var väl trots allt att vi hade roligt och det hade vi. Och jag känner en stor lättnad över att jag inte åkte dit för smuggling av bowlingklot då min mage och kloten var näst intill identiska i storlek.
Igår kunde jag inte låta bli. Jag köpte ett par byxor till bebisen. Jag insåg att det lilles färgskala i sin klädsamling saknades helt. Alla kläder går i brunt, vitt och grått. Inte direkt jätteupphetsande färger även om det är riktigt bra basfärger. Tror dessa kommer passa perfekt på våran vår-bebis även om jag försöker intala mej själv att en nyföding inte bryr sej om vilka färger det är på kläderna.
Igår kväll åkte vi till Barnens Hus Babykväll. Nu förstår jag varför det gjordes så himla många parkeringsplatser på solbacken för det var verkligen smockat med bilar utanför. Ut ur affären kom det vuxna människor springades med bilbarnstolar i mängder som det shoppat till ett riktigt lågt pris. Personligen har jag alltid tyckt att Barnens Hus har varit en stor affär, det har alltid funnits gott om svängrum. Men inte igår! Jag blev helt slut av att bara se alla människors hysteri trots att jag och Anton bara satt vid legohörnan undertiden som även Johan var en av dem som skulle ha tag i en bilstol och stå i kön som sträckte sej över halva Barnens Hus. Jag fick inte ens se och godkänna stolen innan Johan betalt den - det fanns inte tid till detta förrän vi kom hem och kunde i lugn och ro inspektera den. "Till det här priset så spelar väl inte färgen någon roll?" fick jag som svar när jag frågade i bilen på väg hem vilken färg stolen var och Johan hade ingen aning. Det visade sej att den var mörkblå och jag kände mej aning besviken över färgen men samtidigt riktigt bortskämd som inte kunde glädjas åt kapet på en splitterny bilbarnstol. Ibland blir man lite sur på sej själv och ens värderingar.
Stolen hade två inbyggda dryckeshållare vilken Anton blev stormförtsjust i! Nu lär man väl inte kunna åka någonstanns utan att ha med sej en festisflaska på vägen.
Idag har jag gjort en fördeg, något som jag aldrig tidigare gjort och knappt vetat vad det varit tills jag förra veckan lånade boken BRÖD av Jan Hedh på bibloteket. I den står det verkligen allt om bröd och hur de ska bakas för att bli perfekta. Så nu blir det upp till bevis. Har som sagt satt igång en fördeg som ska jäsa i 24 timmar innan jag kan baka ut dessa (som i normala fall är verkligen simpla) franskbröd. Ska bli intressant att smaka resultatet.. imorgon.
Omfödersketräff
Föredraget leddes av en ung kvinna som inledde med orden "Ni har alltså valt att skaffa ett syskon åt erat barn!" och så såg hon så där sprudlande glad och en smula nervös ut. Jag fick mej en tankeställare redan här.. inte var det för Antons skull vi valde att skaffa ett till barn. Låter det självisk att komentera hennes öppningsreplik med "Nej, vi ville ha ett barn till, därför skaffade vi oss det och att Anton får ett syskon är bara en bonus" Jag sa ingenting.. men jag tänkte det. För vem skull skaffar man barn egentligen om inte för ens egen. Jag frågade i alla fall Johan när jag kom hem från förläsningen för vems skull vi valt att skaffa ytterligare ett barn, som svar fick jag "För våran skull.. så att vi har någon som kan ta hand om oss när vi blir gamla!". Jag smålog när jag hörde hans svar.. visst, när jag är 89 år då ska jag ringa min Anton som då är 71 och be honom komma och hjälpa mej med att dammtorka kristallkronan.
Förövrigt sa hon en massa intressanta saker. Bland annat om hur man blir som person (för att dra alla över samma kant(eller säger man kam)) beroende på vilken nuffra i syskonskaran man är (syskonpsykologi med ett finare ord). Jag tyckte det stämde riktigt bra! Fast när jag kom till mej själv som är både storasyster, lillasyster, mellanbarn och tydligen även "enda barn" då psykologen som höll föreläsningen såg barn som hade mer än 6 års mellanrum mellan sina syskon (vilket jag har både upp och ner) som enda barn så är jag är väl då vad man skulle kunna kalla; lite av allt.
- Enda barn: På många sätt lika äldsta barnet i en syskonskara. Ansvarstagande och välorganiserade, ofta ledare. De kan också vara äventyrliga. Ibland konflikträdda och självupptagna, sällan lagspelare.
- Storasyster och storebror: Ansvarstagande och ambitiösa, ofta ledare, omhändertagande. Väljer inte sällan samma jobb som föräldrarna, Kan vara auktoritetsbundna och noga med regler.
- Mellanbarn: Lite av både och. Flexibla, lär sig kompromissa, sociala lagspelare. Kan ibland uppfattas som vingelpettrar. Det kan vara jobbigt att vara mellanbarn, men det behöver inte vara det.
- Lillebror och lillasyster: Blir lätt lite bortskämda. Ofta charmiga och roliga, äventyrliga, blir ofta radikala rebeller. Riskerar att bli lite ansvarslösa, om de aldrig får lära sig ta ansvar.
Klart slut.
Fettisdag
Det här med att vara
Idag är det semeldagen!! Fast det lär nog inte bli några semlor i detta hushåll idag - även om jag har kvar några semelbullar i frysen. Jag och Johan pratade om det imorse, det känns som det redan varit fettisdag då vi hade ett semel-il i slutet av januari-början av februari. Vi får se om jag passar på att överasska honom med en semla när han kommer hem från jobbet vid halv tio ikväll.. vi får väl se, för jag tror han inte skulle ha något emot det.
Måndag
Medan Johan jobbade förmiddag passade jag på att dammsuga och moppa lägenheten efter att jag lämnat A på förskolan. När Johan väl kom hem och insåg hur fräscht det var överallt så tog han tag i sitt städområde; badrummet. Jag städar mer än gärna hela lägenheten bara jag slipper badrummet.
