YES YES YES!!!!
Jag som gått och klagat på min rygg de senaste månaderna och det enda min barnmorska rekomenderat var att köpa ett babybelt för närmare 400 spänn(!!!!!). Aldrig tänkte jag men nu har jag lyckats vinna en Traderaauktion på ett babybelt av märket Anita Maternity i jättefint skick (enligt annonsen) för endast 62 kronor + frakt!! Längtar verkligen efter att få prova den och se om det kan vara något, just nu är jag positiv till allt som kan göra min lite rygg bättre. 

Jag passade även på att vinna 200 klistermärken när jag lix var uppe i varv på tradera. Jag tänkte att Anton skulle få dem. För varje gång han säger till att han är toanödig och visar resultat på pottan så får han ett klistermärke som belöning, det blir rätt många klistermärken på en dag för en liten kille som skyndar sej till pottan varje gång han känner att det trycker på - allt för att få välja klistermärke därefter. Och att köpa klistermärken på en leksaksaffär är inte direkt superbilligt kan jag erkänna så därför lät det väldigt lockande med 200 klistermärken för 29 kronor och då är frakten medräknat. Dessutom visade det sej vara lillprinsens idoler som jag lyckades häva hem; Musse Pigg & co samt Nalle Puh! Det här kan inte annat än bli perfekt.

Näe nu ska jag gå och sova några timmar. Imorgon är det måndag och jag har bankärenden som måste uträttas så det gäller att vara i schtaaan precis när banken öppnar annars lär jag aldrig få mitt ärende uträttat innan Anton ska hämtas på förskolan klockan 14.

Natti Natt

Gick och hämtade Anton på förskolan (i 17 minusgrader!!). På vägen hem kom vi på att det inte alls fanns någon anledning för oss att gå hem, för vad skulle vi hitta på där mellan betongväggarna? När vi ändå hade på oss ytterkläderna så tog vi en promenad till Myrorna. Anton har namnsdag på lördag och som en liten tidig namnsdagspresent ville jag ge honom ett pussel - dock hittade jag inget lämpligt för lilleman där och fortsatte att styra vagnen mot Coop. Vi hittade ett 40 bitars Bamsepussel som vi köpte och som han höll stenhårt i hela vägen hem.
Väl hemma hann vi knappt få av oss ytterkläderna innan kartongen var öppnad. Vi la pusslet några gånger och Anton tyckte det var riktigt kul med lite uppdatering i svårighetsgraden än hans vanliga 25 bitars pussel.

Om knappt två veckor blir den unge herrn 2½ år exakt och hans utveckling går i rasande fart frammåt! På förskolan har han börjat vara med i rollekar med sina jämnåriga och här hemma bjuder han ofta på låssasmat och dryck ur sin plastservice. Hans fantasi har verkligen börjat blomstra rejält de senaste veckorna. Som en dag när jag och Johan satt och konverserade kom Anton fram till mej med ihopkurade små nävar och ville överräcka något till mej. Jag blev livrädd och var helt säker på att han hittat en spindel eller annat läskigt kryp och ville nu ge det till mej. Jag svalde min rädsla och bad honom ge vad det nu var till sin far (som är mycket modigare än mej) istället, vilket han gjorde. Johan sträckte ut sina händer och Anton öppnade sina och förde över något som vi med vuxna ögon inte kan se.
- Vad är det för något? frågade Johan sin son.
- En ballong! svarade Anton med mycket nöjd min.
Mina ögon har nog aldrig varit så stora som då. Jag stirrade på min sambo som fortsatte att spela med.
- Åh, vilken fin ballong!
Anton vände sej om och lämnade rummet.
- Vad var det där?? viskade jag lite smått oroat till Johan
- Fantasi! Fick jag till svar.

Anton börjar bli stor nu. Han blir så stolt var gång vi pratar om när bebisen i magen ska komma att han aldrig glömmer tillägga "Då blir jag lika stor som pappa!!!" Att få bli lika stor som pappa är hans stora dröm och med tanke på att pappa Johan också är storebror så ser Anton sej själv bli precis lika stor som honom.

Pojkar.
 
Små pojkar en särskild art,
det märker man ganska snart.

En sten blir till bil, en pinne ett svärd.
Ja, små pojkar lever i sin speciella värld.

De springer, hoppar, flyger och far
och bygger av kuddar ett mjukt försvar.

Om man bara fyller deras dag med kärlek,
och en och annan förmaning ibland,
klarar de sig snart på egen hand.

Tiden går fortare än man tror,
snart har min förstfödde son blivit stor.

Jag kommer att minnas dig med solsken och lycka
och glädjas åt att en vuxen mans hand få trycka.

Jag minns när jag på din hjässa fick snusa
och när du i min famn otvunget rusa.

Jag vill ta vara på varje minut jag får dela ditt liv.
Snart går du din egen väg med stora kliv

Tanken har aldrig slagit mej även om vårat handfat är lägre än glocalnet så hoppas jag verkligen att Johan fortsätter använda den ordinarie toaletten.

