Trötter
Min tredje arbetsdag den här veckan så imorgon förtjänar jag ledigt, fast ledigt innebär inte direkt ledigt. Först ska vi (jag och ungarna) till förskolan och fortsätta inskola Anna. Klockan 11 har vi tvättid (typ tre ton tvätt) och klockan 15 ska vi vara på Arbetsförmedlingen för att prata pengar med Niklas (eller vad han hette) därefter hem och göra fredagsmys och inviga det nya matbordet (hur nu det lät..) Fick nämligen ett brev från DHL att bordet kommer imorgon! Jag är så nyfiken och undrar om vi gjort ett kap eller om det blir fasdäs av det hela, jag menar att beställa från Internett något man aldrig sett i verkligheten.. det kanske man inte ska förvänta sej för mycket av för då lär man bara bli besviken.
Annars då?
Det här med att jobba är jag inte direkt vad vid har jag märkt, jag är tröttare, grinigare och gnälligare på aftonsidan men jag antar att det tar ett tag att komma in i rutinen. Det är bra att jag får arbetsträna lite och inte börja heltid direkt. Till veckan börjar barnen på riktigt på förskolan så då får Johan gå tillbaka till sitt jobb och sen kommer vi bara att ses hela familjen ett par timmar på aftonen och på helgerna. Det är deprimerande! Det känns så fel att vara utan mina ungar för att passa andras ungar (även om det är mitt jobb och jag gillar det) och jag vet inte riktigt om det är tillåtet att ta med sina egna barn till jobbet. Men det är bara att bita ihop. Livet är så här, de flesta träffar inte sina barn mer än ett par timmar varje dag. Det är helt enkelt jag som är bortskämd.
Det här har jag lämnat på mornarna.
Ni kanske ser hur trångt och mysigt (och varmt(!!)) vi ligger på nätterna,
min plats är alltså mellan Anton och Anna.
Förstår inte varför barnen inte sover hela nätter i sina sängar
men visst är det så att man vill sova bredvid dem man Älskar?
Häromdagen var vi på en husvisning. Vart vill jag inte förtälja. Även om huset inte var de hus som jag och Johan sett i våra drömmar så kände vi ändå att det här huset ändå var helt okej för oss. Vi hade helt enkelt inget att klaga på vilket gjort att vi bestämt oss för att vara med i budgivningen som drar igång imorgon. Vi får se vart det slutar och det är alltid lika spännande. Dessutom om vi inte vinner så finns det alltid fler hus. Så länge vi hittat ett hus innan Anton börjar första klass så känns allt lugnt. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.
Nu ska jag passa på att puttsa fönstret i köket och sätta upp ett par nya gardiner som jag fyndat. Sen blir det att dega i soffan framför Idol innan jag slår igen mina synorgan.
Förresten, beställde en ny lampa till vardagsrummet igår
(vad jag gapar om allt nytt jag köpt.. skrytmåns)
<- Ville egentligen ha denna,men leveranstiden var den 10 december(!!)
så jag valde denna istället...
Inte alls lika snygg.. men jag hatar att vänta!
Idag ångrar jag mej nästan att jag beställde den.
Fast blir det helknasigt så är det ju bara att skicka
tillbaka den.
Ha det gott och lev väl!
Ljus idé
För ett par veckor sedan köptes det en ny golvlampa...
<-Nya golvlampanoch våran rislampa till taklampa passade in längre in så då kom denna skönhet:
Men vad händer då?
Johan tar ner den gamla rislampan och knycklar ihop den till en liten boll,
därefter installerar han den nya fina lampan och så kommer den där känslan
som jag inte trodde jag skulle känna. Känsla av att den här passar inte alls här!
Jag köpte även ny taklampa till köket.
Nu när det nya matbordet kommer om ca en vecka så skulle det kännas som ett
helt nytt kök om man även fick slänga ut den gamla Ikea (knappa) lampan.