Efter jag hämtat hem Anton så befanns sej en efterlängtad Ludvig hemma hos oss. Jag fick äran att vara barnvakt medan svägerskan Emma skulle gå och lyxa till det med en ny frisyr. Ludvig var så snäll och glad hela tiden. Jag försökte komma på vad man hittar på med en liten man på snart sex månader och det var inte det lättaste även om Ludde var mer än helnöjd över minsta lilla. Vi lekte "titt-ut", jag och Anton sjöng alla sånger som Anton kan (vilket inte är bara en sång), lekte med Luddes leksaker, åt, bytte blöjja. Det är märkligt vad så små människor är lättroade. Jag hoppas min och Johans bebis blir lika nöjd och glad som Ludvig var idag!
Imorgon är det Omfödersketräff. Det ska bli intressant. Jag får väl uppdatera mer om det imorgon. Nu är det dags för en tekopp innan sängdags. Natti natt!
Muminmamman
Britney Spears, Angelina Jolie och Christina Aguilera - tre kvinnor som gått igenom samma tillstånd som mej och många andra kvinnor runt om i världen men Varför, jag undrar bara Varför kommer det sej att jag ser ut som Muminmamman och inte dom? Hur kommer det sej att Britneys vader inte är svullna? Jag vill veta hemligheten. Hur kan Angelinas hår vara så perfekt? Jag vill veta hemligheten. Vem är det som hjälpt Christina på med hennes skor? Den människan vill jag också ha hjälp av!
<Gravidtjockisen. Två månader kvar till bf.
Lite fakta från familjeliv.se
Vid den här tidpunkten väger barnet mellan cirka 1,5 och 1,8 kilo och är ungefär mellan 43-46 cm lång. Nu kontrollerar barnet själv sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. På pojkar kommer nu testiklarna ner i pungen från att ha varit i ljumsken. Tånaglarna växer allt mer. Barnets sparkar blir nu mer som kraftiga knuffar och man kan lätt särskilja olika kroppsdelar från varandra. Ibland kan man kanske känna något spetsigt som rör sig hastigt tvärs över hela magen, det kan vara ett knä eller en fot. Genom att barnet hickar kan man också få en uppfattning åt vilket håll barnet är vinklat, hickningarna känns som mest från barnets rygg.
Fastlagssöndagen
Anton - Ligga i sängen och äta godis!!
Idag har jag och Anton följt med mor och far till Burträskmarkna'n. Anton var gnällig över att han inte fick någon heliumballong och jag kände att det skulle vara lite fel om jag då också började gnälla på mina föräldrar efter en ballong. Jag vet egentligen inte varför jag vill ha en - men det är någonting med marknader och heliumballonger.
Johan jobbar och imorse innan han åkte iväg så kom det fram att han hellre skulle gå på marknaden än att jobba. Det trodde jag inte att jag skulle få höra från honom med tanke på att jag vet hur lite han tycker om att gå på marknader. Jag och Anton unnade oss ingenting idag - vi tänkte på mannen som försörjer oss och köpte nyrökt laxfilé till honom istället - han lär uppskatta det!
Smaksättningen blev ett eget hopkok av blåbär, hallon, choklad och romerska bågar!
Myslördag
Idag har jag och Anton legat i sängen och haft riktigt mysigt!
Lördagsgodispåsen stod på sin rätta plats och vi hade en drös med böcker att läsa igenom.
Som ni ser ligger boken På Smällen av Ann Söderlund och Hannah Rosander i högen.
Det är andra gången under denna graviditet som jag läser den - den är så underbart rolig! Jag rekomenderar den till alla gravida för den innehåller inte bara en massa fakta (som till viss del också är intressant) men även en massa intressanta grejjer som oftast inte tas upp i vanliga graviditetsböcker och på mödravårdscentraler. Jag älskar den här boken, speciellt alla graviditetslögner som den avslöjjar!
Till exempel det här med att man är gravid i 9 månader. Börjar man räkna efter så inser man snart att graviditetsmattematikern inte är någon siffer-Nisse av rang. En "normal" graviditet vara 40 veckor och delar man det med 4 (lika många veckor det går på en månad) så blir slutsiffran 10. Alltså man är gravid i TIO härliga månader -inte nio.
Fredag/Lördag
Vi tog det rätt lugnt på dagen och laddade batterierna inför kvällen. Ida och Malin hade ordnat med en avskedsmiddag för Erika som åker på torsdag(!). I hemligheternas hyschande hade de bjudit in mej, Johan, Anton och Emelie och i ärlighetens namn så visste jag inte att Emelie skulle dit så för mej blev det en riktigt glad överasskning med tanke på att vi inte setts sen nyårsafton.
Ida och Malin hade lagat en supergod middag med bla ugnsrostad potatis, lök, paprika, kött, fetaost.. jag har med stor säkerhet glömt något i receptet, men så gott det var. Till detta en vitlköksröra som såg till att ingen i rummet skulle bli biten av en vampyr på minst en vecka. Tur att jag älskar vitlök! Det här kommer jag garanterat att börja laga hemma. Efter desserten som bestod av en riktigt smaskig chokladkaka med jordnötter och flytande chokladgisch (måste ta reda på receptet av Ida) så fick Erika "glöm-inte-bort-oss-presenter". Bland annat hade Ida & Malin varit så fiffiga att de gjort en almanacka och ett memory med massvis av bilder på Erika och hennes vänner och annat som betytt mycket genom åren - jag vet inte hur många gånger vi bläddrade igenom almanackan, men det är något speciellt med gamla kort, man blir nostalgisk.
Kortet är taget i samband med att jag flyttade från Stålberget
till att bli (nästintill) granne med Erika i Kåge.
Senare på aftonen spelade vi Familjegeni och myste på med tilltugg så när klockan närmade sej 01:00 på natten gick jag och väckte mina två killar som somnat på soffan framför Shrek på tvn. Det var dags att gå hem och det var riktigt skönt med en nattpromenad måste jag säga. Kvällen blev helt underbar! Och mitt sista farväl till Erika kommer jag att ta på onsdag och sen får jag bara hoppas att hon kommer hem någon gång...
Idag har jag och Anton varit hurtiga och gått till biblioteket men självklart när vi kommer dit så kommer jag ihåg att boken som jag skulle lämna igen ligger hemma på sängbordet -typiskt! Anton lånade nog alla Alftons Åberg de hade inne och jag passade på att låna en bok om bröd. På ett sätt känns det som att äkta böcker med brödrecept är mer pålitliga än recept man hittat på internett även om de kan vara minst lika goda. Så nu blir det att börja äta ur frysen så jag snart kan börja baka mer igen.
