Vilken perfekt kväll det blev igår - finns inget som kunde gjort den bättre.
Erika kom hit redan strax efter 17-tiden. Hon lärde Anton yoga så nu kan han nästan anamma solhälsningen.
 
Anton och gudmor Erika

När Johan väl kom hem från jobbet så tog jag och Erika på oss jackorna och skyndades oss iväg till Dallas där vi åt en skräpmåltid och det var riktigt gott! Sedan blev det en snabbis till Ica innan bion och trots att vi satt i tre timmar och fyrtiosex miuter så fanns både min festis och mitt godis kvar efter filmen (brukar annars ha tendens att äta upp allt redan vid reklamen innan filmens start). Filmen var verkligen hur gripande som helst! Jag brukar inte vara så känslig men jag antar att det har med mina graviditetshormoner att göra. Jag vill inte avslöjja för mycket men mot slutet var det verkligen inte många tårar ifrån att jag började böla så högt att den medelåldersmannen till vänster om mej skulle börja klaga. Efter bion skiljdes mina och Erikas vägar åt var sitt håll och jag kan lova att jag inte var i kördugligt skick den lilla bit jag skulle köra hem - tårarna bara rann. När jag väl kom hem släppte allt (det här är nästintill pinsamt att skriva om) jag storgrät i Johans armar och kunde verkligen inte sluta. Johan måste tyckt att jag var lite småknäpp men han tröstade mej så gott det gick ändå. Det kändes så bra att få se filmen tillsammans med Erika - för då var vi i alla fall två som hade våta ögon. Helt underbar film, trots att det var en drama.

En annan sak som jag måste erkänna är att jag aldrig fattat tycke för Brad Pitt - tills igår.
Hans ålder gör att han likagärna skulle vara min egen far (Pitt är född 1963) men han kan verkligen det han gör i filmen The Curious Case of Benjamin Button.