Men vad händer när jag öppnar kartongen till nya kökslampan?
<"Nya" kökslampanTyget var alldeles smutsigt!
Vilken besvikelse.
Den åkte fort ner i kartongen igen.
Dessutom var den på tok för liten.
Usch.
Åter till vardagsrummet..
lampan kändes bara så liten och fel.
Jag fick en ljus idé!
Jag sätter den svarta lampan i köket!
(eller jag sa och Johan gjorde)
Nu är det så fint med nylampan i köket!
i vardagsrummet hänger det en kabel med en glödlampa längst ut,
skulle kunna vara fint det också... men inte i det här fallet.
Någon som har en bra lampidé?
Diametern ska helst vara mellan 50-60 cm,
gärna svart.
Vikarie
Så har jag sagt ett ex antal gånger till väldigt många föräldrar idag.
Mitt första riktiga "jobb" som jag fixat helt själv. Stolt? Ja, lite. Kul? Absolut!
Började redan klockan 7:00 imorse. En förskola i Drängsmark behövde mej och med tanke på att det är lite av en gammal hemort till mej så kändes det extra trevligt. "Självklart" så hade min storebror satt sina spår och bland de första utbytta meningarna lät de ungefär så här:
+ Visst har du en lillebror?
* Jo...
+ Visst är det John Roos?
* Öh.. ja, men han är min storebror.
Tack för den! Inte för att jag vill påstå att min bror är så herrans jättegammal men ändå, om jag skulle sett ut att vara hans storasyster så betyder det att jag måste se ut att vara åtminstone 29 år(!). Iof, redan som 10-åring fick jag betala vuxenbiljett på bussen när jag åkte till Luleå.. (feg som jag var vågade jag inte protestera utan betalade) och min inre ålder känns kanske mer som 29+ än 22 men jag tar det ändå inte som en komplimang, jag menar, vem vill bli gammal? (eller snarare se gammal ut?)
Lite senare under dagen utspelades denna konversation:
+ Visst är det Johanna?
* Jo det är jag.
+ Från Stålberget?
* Jo.. fast det var några år sedan..
+ Dotter till Valter Stenberg?
* Ja det stämmer.
(Ungefär här ser det ut som kvinnan fått en uppenbarelse och jag står och stirrar som ett frågetecken)
* Tyvärr så känner jag inte igen er, vem..?
+ Jamen jag jobbade ju på fritids när du var där!
* Jaha, där ser man.. otroligt att du känner igen mej efter 16 år!?
+ Ja! Du är ju så lik din mamma!!
Mer än så talade inte jag och denna kvinna med varandra. Förresten så var det där första gången någon sagt att jag är lik min mamma. Iof har ingen sagt att jag är lik min far heller utan att jag mest påminner om den dåvarande brevbäraren som vi hade i Stålberget när jag var liten, vad folk menar med det har jag ingen aning om.
Förrutom de spännande samtalen jag haft idag så måste jag bara berätta om hur härliga ungarna i Drängsmark är! Jag vet inte riktigt om vi lekte på samma nivå när jag var i deras ålder för hos dessa ungar så förvandlas bandyklubborna till gevär och man beger sej ut på "björn och älgjakt" där ingen ens tvekar att skjuta om det skulle behövas. Jag försökte "mildra" leken med att forma mina händer till kikare och spana upp i träden efter någon fågel vi kunde titta på istället för att skjuta björnar och älgar, men vad gör ungarna då? De siktar bandyklubborna på träden och avfyrar.
Näe, nu blir det sängen så jag orkar med morgondagens arbetspass på samma ort.
Natti natt
Romantisk helg
Därefter blev det dags för en lunch, Johan bjöd på sushi för i Umeå har dom en riktig sushibar! Det önskar jag kunde komma till Skellefteå också, även om det finns att köpa sushi på Wok&roll och på Icatorget tror jag de börjat sälja nyligen men inget slår nygjorda sushi, åh så gott det var!