Idag var det egentligen tänkt att jag och Anton skulle gå på Burträskmarknaden med min mamma men med tanke på att hon fortfarande är sjuk så kändes inte det så lämpligt. Vi får hoppas hon är frisk imorgon så vi kan fara dit då istället.
Lillprinsen hade sin rakdebut igår.
En kyss
för att hindra oss att prata när ord är överflödiga.
-Ingrid Bergman-
Den Trötta Mamman
- 06:00 - Vaknade.
- 06:05 - Tvättade kläder.
- 07:00 - Väckning av familj samt frukost.
- 07:45 - Skjutsade Johan till jobbet.
- 08:05 - Eddahallen. Simmade/badade med Anton som fick många komplimanger av morgonpigga motionssimmare som tyckte han var så duktig på att ta sej fram i vattnet.
- 09:00 - Bastun. Jag blev tillfrågad av en asiatisk kvinna i medelåldern om jag låtit tatuera min son på magen men jag kunde lugna henne med att det bara var en fejk som går bort efter en vecka. Hon hade aldrig sett låssastatueringar förrut.
- 09:45 - Åter hemma.
- 10:00 - Mormor och morfar kommer på besök.
- 10:15 - Kaffe/saft och bullar.
- 10:40 - Jag och mormor kikar på ellos.se och gör sedan en stor beställning. Längtar tills kläderna kommer även om det är kläder jag planerat att använda efter att bebisen förflyttat sej ut. Bebisen får sej en overall - jag hoppas det triggar honom att komma ut en aning snabbare än planerat för i magen finns det inte mycket plats kvar.
- 12:00 - Hämtar Johan på jobbet.
- 12:30 - Johan har gjort lunch till mej och Anton
- 13:30 - Sovdags för mej. Även Johan tog sej en tupplur. Det är inte lätt att vara gravida.
- 16:45 - Johan åker tillbaka till jobbet.
- 17:05 - Rasmus kommer.
- 18:00 - Middag.
- 18:45 - Jag duschar Anton och gör honom i ordning för natten. Han är helt slut!
- 19:15 - Sagoläsning för lillprinsen.
- 19:45 - Jag bloggar, Rasmus ser tv, Anton försöker sova.
- 20:00 - Planerar att se Beckfilm med Rasmus
- 21:30 - Johan kommer hem
- 22:00 - Nattmacka?
- 22:30 - Stupa i säng!!!!
Barnmorskemottagningen
Vägningen gick ju som det gick. Jag visste vad vågen skulle visa på ett ungefär då jag senast vägde mej hos mormor och morfar i söndags. Nu väger man som en riktigt karl!! Frågan är ju om man nu ska skita i allt och äta allt man kan medan man fortfarande har något att skylla på eller om det börjar bli dags att dra igen på gosakerna. Jag gissar att det blir som vanligt - och vad det innebär är den stora frågan
Nu har Anton precis kommit hem från förskolan där han haft sin första BLÖJFRIA dag. En olycka hade inträffat där men det är väl sånt man får räkna med. Här hemma går det hur bra som helst men det tar väl ett tag innan det funkar överallt. Jag är stolt i alla fall.
Nu ska jag gå och se över dagens fångst i brevlådan - Johan har avslöjat att jag fått kataloger både från H&M, Ellos och Ikea Family. Imorgon kommer mormor hit - då ska vi göra en beställning från Ellos har vi planerat. Jag har sett en jättesöt overall som var på 50% som jag känner ett sug efter att besälla. Det är som svårt att veta hur man ska klä en bebis som föds i slutet av april men jag tror att den här overallen kommer funka. 89,5:- är heller ingen stor summa ifall det skulle kännas helt fel väl i april.
Wasgij
Det tog mej tio dagar att bygga
men jag måste erkänna att jag fått hjälp med de sista ca 100 bitarna.
Jag tappade nästa tålamodet helt när det i slutänden bara
fanns grön/gula bitar kvar som alla såg likadana ut kvar.
Tur att Johan tyckte att det var då det började bli intressant.
Frågan är vad man ska göra med pusslet nu;
jag har inte hjärta att packa ner det i lådan
och att limma upp det till en tavla är inte riktigt min stil.
Johan föreslog att jag skulle sälja det och köpa ett nytt för pengarna
- men det kan man väl inte göra med en födelsedagspresent heller?
Kul var det och ett himla bra tidsfördriv att ha framför tv:n
och pyssla med under reklampauserna.
Gulp
Det är från Johan. Bilden föreställer hans förlovningsring. Tur eller otur att han hade den på sej när han klämde sej det är frågan men jag tror det var mer tur, annars hade nog hans finger varit en aning mer vanställt än vad det tydligen råkade bli ändå. Stackars älsklingen min - att sitta och svara i telefon är inte alla gånger ett så oskyldigt jobb som man kanske kan tro.
Bakoholic
Igår var jag på kalas hos mormor och morfar. Morfar fyller 73 år idag! Av mej, Johan och Anton fick han en ny pepparkvarn - något han önskat sej länge men jag har alltid glömt bort det lagom till jul/födelsedan. Jag tror han blev glad. Det bjöds även på mat i mängder! Det är något speciellt med morföräldrar - dom gör alltid så god mat och man äter sej alltid sprickfärdig och när man till slut insett att man inte orkar en tugga till så visar det sej ofta att det finns annat man ska förtära sej med så som efterätt och fika.
Vad händer idag då? Jo, jag ska irritera mej på att våran nya kamera är knäpp!! notera den mörka fläcken nere i det vänstra hörnet på bullbilden. Så ser det ut på alla bilder man tar och nej - det beror inte på att mina fingar är ivägen eller att jag håller kameran för nära objektet - det bara blir så och det irriterar mej! Hoppas min Johan med sina magiska fingrar vet vad som är fel och kan fixa det. Jag håller tummarna för det.
Jag ska snart gå och sätta i gång en deg. Finns det något som heter "bakoholic" så är jag nog inte långt ifrån att klassas som det men jag kan ju inte rå för att jag tycker det är roligt! Dessutom är det ett himla bra tidsfördriv när man är ensam hemma. Idag ska det bakas limpa.