Okej nu är det visserligen ca 14 veckor kvar innan bebisen kommer. Fast han kan komma tidigare; själv så föddes jag 17 dagar före beräknad ankomst medans Johan föddes 14 dagar över tiden (rätta mej om jag har fel). Därefter har man tre månader på sej att bestämma ett namn åt sin lilla nyföding.

Jag läste någonstanns att första barnet ger man det finaste namn man kan komma på. Nu var väl Anton kanske inte det vackraste namnet i mina ögon på den tiden men Johan fick som han ville och faktiskt; han ser ju ut som en Anton och jag kunde inte annat än hålla med.

Andra barnet ger man ett släktnamn. Vi har redan hittat namnet från en släkting ifall vi skulle få en flicka - både min mormors farmor och Johans morfars mor bar namnet som vi båda tycker är jättefint så där är vi ense. Pojknamn är desto svårare och med tanke på att jag är till 99,9% säker på att det är en kille så antar jag att i slutändan kommer det bli lottdragning eller dylikt för att bebisen ska få ett namn. Men för säkerhetens skull har jag studerat arkivet av gamla släktnamn men utan något resultat som jag kände mej tillfreds med.

Däremot finns det ett x antal namn som vi inte skulle kunna sätta som tilltalsnamn på våran barn pga av sammankopplingen med mitt efternamn (Roos).
Tjejnamn:
Lilly = lilja
Daisy = tusensköna
Linnéa = Carl von Linnés släktnamn
Malva = familjen malvaväxter
Viola = viol (?)
Sol = Hör hur det låter Sol Roos

Killnamn
Axl = Axl Rose/Roos (amerikansk sångare, musiker och låtskrivare från hårdrocksbandet Guns N' Roses)

Idag planerades det att besöka barnmorskan. Anton skulle följa med och vi planerade att gå. Det är egentligen ingen tråkig väg att gå; det finns mycket att titta på men dock är det drygt med alla dessa uppförsbackar. Fyrtio minuter tog promenaden dit. Jag var flammigt knallröd i ansiktet pga av den låga tempraturen och det rann svett efter ryggen som gjorde min skjorta alldeles genomskinlig. Som tur var så hade jag femton minuter på mej innan jag hade avtalad tid så jag hann få tillbaka min ordinarie hudfärg relativt och problemet med min skjorta kunde jag tyvärr inte göra annat med än att hålla mej med ryggen mot vägarna så att ingen skulle komma på mej. Vet inte vad jag ska skylla min superdåliga kondition på; men den här gången får det faktiskt bli graviditetshormonerna!

Väl inne hos Ylva blev det vägning. Så här efter jul är det inget drömscenario. Två kilo upp sedan 25 november! Ush och fy nu är det slut med allt vad godis och gott heter på ett tag. Jag har totalt gått upp 7 kilo sedan jag testades positiv i augusti. Jag gick totalt upp 10 kilo när jag väntade Anton och jag ska inte slå det rekordet! Nu måste mitt sockerberoende bort punkt slut! Jag kom även på en annan sak när jag stod där på vågen; går jag upp ytterligare ett kilo så väger jag lika mycket som när jag och Johan träffades för första gången. Ja, jag vet.. jag har viktnojja det är därför jag inte äger någon personvåg här hemma.
Efter vägning så fick vi höra lilla Neos hjärta slå 135 slag i minuten. Anton blev gode intresserad av det mystiska ljudet som jag förklarade var bebisen i magens hjärta. Han kunde inte riktigt förstå men han var väldigt stolt efter besöket och berättade det första han gjorde för pappa Johan när han kom hem, om dagens upplevelse. Under besöket passade jag även på att boka in mej på en omfödersketräff, tydligen är det uppfunnet föräldragrupper för blivande tvåbarnsföräldrar vilket jag ser mycket fram emot!

Nu ska jag gå och fortsätta städa sovrummet. Så här i graviditetstider är det viktigt att inte överanstränga sej för mycket har jag läst och därför är det många pauser som gäller när Johanna städar bort julen - det är därför jag börjar redan idag, för då kanske jag är klar lagom till Tjugonde Knut då man enligt tradition ska plocka undan julen.

Fortsatt trevlig afton

På onsdag bär det av till barnmorskan och jag längtar inte efter att ställa mej på vågen men det ska bli mysigt att få höra de gallopperande hjärtljuden från lillen igen. Hoppas bara att vi får barnvakt en stund så att även Johan kan följa med för än har han inte fått höra de små hjärtljuden vilket jag fick på förra besöket. Nog skulle vi kunna ta med oss Anton men det känns lite mer komplicerat av många anledningar. 15 veckor kvar; det låter så lite. Det börjar bli dags att öva upp profylaxandningskunskaperna för av någon anledning har jag nu fått för mej att det är det bästa för barnet om man föder helt naturligt utan att droga ner varken modern eller barnet under förlossning. Anton lyckades jag klämma ut helt utan bedövning trots att jag ville ha det men så här i efterhand så är jag helt nöjd med att det blev som det blev och hoppas på en likadan drömförlossning som sist även om det var smärta utan dess like (brukar dra jämförelsen med att klämma ut en jättebyrå) så är det trots allt bara en smärta som varar max ett dygn av mitt liv så det kan jag nog offra.