Shopping shopping och mer shopping innan vi checkade in på Hotell Aveny.
Vi gjorde oss i ordning för aftonens måltid. Vi var ute efter något dyrt - vi ville unna oss det. Vi läste flera resturangers menyer men allt var för billigt. Jag lovar det är inte ofta vi tycker att något är för billigt ifall ni just nu börjar fundera om jag och Johan har blivit en smula dryga och fisförnäma.
Till slut fann vi i i Rådhuset en resturang vid namn Rex, där fck jag till slut äta den dyraste måltid jag någonsin i hela mitt 22åriga liv ätit.
Här nedan kommer bilder jag tog på denna ljuvliga trerättersmiddagen vi serverades.
Först en liten aptitretare
Förrätt. Löjrom från Kalix.
Smörstekt toast med creme fraiche och finhackad rödlök
Varmrätt. Svensk kalvfilé.
Saltbakade lökar, pancettastekt vit sparris, saltrostad färskpotatis & rödvinssky.
Dessert. Marinerade Jordgubbar.
Serveras med kolacreme och Rex vaniljglass.
När notan kom in slog det oss att denna måltid för två kostade lika mycket som ett drygt barnbidrag eller ca 18 skrovmål på Max. Jag menar visst blev vi mätta efter denna måltid men garanterat inte lika mätta som om vi tryck i oss 9 skrovmål var inom loppet av 2½ timme. Den notan var en upplevelse - något man inte gör så ofta och visst är äta en utav de trevligaste stunderna man gör varje dag.
Efter denna måltid gick vi på bio. Det blev filmen Grown Ups en mycket sevärd komedi med bland annat
Adam Sandler, Steve Buscemi, Maria Bello, Rob Schneider, Salma Hayek m.fl. Underbart sjukt kul film med en liten fin tanke på slutet. Trailer här nedan för er nyfikna:
Nu ska ni inte tro att kvällen var riktigt slut ännu för efter bion gick vi till Hemmakväll och hyrde en riktigt dålig komedi (vi visste förståss inte att den var dålig förrän vi sett en bit in i filmen) American Summer hette den. Vi gick till hotellet och la oss in den gudomligt bekväma sängen och somnade till denna film. Det blev en riktigt bra dag/kväll och vi längtar tills vi har råd att göra en repris men jag tror det lär dröjja ett par år...
Dagen efter (Söndag). Hotellfrukost!! Det var nog det jag längtat mest av allt efter. Jag Älskar nämligen frukostar, bästa måltiden på hela dagen enligt mitt tycke. Jag åt och åt tills jag insåg att jag tråkigt nog blivit mätt, snacka om i-landsproblem. Jag ville äta mer men jag orkade helt enkelt inte. Typiskt.
Sen bar det av på lite shopping innan vi åkte för att hämta lilla Anna som spenderat natten hos sin gammelmormor och gammelmorfar. Där hade hon dessutom blivit tillklippt av min mormors svägerska Vanja så nu är Anna så fin i håret även om jag tyckte det blev lite kort men det växer ut som tur är och nu kommer håret förövrig att växa jämnt vilket helt klart är mycket finare än innan.
Det blev ett långt inlägg idag.
Nu har Annagumman vaknat så det är bäst för mej att lämna databurken.
Förresten! Idag har Anna hunnit med första dagen på inskolningen på förskolan,
det gick bra även om hon var lite blyg och mammig.
Imorgon ska vi dit en stund igen, det blir kul.
Ha det gott!
Matgrupp
Vad tror ni om denna matgrupp?
Under dessa drygt fyra år som jag och Johan bott ihop har vi inte köpt någon matgrupp. Vi har lånat ett mycket praktiskt bord med iläggskivor av Johans mormor och morfar och det har gått utmärkt så det är väl därför vi varken sett eller köpt något eget, men nu.. nu har det hänt. Bordet på bilden ovan kommer hem till oss om ca två veckor skulle jag tippa.