Ha de gott!
Efterlysning
Valentindagen
Jag och Johan bestämde här om dagen att vi inte skulle göra något extra för varandra bara för att det är alla hjärtans dag och som vi har försökt men dock misslyckats. Morgonen började med att jag fick frukost på sängen och det var bara för att Johan ville vara snäll så det tog jag tacksamt emot. Kring 12-tiden promenerade vi in till stan där Johan hade några små ärenden bland annat skulle han köpa bebiskläder. Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte av en endaste gång då Johan köpt kläder till Anton. Smakråd har han dock varit några gånger, men det har alltid varit jag som i slutänden bestämt. Denna gång tänkte vi göra annorlunda - Johan ska få köpa de mesta av kläderna till bebisen. Vi får låta tiden avgöra hur länge det håller men jag ska försöka hålla mej även om det kommer bli svårt men hittils har jag klarat mej riktigt bra! Det roliga med Johan är att han klarar av att köpa allt på en och samma affär under bara ett par minuter - själv är jag tvärtom. Jag måste få gå på stans alla affärer och se utbudet innan jag slutligen har sådan beslutsångest att jag inte köper någonting eller väljer lite av varje på minst fem olika butiker. Denna gång fick Johan bestämma helt själv och resultate blev dessa små:
Bodyn och mössan är riktigt söta måste jag erkänna och Johan såg gode stolt ut när han upptäckte den matchande mössan! Egentligen skulle han bara köpa bodyn men kunde inte låta bli att köpa mössan när han förstod att han faktiskt hade förmågan att kunna matcha. Sparkdräkten är i plysch vilken gjorde mej riktigt exalterad men detta försökte jag såklart dölja för Johan så att han inte skulle köpa den bara för att jag blev kär så jag blev riktigt glad när det visade sej att vi bar på samma känslor för den och den sötaste av allt är att den har små fötter. Jag faller så lätt för alla bebiskläder som har fötter även om jag av erfarenhet vet att en bebisfot aldrig håller sej där den ska i ett sådant plagg.
Färgerna på kläderna är kanske inte de mest upphettsande och ni skulle se Johans blick när jag sa "bebisen är grön" han förstod då inte att jag menade att bebisen kommer att gilla gröna kläder (något endast den gravida modern kan känna på sej) utan han tänkte sej nog mer att det var en liten alien som skulle titta ut om ett par månader.
Medan Johan strosade runt på bebisavdelningen gick jag och kikade på ett par badbrallor till Anton och otroligt nog hittade jag ett par som föll mej i smaken även om de inte var exakt vad jag hade föreställt mej men de duger gott och väl så någon dag här i veckan ska jag och han åka och bada - mest troligt på torsdag. Det ser jag fram emot! Någon som vill följa?
Efter shoppande kurrade det i våra magar så vi passade på att utnyttja presentkortet vi fått av Johan & Emma i födelsedagspresent. Varsin lyxpizza med oxfilé, bearniesås och västerbottenost på Viking - Vi rullade därifrån kan jag lova! Ikväll blir det mysa framför tvn -melodifestivalen (från Skellefteå!!)- med varsin cider (självklart den alkoholfria). Helt perfekt dag helt enkelt.
Diggar den här bilden på Riffagumman,
hon var blott endast en valp när jag tog bilden.
Fredag
Sedan jag fyllde 21 år (drygt 1½ vecka sedan) så har jag genomlidit två senadrag i vänster vad. Båda gångerna har skett nattetid vilket irriterat mej så starkt att jag vaknat och en aning panikartat skrikit åt min stackars älskade sambo att ta bort det onda - vilket han gjort båda gångerna genom massage, vad vore jag utan honom? Nu till frågan - ska de vara så här att fylla 21? Under mina år före 21 har jag bara genomlevt ett enda senadrag vill jag kan minnas (kan knappt minnas, men tror jag hade det en gång under foten). Är det så här det kommer fortsätta? I så fall vill jag inte fylla 22.
Igår kalasade vi här. Johans föräldrar och morföräldrar var här och ännu en gång blev vi uppvaktade. Jag och Johan bjöd på varma mackor av två olika slag. Den ena var med den klassiska championstuvningen och den andra var för mej och Johan ett nytt recept med kycklingröra som inte helt olikt smakar precis som de färdiggjorda mackorna med kyckling som man kan köpa på exempelvis Subway eller ett flertal olika mackar.
Varm kycklingmacka
4 mackor
Ingredienser:
4 skivor Rasker franskbröd
1 grillad kyckling (hela går inte åt)
1 äpple
1-1½ dl majonäs
2 tsk curry
4 st ananasringar
riven ost
Gör så här:
Rensa och hacka kycklingen i små fina bitar.
Skala och hacka äpplet i små bitar.
Blanda kyckling, äpple och curry med majonäsen.
Fördela röran på mackorna och lägg en skivad ananas på varje.
Strö över riven ost.
Gratinera i 250 grader i ca 10 minuter eller tills mackorna fått fin färg.
Anton har under de senaste dagarna som passerat inte alls varit i sitt piggaste skick. Snuvan har hängt över honom så även hostan. Igår kom febern, 39,2 grader. Han var så trött och slut men bestämde sej för att ändå åka med sin farmor och farfar hem till Högheden. Jag vet att det bara är feber - barn har feber och är sjuka ofta det vet jag men när min Anton blir sjuk så blir man verkligen extra hönsmammig. Man vill bara finnas där och sitta med honom och läsa miljontals sagor och servera honom precis det han vill ha. Nu åkte han iof till Högheden så jag kan inte vara hönsmammig till hundra men samtidigt går det inte en minut utan att man undrar hur han mår. Han är ju hos sin farmor och det är ju bland det bästa han vet så jag borde sluta oroa mej nu för jag vet att han har det riktigt bra.
Ikväll blir det att ta det lugnt. Jag ska baka lite bröd med hjälp av assistenten jag fick av Johans mormor! Det ska bli riktigt kul. Det svåraste med att baka bröd är att veta vilket recept som är godast så det lär ta några år innan jag kommit fram till det har jag en känsla av men tills dess är det bara att baka på! Ikväll blir det även Lets Dance och fortsättning med att lägga 1000bitarspusslet jag fick av Erika för en vecka sedan och tro det eller ej - men jag har nog snart lagt halva och det är jag gode stolt över ska ni veta för det trodde jag aldrig om mej.
