Ett rätt intressant föredrag måste jag säga. Jag fick många bra tips på hur man kan förbereda sitt barn på det nya lilla livet som ska komma. Jag är lite nervös över att Anton kommer bli en aning avundsjuk på den lilla som lär få himla mycket uppmärksamhet när den väl kommer. Jag och Johan har i alla fall planerat att köpa en present till Anton från bebisen som han ska få när bebisen kommer. Troligtvis blir det en cykel för ända sedan hans cykel som under mystiska omständigheter tyvärr gick sönder förra sommaren så har han tjatat om en ny så det här lär ju bli ett ypperligt tillfälle.

Föredraget leddes av en ung kvinna som inledde med orden "Ni har alltså valt att skaffa ett syskon åt erat barn!" och så såg hon så där sprudlande glad och en smula nervös ut. Jag fick mej en tankeställare redan här.. inte var det för Antons skull vi valde att skaffa ett till barn. Låter det självisk att komentera hennes öppningsreplik med "Nej, vi ville ha ett barn till, därför skaffade vi oss det och att Anton får ett syskon är bara en bonus" Jag sa ingenting.. men jag tänkte det. För vem skull skaffar man barn egentligen om inte för ens egen. Jag frågade i alla fall Johan när jag kom hem från förläsningen för vems skull vi valt att skaffa ytterligare ett barn, som svar fick jag "För våran skull.. så att vi har någon som kan ta hand om oss när vi blir gamla!". Jag smålog när jag hörde hans svar.. visst, när jag är 89 år då ska jag ringa min Anton som då är 71 och be honom komma och hjälpa mej med att dammtorka kristallkronan.

Förövrigt sa hon en massa intressanta saker. Bland annat om hur man blir som person (för att dra alla över samma kant(eller säger man kam)) beroende på vilken nuffra i syskonskaran man är (syskonpsykologi med ett finare ord). Jag tyckte det stämde riktigt bra! Fast när jag kom till mej själv som är både storasyster, lillasyster, mellanbarn och tydligen även "enda barn" då psykologen som höll föreläsningen såg barn som hade mer än 6 års mellanrum mellan sina syskon (vilket jag har både upp och ner) som enda barn så är jag är väl då vad man skulle kunna kalla; lite av allt.

• Enda barn: På många sätt lika äldsta barnet i en syskonskara. Ansvarstagande och välorganiserade, ofta ledare. De kan också vara äventyrliga. Ibland konflikträdda och självupptagna, sällan lagspelare.
• Storasyster och storebror: Ansvarstagande och ambitiösa, ofta ledare, omhändertagande. Väljer inte sällan samma jobb som föräldrarna, Kan vara auktoritetsbundna och noga med regler.
• Mellanbarn: Lite av både och. Flexibla, lär sig kompromissa, sociala lagspelare. Kan ibland uppfattas som vingelpettrar. Det kan vara jobbigt att vara mellanbarn, men det behöver inte vara det.
• Lillebror och lillasyster: Blir lätt lite bortskämda. Ofta charmiga och roliga, äventyrliga, blir ofta radikala rebeller. Riskerar att bli lite ansvarslösa, om de aldrig får lära sig ta ansvar.

Näe nu känner jag att det blev lite väl mycket text. Kanske dags att roa mej med något annat. Min son till exempel.. 2 månader - 1 dag kvar tills jag inte längre har all tid i världen med honom och han inte längre kan få all min uppmärksamhet och tid.. sorgligt men ändå riktigt spännande.

Klart slut.