Nu är det många som tänker, HUR ska ni ens få in detta i ert lilla kök??
Ja, det kan man undra men om man drar in magen så ska det nog gå komma runt, näe jag överdriver lite men det är sant, det kommer bli stort (160 cm långt utan iläggskiva) men vi får härda ut och tänka på att förhoppningsvis överlever detta bord denna lägenhet. Dessutom följer det med en iläggsskiva!! Perfekt då hela min tjocka släkt kommer på besök!
Detta bord har vi beställt här på Internett utan att varken provsitta eller provklämma. Vi håller bara tummarna och hoppas att det är så bra som vi tror det är - men man måste våga chansa ibland.
Nu ska jag parkera i soffan och betrakta Ernst i sista avsnittet för säsongen av Sommar med Ernst. Jag vet, det visades redan igår på televisionen men det hade jag helt glömt tills jag stod i vardagsrummet och smygtittade på mina grannar (en liten ovana jag har) då jag fick se grannens nya ENORMA JÄTTETV! (Uppskattningsvis 55") Jag stod och kikade en stund tills jag förstod vad de det var jag såg - Det var ju ERNST! Av tiden att dömma insåg jag att programmet snart skulle vara slut men då är det tur att Internett finns så nu får jag se honom ändå!
Trevlig Helg
Blåtand
Munnen tillhör Anton, 4 år, som för drygt en månad sedan gjorde en rejäl vurpa med cykeln vilket orsakade att en liten flisa från tanden lossnade. Med tanke på att gossen fortfarande kunde tugga med tanden och att den ojämna kanten inte alls störde honom så lät vi bli att uppsöka tandvård då vi tänkte att det är en mjölktand och att den ändå förhoppningsvi kommer lossna om ett par år.
Som ni nu ser har tanden blivit grå/blå = dött!
Har googlat lite om detta fenomen och riktigt skrämt upp mej själv så idag blir det tandläkaren för den unge mannen. Kanske drar de ut den kanske inte. Gissningsvis röntgar de tanden som nu varit denna kulör i dryga två veckor. Därefter tas det ett beslut ifall gadden inflammerats kommer den att dras bort men med tanke på att tandköttet inte ändrat färg ovanför den nämnda tuggverktyget så tror jag inte på någon inflammation utan att den bara kommer att få vara ifred tills den lossnar självmant.
Klockan 14 ska vi träffa Ole. Jag är lite nervös.
Klockan är nu strax efter halv åtta på kvällen.
Tandläkarbesöket var.. intressant.
Ole ville dra ut tanden. Gadden röntgades och Ole hummade lite på norska bakom sitt munskydd av papper. Han klämmde och kännde på alla tänder och frågade Anton om det gjorde ont här eller där och Anton svarade duktigt på alla frågor trots att Tandis pratade Norska(!) det tyckte jag var mycket duktigt gjort av lilleman då till och med jag ibland funderade vad han egentligen sa där bakom papparsskyddet.
Ole kom fram till att han åtminstone skulle fråga Elisabeth som är Antons ordinarie tandläkare om tillåtelse men Elisabeth sa nej pga av att det kommer ta så lång tid för den nya tanden att tränga fram men hon var samtidigt rädd att det skulle bli en infektion.
På min fråga om hur lång tid det kommer ta för den döda tanden att själv lossna från min sons tandkött svarade hon "Det kommer ta lång tid". För att inte dumförklara mej själv så vågade jag inte fråga henne om hon menade typ tre månader eller ett par år.
Slutligen beslutade de två tandläkarna att Anton ska komma tillbaka om några veckor (i början på Oktober). Sitter den fortfarande kvar då så är jag rädd för att den antagligen kommer att ryka då.
Frissan
Sagt och gjort.
Idag blev det sallongen...
Före:
Finnig, arbetslös, 22-årig utsliten tvåbarnsmor.
Efter:
Glad, trevligt och framförallt mogen barnskötarvikarie!
Sådärja!