Johan 23 år!
Nu är det Johans tur att fylla år. Jag och Anton uppvaktade honom på säng imorse med Daimtårta (en favorit som ligger bland ettorna på Johans tårtlista). Med tanke på att vi spenderade våra presentpengar till varanda på en ny kamera så fick han inget paket av mej - fast nu ljög jag - jag har varit och köpt en ny dunkudde till honom idag. Hans gamla sprack tidigare i veckan (i samband men min storstädning av sängen) och jag är den typen av människa som slänger rätt fort om något är trasigt men ikväll ska han få sussa på en ny dunkudde då han är av den typen som tycker det är skönt att sova på sådana kuddar som mest består av luft enligt min mening. Själv föredrar jag kuddar som är så hårt packade med fyllning (dock inte dun - det bara sticks och blir jätteplatt) att man nästintill sitter och sover - frågan är ju nu vem av oss som är mest annorlunda, måste erkänna att det kan vara jag. Av Anton som länge planerat att köpa en ny dassbok till sin far men utan att hitta en som inte heter "Damrummet" fick det istället bli nyaste numret av Dasstidningen - förhoppningsvis funkar den också som underhållning under besöken i franska biblioteket. Bjuder på en utav de första bilderna på mej och Johan tillsammans. Fotot är ett smygfoto som en utav mina goda vänner lyckades fånga på oss. Dock visar bilden ett avsked men det är starka minnen som väcks. Älskar den här bilden och även mannen på fotot - min drömprins på riktigt!
På morgonkvisten har jag hunnit med att plantera om mina svärmorstungor. Som jag skrivit tidigare har det förökat sej värre än kaniner. Förrutom att jag fick ut ytterligare fyra växter från de fem "gamla" krukorna så fick jag även slänga närmare femton svärmorstungor som jag desvärre inte hade plats för. Lite tråkigt för jag tycker svärmorstungor är riktigt fina men till nästa år då det är dags att plantera om så lär jag säkert ha lika många igen. Då får jag stå beredd med en bamsesäck med blomjord och ett flertal nya krukor.
Imorse önskade jag att Magnus Samuelsson hade stått i mitt kök och hjälpt mej med att plantera om. Rötterna satt verkligen stenhårt fast! Trots att jag hotade med både av knivar och saxar så ville de knappt lossna - men till slut. Se bara på bilden här ovan så kanske ni förstår mitt problem. Fint blev det då efteråt - även om det blev nalta naket i de flesta krukor då jag valde att plantera endast en tunga i varje kruka.
Antoncitat
Höjdarkväll
Vilken perfekt kväll det blev igår - finns inget som kunde gjort den bättre.
Erika kom hit redan strax efter 17-tiden. Hon lärde Anton yoga så nu kan han nästan anamma solhälsningen.
Anton och gudmor Erika
När Johan väl kom hem från jobbet så tog jag och Erika på oss jackorna och skyndades oss iväg till Dallas där vi åt en skräpmåltid och det var riktigt gott! Sedan blev det en snabbis till Ica innan bion och trots att vi satt i tre timmar och fyrtiosex miuter så fanns både min festis och mitt godis kvar efter filmen (brukar annars ha tendens att äta upp allt redan vid reklamen innan filmens start). Filmen var verkligen hur gripande som helst! Jag brukar inte vara så känslig men jag antar att det har med mina graviditetshormoner att göra. Jag vill inte avslöjja för mycket men mot slutet var det verkligen inte många tårar ifrån att jag började böla så högt att den medelåldersmannen till vänster om mej skulle börja klaga. Efter bion skiljdes mina och Erikas vägar åt var sitt håll och jag kan lova att jag inte var i kördugligt skick den lilla bit jag skulle köra hem - tårarna bara rann. När jag väl kom hem släppte allt (det här är nästintill pinsamt att skriva om) jag storgrät i Johans armar och kunde verkligen inte sluta. Johan måste tyckt att jag var lite småknäpp men han tröstade mej så gott det gick ändå. Det kändes så bra att få se filmen tillsammans med Erika - för då var vi i alla fall två som hade våta ögon. Helt underbar film, trots att det var en drama.
En annan sak som jag måste erkänna är att jag aldrig fattat tycke för Brad Pitt - tills igår.
Hans ålder gör att han likagärna skulle vara min egen far (Pitt är född 1963) men han kan verkligen det han gör i filmen The Curious Case of Benjamin Button.
Natt på soffan
Mitt och Johans gemensamma födelsedagskalas utspelades även under gårdagen. Vi hade lagat kycklinggryta med bambuskott och ris och självklart blev det semlor till dessert. Jag tror valet av middag gick hem hos de flesta då nästintill all mat gick åt så det var ju trevligt. Jag och Johan fick även en hel del paket! Jag vet inte varför men jag hade inte förväntat mej några paket då vi önskat oss pengar som prio ett så vi kunde köpa oss en ny kamera (vilket vi redan gjort).
<nykameran
Av mamma fick jag bland annat manikyr! Som en belöning för att jag Äntligen lyckats sluta bita på mina naglar. Det känns verkligen lyxigt att gå till någon som kommer att ta hand om mina naglar och göra dem (förhoppningsvis) jättefina! Manikyr är annars något jag aldrig skulle unna mej själv då det är något som känns väldigt egoistiskt och näst intill en aning i-landslyxigt för min smak men att få det i present var inte helt fel. Nu är jag verkligen peppad på att spara ut mina naglar till något i häx-längder bara för att han/hon som gör manikyren ska få något att jobba med.
Ett resturangbesök med inkluderad barnvakt fick vi också! Mycket uppskattat!
En hel del lyxiga duschcremer av märkena Björn Axén och Yvonne Ryding fick jag också att unna mej - man börjar nästan tro att min familj tycker jag är lite lortig eller så vill dom bara att jag ska känna mej fin, jag hoppas på det senare.
