Häromdagen var jag på en hälsokostaffär här i stan som ger ut gratisprover till gravida/nyblivna mammor. Jag var inte sen med att hitta en kupong som skulle ge mej rätten till en förpackning med ett "smak"prov på diverse krämer och oljor. Gratis är gott; så är det bara.

Johan har precis åkt till jobbet. Anton är på förskolan och här sitter jag och har tråkigt. Min rygg värker som aldrig förr och bebisen i magen övar karatesparkar mot mina lungor. Vissa stunder får jag för mej att han när som helst kommer att ta sej ut ur mej och då inte på det vanliga sättet utan genom en lucka i naveln eller dylikt. Det är som att han pressar allt han kan med ryggen och huvudet mot insidan av min naveln och sparkar ifrån med småfötterna rätt in i mina lungor. Det gör faktiskt lite småont och känns lite läskigt. Ännu har jag skonats från nya bristningar på magen. Har dock kvar de från när jag väntade Anton men de har bleknat rätt rejält (bortsett från där min tonårsrebelliska navelpiercing en gång satt: så mitt kloka råd till alla som råkar bli gravida TA BORT PIERCINGEN DIREKT! om ni inte vill leva med världens fulaste ärr för resten av livet) men jag är rädd för att jag snart kommer få nya bristningar, det börjar bli trångt där inne i magen nu -fast det finns ju vissa som tycker det är charmigt och säger att det ska synas att man varit gravid. Jag vet inte om jag tycker det är så charmigt.

Åh! Jag måste bara få skriva av mej om hur fruktansvärt sugen jag är på att plantera om blommorna i köket! Jag tror inte jag riktigt gett dem den kärlek de förtjänat så nu ser dom riktigt skabbiga ut. Mina svärmorstungor i rummet förökar sej värre än kaniner så jag skulle lätt kunna ta några därifrån och sätta i köket. Jag har en stor säck med blomjord på balkongen så egentligen skulle jag kunna sätta igång när som helst! Om det nu inte vore för att jag inte orkar. Jag vill men ids inte. Ingen bra kombination. Vi får se vad jag och Anton tar oss till senare idag, hoppas han kan peppa mej till att plantera om.


Jag ska snart gå och hämta lilleman på förskolan ("Förskolejobbet" som Anton själv säger). En promenad på ca 2,7 km tur och retur dessutom ska sonen dras på pulka. En precis lagom lång promenad för en gravidtjockis som mej.