Det var ju inte så svårt..
nu är det bara att vänta på att jobben ska hagla över mej
nu när man är med i vikariepoolen.
Eller... hoppas kan man ju alltid.
Tänt var det här
ÄNTLIGEN!
Det tog bara fyra år att hitta en lampa som vi bägge gillar.
Nu åker den gamla Ikea Storm lampan ut till soprummet (om ingen vill ha den förståss??)
<Bortskänkes
In kommer denna skönhet som förövrigt är hur läcker som helst!
Nedläggningshotad
Men från och med nu får min blogg sova en stund.
(bilder från Falkträsket en sen kväll förra veckan)
God tid
Kan det bli mer flickigt?
-*Antoncitat*-
Augusti
Helgen har spenderats hemma hos Johans föräldrar. Kalas har det varit då Anton ch Johans mor slog ihop firandet på lördagen och det blev som det brukar väldigt mycket gott! Dessutom hade det skapats en skattkarta till sonen så han fick leta rätt på alla presenter - något han uppskattade! Jag hade lagt ut en bild på detta alldeles här under denna text OM jag hade haft några bilder, men de blev kvar i Högheden typiskt nog.
Kvällen avrundades med den japanska rätten sukiyaki och en omgång av spelet "När då då?". Jättetrevlig kväll helt klart!
Söndag morgon hade jag, Johan och gammelfar Fredrik bestämt oss för att bege oss ut i skogen och plocka hjortron. Till vår glädje hittade vi enligt mina ögon hur mycket som helst! Dock tyckte nog både Johan och Fredrik att det gärna hade fått vara större bär och lite tätare men på sista myren vi gick så såg det ut så här:
Dock hade det nog varit ännu roligare att plocka om vi väntat en vecka eller två så alla *SNÅTTRHEN (*bondska för hjortron) hunnit genomgå den gyllengula förvandlingen.
Väl hemma på Söndagkväll var jag så nyfiken på hur det gått för våra små rödciklidägg. Med en inställning på att de förmodlingen inte skulle finnas kvar tände jag akvarielyset. Jag hade haft rätt. Äggen var borta! Började genast fundera på vilken av fiskarna som kalasat på ciklidrommen då jag såg någonting sprattla på botten i sanden. Då går det upp för mej att alla 300 äggen kläckts och ligger i en grop som mamma rödciklid vaktar för sitt liv. Jag har försökt ta kort på dessa små liv men då de är mindre än en mm så är det väldigt svårt att få en skarp bild och därför uteblir foto för denna gång.
Johan lyckades dessutom fånga upp fem stycken yngel som han placerat i yngelkorgen så nu hoppas vi bara att dessa växer upp till friska fina fiskar.
Idag ringde min mamma!
Jag tror vi slog nytt rekord i samtalstid, det blev strax över tio minuter. I vanliga fall brukar våra samtal vara avklarade på tre minuter max. Hon hade en del att prata om och jag en massa frågor så på den vägen blev det. För er som inte vet så har mina föräldrar haft ett flertal utbytesstudenter från andra länder som bott hos dem i ett år. Fyra stycken totalt har det blivit under ca 13 år och till veckan kommer Mirka från Tyskland tillbaka och hälsar på tillsammans med sin mamma!
Mirka och jag testar min morfars gamla glasögon. Februari 2008.
Dessutom kunde min mamma berätta att mot mitten av denna månad kommer en ny utbytesstudent att flytta hem till dem. Denna gång en kille från Tyskland som heter Lukas och är 15 år. Personligen tycker jag att det är jättekul att träffa dessa ungdomar och beundrar deras mod att flytta hemifrån ett helt år i denna unga ålder. Förövrigt är det första gången mina föräldrar tar emot en kille då de tidigare bara varit tjejer. Jag tror att bakom detta val så finns det en tanke att kanske min lillebror som också är 15 år får en ny vän för livet. Som jag fått med Mari från Japan och Mirka från Tyskland.