OM man får prioritera den mest ambitiösa och framför allt godaste presenten så måste det bli den jag och Johan fick av min lillebror. Först fick vi "bara" ett kuvert - i kuvertet låg en lapp med en gåtliknande plats exempelvis "kallaste platsen i huset" när vi väl insett att det måste vara frysen så låg det ytterligare en lapp där och så sprang vi mellan våningarna i huset tills vi till slut kom fram till målet som fanns i "det svalaste rummet". En stor kruka fylld med godis! Vilken lyx!
Idag är det söndag. Johan jobbar. Jag låg och drog mej (lustigt uttryck) på soffan ända till klockan åtta imorse då Anton vaknade. Han skulle promt ha på sej sina tomtekläder idag och envis som han är fick han det. Sedan åt vi "tomtegröt" till frukost. Antonlyckan var total!
Jag längtar jättemycket till ikväll för då ska jag och Erika gå på bio! Vi ska sitta i biomörkret i två timmar och fyrtiosex minuter och se Benjamin Buttons otroliga liv. För er som inte sett trailern eller hört vad den handlar om så kan jag avslöjja att Benjamin Button föds som en svag äldre man och åldras baklänges, d v s att hans kropp blir yngre tills han slutar sitt liv som ett spädbarn. I rollerna ser vi bland annat Brad Pitt och Cate Blanchett. Jag har höga förväntningar på filmen och det ska bli riktigt kul att få göra något tillsammans med Erika innan hon lämnar landet i ett par månader om ett par veckor.
Fredagkväll
Erika kom över idag! Vi firade mej och inte helt oväntat fick jag ett pussel. Har länge pratat om att en dag ska jag börja lägga pussel då jag vet att det både är nyttigt för hjärnan och att det kan vara väldigt avslappnande för vissa typer av människor - känner jag mej själv rätt kommer jag att bli riktigt irriterad under årens lopp till att få klart pusslet... Jag trodde att det här med lägga pussel skulle bli något som jag och Anton skulle ägna oss åt tillsammans - att jag skulle följa hans takt i utvecklingen och sakta gradera mej uppåt från att ha börjat med ett enkelt 15 bitars pussel får jag sedan ett 25 bitars osv men så tänkte tydligen inte min vän Erika - ett tusen bitars pussel direkt! Jag får väl sätt upp det här pusslet på min lista över saker att göra innan jag fyller 100 år. Önska mej lycka till. Tack i alla fall Erika! Jag får ju skylla mej själv att jag önskat mej ett sånt här projekt men jag tror det kommer bli lite småkul. Jag ska fråga Johan om han vill ha gruppterapi med mej sen och lägga pussel tillsammans.
Efter paketöppning, kalasfikat och lite lek så tyckte Anton att vi kunde varva ner; så han passade på att ge sin gudmor en ordentlig hårbottenmassage med den helt underbart sköna Orgasmatron som jag fick av svägerskan Linda i födelsedagspresent. Oj vad jag älskar den prylen!
Annars idag har jag bakat semelbullar som kommer att förtäras under morgondagens tillställning då jag och Johan slår ihop våra födelsedagar med en middag för min familj i Kåge. Vi blir på tok för många om vi skulle hålla till här har vi insett - men så är det att ha stor familj (eller liten lägenhet).
Nu är det snart dags för Lets dance - det måste man ju se. Har hittat en godispåse i skafferiet som jag ska knapra på också, de kommer bli en bra kväll även om Johan jobbar till sent.
Trevlig helg!
Snöbak
Började tidigt med att Anton kom hem och han var riktigt glad över att se oss även om han haft det bra hos sin gammelmormor och gammelmorfar där han fått äta obegränsat med russin - något han älskar och ofta blir rätt bortskämd med hemma hos dem. Nackdelen är att det blir jag som får ta hand om "kalaset" när det väl kommer ut, de flesta vet säkert hur magen blir när man tryckt för mycke russin.
<Morgonpigg glader
Av min snälla mormor fick jag låna en degblandare (?) tror det heter så - en sån här jättegrej som blandar ihop degen åt en själv när man ska baka så man slipper stå i timmar med elvispen om man ska baka något stort. Jag blev jätteglad och planerade genast att den här dagen skulle ägnas åt att fylla frysen med bröd!
Skafferiet visade dock ingen större planering av storbak så det var bara att klä sej själv och Anton för en promenad till Coop. Visst såg jag genom fönstren att det var en aning snöoväder ute men jag tog det hela med en positiv tanke och tänkte att vilken tur; nu kan vi köra pulkan ända fram till coop utan att irritera oss på grusade vägar!
Jag fick så rätt. Promenaden gick bra bortsett från att det var motvind och att jag fick mjälttugg (skyller på graviditetsövervikten) och var tvungen att gå myrsteg säkert halva vägen. Inne på coop glömde vi helt bort att vi gått hela vägen och handlade för fulla muggar. Det blev två askalas tunga påsar som jag stånkade på hela vägen tillbaka samt att jag drog Anton på pulkan som jag fäst runt min midja. Inte nog med det - vi hade fortfarande motvind, snön yrde som aldrig förr och gångvägarna hade drivit igen. Jag kunde känna likheten mellan mej och geten Gullspira i filmen Barnen från frostmofjället.
Väl hemma i värmen igen fällde Anton komentaren "Du ser ut som ett snömonster, mamma!" jag kunde inte annat än le och genast ta kort på mitt eget lilla snömonster.
<Mammas lilla (jätteröda!!) snömonster
Vi klädde av oss alla blöta ytterkläder och tog genast fram mormors hushållsassistent som dock inte är av den nyaste modellen men vad spelar det för roll när den funkar hur bra som helst! Jag föll direkt för den! Jag och Anton bakade tre olika sortes bröd och jag har fortfarande en limpa på gräddning i ugnen. Nu vet jag precis vad jag ska önska mej till nästa jul!
Med tanke på att jag inte har någon större erfarenhet av att baka bröd så valde jag väldigt enkla recept.
Det första brödet på bilden är en typ av fillimpa - väldigt saftig och god blev den.
Mittenbilden är ett vitt bröd som blev enormt segt men väldigt gott - tror den skulle passa perfekt till soppa.
Den tredje är ett helt vanligt lantbröd - har ännu inte smakat det men jag tror det skulle passa bra i brödrosten.