Mari och Anton sommaren 2009 när Mari åter hälsade på uppe i Norrland!
Ikväll har jag städat och rensat ur ungarnas garderober. Dessutom kom min stora beställning från HM idag med en nästintill helt ny garderob åt Anton. Nu är det strl 116 som gäller och förhoppningsvis kommer han kunna bära denna storlek ett par år åtminstone. Jag som trodde Anna hade det gott ställt i klädväg fick allt höjja på ögonbrynen en smula när jag sorterat klart hennes kläder - det blev inte mycke kvar. Får se till att även göra en beställning åt henne så hon har lite varmare mundering till hösten. Hon börjar ju trots allt förskola om dryga tre veckor och då kan man ju inte se ut hur som helst.
Tack för att du orkat läsa ända hit ner.
Ha det gott och lev väl!
Ägg
I början av denna vecka införskaffade Johan nya fiskar till akvariet.
Tre stycken Hemichromis bimaculatus (rödciklid).
Idag torsdag har de lagt ägg!!
Det är så spännande. Tänk om det blir små yngel!
Vi har inte så stora förväntningar då vi har ett flertal
fiskar som gillar att äta just fisk, tyvärr.
Men det är ändå spännande och de blivande föräldrarna är
så söta med varann och dessutom turas de om att vakta äggen
- jämnställd ska det vara!
De ca 300 äggen(!!) ligger på trästocken
Rättvis bild som visar den otroligt
vackra färgen på denna fisk.
Anton 4 år!
Vuxenkalas på sin mors sida har han hunnit med och alla presenter har hunnit testas och vilken lycka när nästintill alla paket innehöll Blixten MacQueen prylar. Som grädde på moset fick pojken även en Blixten tårta! Kvällen avslutades med filmen Bilar (för femhundrasjuttioelfte gången!!).
Antonlycka.
5 ÅR
Igår firade jag och Johan fem underbara år tillsammans.
Jag ska inte sticka under stolen med att dessa år både gått upp och ner i vissa perioder men idag kan jag med gott samvete säga att vi aldrig varit lyckligare. Tänk att bara jag, en helt vanlig Johanna kan få känna denna lycka. Tack Johan för att jag fick vinna ditt hjärta - jag ser fram emot att fortsätta leva det här livet med dej, det kan inte bli bättre.
Ett ord: KÄRLEK!
Men för livet
Bra jobbat mamma Johanna, bra jobbat! (eller så inte)
Det hela började med att lillgumman vaknade pigg och alert vid 7-tiden.
Vi tassade till rummet där jag la omkull mej själv på soffan och småblundade till nyhetsmorgon. Efter en stund ser jag med suddig blick att Anna håller något sprattlande i sin lilla hand. Av hennes blick att dömma såg hon mäkta stolt ut tills jag inser vad det är. ETT LÅNGBENEKRANK! (harkrank, farfarsmygga etc)
Pedagogiskt riktigt hade varit att jag lugnt och sansat öppnat upp hennes lilla hand och släppt de livrädda flygfäet fri och samtidigt sansat i lugn ton talat om för min dotter att man ska vara snäll med djur.
Istället grips jag av lätt panik då jag är mindre förtjust i allt som har med kryp och flygfän att göra. Jag börjar lite lätt hysterisk att skrik "ANNA! SLÄPP!" Precis som till en hund som ska lyda ett kommando. Anna förstår mej inte och blir istället livrädd för mitt skrik och börjar gråta hysteriskt vilket resulterar till att hon bara knäpper sin lilla hand hårdare. Hon blir så rädd att hon sträcker upp sina små armar mot mej för att jag ska plocka upp henne och skydda henne mot världens alla onda ting.
Som tur var så när hon gör detta moment så sträcker hon ut alla fingrar för att nå så högt hon bara kan och långbenekranket såg genast sin chans och flög sej fri så gott han kunde med avsaknad av ett ben eller två.
Sådärja. Nu har hon fått men för livet.
Jag måste seriöst gå i terapi eller något liknande
för vem vill föra över fobier till sina barn??
Puckade jag.
Blomster
Här ovan visas bilden på de två solrosor som ungarna fick av Sandra.
Bilden är tagen i slutet på maj och nu ser de ut såhär:
Det börjar bli trångt om rötterna för dessa två men jag vågar inte plantera dem i marken då jag är rädd att någon ligist kommer att ofreda dem därför är det bara att hoppas att det finns tillräckligt mycket växtkraft för att dessa ska slå ut snart!
Dessa två har börjat blomma!
Fick även ytterligare en sort men den har inte slagit ut riktigt ännu men Sandra, jag lovar den lever och när den börjar blomma ska även den memoreras. Typisk mej bara att jag inte är så bra med blomsternamn... kanske en dag när jag får en egen trädgård så ska jag försöka visa lite mer intresse med blommor men just nu räcker det med att jag lyckas hålla de jag har vid liv.
Ha de gott!
Lycksele Djurpark
Som synes hade vi en riktigt trevlig dag och då är detta bara ett litet urval av alla bilder som fångades under dagen! Barnens lyckomätare var på topp hela dagen och likaså var det för mej och Linda. Kanondag helt enkelt. Därefter bjöds det på middag hemma hos svärföräldrarna och därefter blev det en spontan övernattning!
Söndag var vädergudarna inte på vår sida. Regnet vräkte ned och åskan var inte på något vidare humör, det dröjde inte länge innan även blixten hälsade på och passade på att göra hela Högheden strömlöst! Vi åkte hem efter middagen som tillredes utomhus över öppen eld då tydligen spisen krävde elektricitet.
Nu är vi hemma i Skellefteå och jag passar på att njuta av min sista semestervecka. Denna vecka kommer jag hinna träffa min gamla vän Monika och hennes Danil som är på Sverigebesök - det ser jag fram emot! På torsdag händer det något speciellt, min mamma fyller 50 ÅR!! och detta ska hon fira med öppet hus där hon bor så ni kan ju gissa var jag lär befinna mej under dagen och kvällen.
Näe nu är det dags för mej att göra något vettig(are).
Ha de gott!
Konst
Mandelkubb
Varma heta härliga dagar!
Vi bara njuter av dagarna jag och barnen. Anna sover som en gris på dagarna - hon som brukar sova mellan klockan 12-14 på dagarna somnar redan vid 10 och sover till 14-tiden. Det måste vara värmen som gör det. Anton är uthomhus så mycket det går. Han bjuds på fika hos "gammeltanten" och därefter är det alltid någon förälder som bjuder kvarterets alla ungar på glasspinnar i lekparken så snart måste det nog införskaffas en tröjja till min son med texten "MATA INTE BARNET". Det är inte det att jag är otacksam eller så men Anton som har nog svårt att klara av att äta riktig mat i hettan lever på glass och fikabröd vilket resulterar till S.O.C.K.E.R.C.H.O.C.K dessutom tycker jag att man inte ska mata andras ungar utan att fråga om lov - jag menar tänk om han är allergisk mot något de förtär han med (nu har han iof ingen allergi, men OM) dessutom har man ju hört talas om fula gubbar som bjuder barn på godis. Näe, jag blir bara lite lätt irriterad fast det kan inte Anton förstå, han får gottgott varje dag nuförtiden så han klagar inte.
På tal om gottigottgott. En RIKTIG sommar måste innehålla hembakade mandelkubb! Jag hade hoppats på att mamma skulle bjuda på hennes supergoda kubb när jag var där förra veckan - dock hade hon inte hunnit baka några ännu, så ikväll passade jag och Johan på att baka egna mandelkubb! Något vi båda var helt nybörjare på. Det var faktiskt inte alls svåra att göra men... de smakar inte alls som min mammas eller som Johans mormor brukar göra dem. Varför?