Hoppas min mormor inte har särskilt brottom med att få igen sin assistent - för utan den hade jag inte alls haft samma tålamod och ork till att skapa dessa bröd. Jag är enormt stolt över att jag faktiskt lyckats baka bröd alldeles själv! Det måste väl ändå vara vuxenpoäng så det tjuter om det. Som det känns nu skulle jag kunna baka bröd hela natten!
Jag måste erkänna att jag även hunnit med att baka en långpannekaka med massor av choklad - tänkte bjuda Erika på den imorgon när hon kommer på kalas till mej.
Nu har jag inte så mycket mer att förtälja om dagen. Imorgon går magen in i vecka 30(!!) bara 10 veckor kvar då.. oj vad vi längtar!
Förlossningsnojja
På eftermiddagen åkte vi (Johan, Anton och jag) till min mormor och morfar. Där fick vi middag vilket såklart alltid är lika uppskattat! Den största anledningen till att vi åkte dit var för att vi behövde Antonpassning medan jag och Johan kunde gå på en föreläsning om förlossning, amning och smärthantering. Vi var på den här föreläsningen för tre år sedan men kände att vi kanske skulle behöva oss en lite uppdatering. Egentligen kunde jag allt redan men det kändes bra att få informationen av en mänsklig varelse som faktiskt varit med på ett flertal förlossningar än att lita på det jag läst i mina faktaböcker här hemma. Johan suckade redan innan föreläsningen börjat. Han var inte alls peppad på att sitta i två timmar och lyssna på något som han redan kunde. Det irriterade mej en aning att han kändes så självsäker på allt men jag måste erkänna att det blev rätt trist i längden att sitta där så vi smög ifrån när det var en halvtimme kvar.
Nu är det 78 dagar kvar till beräknad förlossning och på något vis vill man vara förberedd och veta allt om allt innan det är dags. Trots att jag redan varit med om den här proceduren en gång tidigare så kan man ju inte alltid vara säker på att andra gången kommer bli precis som första. Det som skrämde mej mest under föreläsningen var nog när det pratades om själva förlossningen som innebär en massa nålstick! Jag föder mer än gärna helt utan smärtlindring bara jag slipper alla kanyler och nålar som ska stickas hit och dit i mitt skinn. Dock vet jag att det lär bli minst en kanyl på ena handen och sen får vi be till högre makter att jag inte spricker. Sist totalvägrade jag när komentaren "Jaha, då ska vi se hur sprucken du är och hur mycket som behöver sys ihop" Den stackars människan fick se men inte röra. "Lyckligtvis" sprack jag bara en centimeter så jag behövde inte lappas ihop.
Ursäkta mej för den detaljrika informationen men jag antar att det här är mitt sätt att bearbeta det jag varit med om och kommer att uppleva ytterligare en gång. Helt ärligt börjar jag nog bli lite nojjig inför förlossningen men då är det tur att man har världens lugnaste karl (som på riktigt kan allt!) vid sin sida som kommer att hålla mej lugn - eller försöka i alla fall.
Natti natt
Monika 20 år!
Grattis på dej vännen och hoppas du har det bra i England trots snökaoset som råder.
Gratis är gott
Häromdagen var jag på en hälsokostaffär här i stan som ger ut gratisprover till gravida/nyblivna mammor. Jag var inte sen med att hitta en kupong som skulle ge mej rätten till en förpackning med ett "smak"prov på diverse krämer och oljor. Gratis är gott; så är det bara.
Johan har precis åkt till jobbet. Anton är på förskolan och här sitter jag och har tråkigt. Min rygg värker som aldrig förr och bebisen i magen övar karatesparkar mot mina lungor. Vissa stunder får jag för mej att han när som helst kommer att ta sej ut ur mej och då inte på det vanliga sättet utan genom en lucka i naveln eller dylikt. Det är som att han pressar allt han kan med ryggen och huvudet mot insidan av min naveln och sparkar ifrån med småfötterna rätt in i mina lungor. Det gör faktiskt lite småont och känns lite läskigt. Ännu har jag skonats från nya bristningar på magen. Har dock kvar de från när jag väntade Anton men de har bleknat rätt rejält (bortsett från där min tonårsrebelliska navelpiercing en gång satt: så mitt kloka råd till alla som råkar bli gravida TA BORT PIERCINGEN DIREKT! om ni inte vill leva med världens fulaste ärr för resten av livet) men jag är rädd för att jag snart kommer få nya bristningar, det börjar bli trångt där inne i magen nu -fast det finns ju vissa som tycker det är charmigt och säger att det ska synas att man varit gravid. Jag vet inte om jag tycker det är så charmigt.
Åh! Jag måste bara få skriva av mej om hur fruktansvärt sugen jag är på att plantera om blommorna i köket! Jag tror inte jag riktigt gett dem den kärlek de förtjänat så nu ser dom riktigt skabbiga ut. Mina svärmorstungor i rummet förökar sej värre än kaniner så jag skulle lätt kunna ta några därifrån och sätta i köket. Jag har en stor säck med blomjord på balkongen så egentligen skulle jag kunna sätta igång när som helst! Om det nu inte vore för att jag inte orkar. Jag vill men ids inte. Ingen bra kombination. Vi får se vad jag och Anton tar oss till senare idag, hoppas han kan peppa mej till att plantera om.
Jag ska snart gå och hämta lilleman på förskolan ("Förskolejobbet" som Anton själv säger). En promenad på ca 2,7 km tur och retur dessutom ska sonen dras på pulka. En precis lagom lång promenad för en gravidtjockis som mej.
Toker i pappershatt
"Pappa, vik en pappershatt åt mej"
I vanliga fall brukar pappa Johan få frågan om att vika pappersflygplan, men inte idag.
21 ÅR!
Ärligt talat måste jag erkänna att hon var rätt söt på den tiden,
trotts en födelsevikt på 4410 gram och 52 centimeter lång,
fast det kanske bara var tur för hennes moders skull att hon föddes
sjutton dagar före beräknad förlossning; annars hade det nog blivit stopp på vägen ut.
STORT GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN TILL Ida JOHANNA Elisabeth! (även kallad; mej själv)
Har fått så många telefonsamtal idag från grattulanter..
Mobilen har gått varm av alla grattis-sms/mms..
Även min facebook har fått sej en rejäl omgång av grattulationer..
Till och med min msn har gått varm av alla som snabbmeddelanden..
Även min inkorg i hotmailen har fått smaka på jättefina födelsedagsmail..
Jag har till och med fått en grattulation på en av mina favoritvänners blogg!
kolla in den ->
http://jagsandra.blogg.se/2009/february/grattis.html?_tmp=365e10488ba35d6a5f44d457d820c637f128e88a
Jag vill bara säga Tack!
Det värmer att veta att det finns så många som inte glömt bort en.
Tusen tack till alla!
Ikväll bjöd jag Johan på semlor.
Semlor som jag bakat alldeles själv, nästan..
Anton var väl med på ett hörn måste erkännas.
Jaha, så har man gjort sin debut på det här också,
det var i det stora hela inte så svårt.
Fast få dem lika goda som Johans mormor Inger lär jag nog aldrig lyckas med!
Första Februari 2009
I onsdags var jag hos barnmorskan. Alla värden såg bra ut och det kändes bra att det var sista gången jag behövde stickas i armen för att lämna några droppar av mitt värdefulla blod. Hjärtljuden på bebisen låg på 138 slag per minut och jag kom på ett sätt hur jag skulle stå på vågen så att jag inte vägde lika mycket. Dock var jag ärlig och erkände min upptäckt - och därmed hur mycket jag vägde på riktigt. Till min glädje hade jag inte gått upp så jättemycket sen sist jag var där - men det är väl nu som jag kommer öka i vikt med raketfart med tanke på att det är nu som jag börjat svälla så nanting!
Efter besöket hämtade jag upp killarna och därefter bar det iväg till Linda och Leo i Kiruna! Det måste erkännas att timmarna i bilen var dryga men det gick riktigt bra ändå. Som jag skrivit tidigare så satt jag och njöt av sätesvärmen hela vägen, Anton såg samma avsnitt av Nalle Puh fyra och en halv gång och stackars Johan körde mestadels av tiden. Väl framme bjöds det på middag och det blev en rätt lugn afton.
Torsdagens spenderades på Lindas jobb - Ishotellet! Anton tröttnade rätt snabbt på att gå omkring i det jättelika snögrottan så faster Linda fick agera barnvakt medan jag och Johan gick på sightseen i alla fina rum. Jag och Johan insåg att efter Anton sett ishotellet kommer han aldrig nöjja sej med en vanlig hemmagjord snögrotta. Mäktigt, imponerande och självklart otroligt vackert!
<Våran egna personliga guide, Johans lillasyster, Antons faster, min svägerska - Linda <3 Tack för allt skoj du hittade på med oss under dagen!
Efter rundvandringen på ishotellet så lånade vi två fyrhjulinga och en skoter och åkte ut till ett litet mysigt ställe där vi grillade hamburgare. Johan fick tokköra av sej med fyrhjulingen medan jag och Anton stod lite smått nervöst och tittade på. Då säger Anton att han också vill köra lika tokigt som sin far och det är väl här en ansvarstagande mor borde sagt nej; men istället vinkar jag in Johan och sätter min son i sätet brevid sin far. Jag hade väl en förhoppning om att kunna skrämma pojken lite lagom lätt så att han aldrig mer fick känslan av att vilja åka fyrhjuling. Trots att Johan körde på endast två hjul och att det gick rätt fort så fick jag tillbaka en mycket nöjd, glad och nästintill skrattfylld pojke som gärna skulle ta en vända till ute på isen. Det är väl bara att inse att antingen så är jag världens fegaste människa eller så är jag som det sägs i reklamen "mogen nog att prata pension". Jag hoppas mer på det sistnämnda även om jag måste erkänna att jag nog även är lite av det första. Men som tur är så kan jag denna gång skylla på min graviditet och att jag inte vill riskera något. Det är så fruktansvärt skönt att alltid hitta bortförklaringa till allt!
Fredag: Vi packade våra väskor och styrde kosan mot Högheden där vi stannade för natten. Vi åt god middag, semlor och såg Lets dance. Tidigt morgonen därefter åkte vi mot Skellefteå.
Lördag: Väl hemma i Skellefteå hade vi ingen lust alls till att ställa oss vid spisen. Jag ringde min mamma som utan att jag knappt behövt säga något frågade om det var middag jag var ute efter. Såklart det var! Min mamma känner mej så bra vid det här laget. Det blev en riktigt god middag även denna dag med vaniljglass och annanaspaj till efterätt. OJ så bortskämd man är egentligen. När vi väl kom hem denna kväll så var planerna att se filmen Bolt och med tanke på att det är en barnfilm så tillfrågades även Anton om han var sugen att se filmen med oss; vilket han ville! Han var helnöjd och satt som ett ljus under hela filmen - och trots att den var på engelska så förstod Anton mycket mer än vi trott han skulle göra!
Söndag: Idag. Jag steg upp redan vid 7-tiden och gjorde ordning för förmiddagens händelse - att sälja carenan. För att göra en lång historia kort så är vi inte i behov av den vagnen längre. Vi har ju Emmaljungan och när bebisen kommer blir det att sätta en ståbärda på liggvagnen och till hösten/vintern när det är dags för sittvagn så finns det inte en tanke på att använda carenan då den är helt omöjlig att köra i snö med. Så nu sitter man här med 750 kronor i handen och en vagn mindre - pengarna går oavkortat till sparkontot för en Emmaljunga Scooter som det känns nu. Men ännu är det fortfarande jääääätelääääänge kvar innan bebisen kommer vara i behov av den - men att spara är alltid bra.
<<Carena easy / Emmaljunga scooter>>
Jag hade tänkt baka en tårta idag så den hinner bli god till imorgon då det är en mycket speciell dag *HOST*. Men så kom jag på att egentligen är jag inte så förtjust i tårta - visst det går äta, men det finns det som är mycket godare; semlor till exempel. Jag funderar på om jag ska våga mej på att baka semelbullar - det kan ju inte bli värre än att jag måste skänka bullarna till monstret i komposten. Hoppas Anton vill hjälpa mej att baka.
Nu är det dags för lunch. Ha de gott!