Åh vad jag är slutkörd!
Min tredje arbetsdag den här veckan så imorgon förtjänar jag ledigt, fast ledigt innebär inte direkt ledigt. Först ska vi (jag och ungarna) till förskolan och fortsätta inskola Anna. Klockan 11 har vi tvättid (typ tre ton tvätt) och klockan 15 ska vi vara på Arbetsförmedlingen för att prata pengar med Niklas (eller vad han hette) därefter hem och göra fredagsmys och inviga det nya matbordet (hur nu det lät..) Fick nämligen ett brev från DHL att bordet kommer imorgon! Jag är så nyfiken och undrar om vi gjort ett kap eller om det blir fasdäs av det hela, jag menar att beställa från Internett något man aldrig sett i verkligheten.. det kanske man inte ska förvänta sej för mycket av för då lär man bara bli besviken.


Annars då?
Det här med att jobba är jag inte direkt vad vid har jag märkt, jag är tröttare, grinigare och gnälligare på aftonsidan men jag antar att det tar ett tag att komma in i rutinen. Det är bra att jag får arbetsträna lite och inte börja heltid direkt. Till veckan börjar barnen på riktigt på förskolan så då får Johan gå tillbaka till sitt jobb och sen kommer vi bara att ses hela familjen ett par timmar på aftonen och på helgerna. Det är deprimerande! Det känns så fel att vara utan mina ungar för att passa andras ungar (även om det är mitt jobb och jag gillar det) och jag vet inte riktigt om det är tillåtet att ta med sina egna barn till jobbet. Men det är bara att bita ihop. Livet är så här, de flesta träffar inte sina barn mer än ett par timmar varje dag. Det är helt enkelt jag som är bortskämd.

Det här har jag lämnat på mornarna.
Ni kanske ser hur trångt och mysigt (och varmt(!!)) vi ligger på nätterna,
min plats är alltså mellan Anton och Anna.
Förstår inte varför barnen inte sover hela nätter i sina sängar
men visst är det så att man vill sova bredvid dem man Älskar?


Häromdagen var vi på en husvisning. Vart vill jag inte förtälja. Även om huset inte var de hus som jag och Johan sett i våra drömmar så kände vi ändå att det här huset ändå var helt okej för oss. Vi hade helt enkelt inget att klaga på vilket gjort att vi bestämt oss för att vara med i budgivningen som drar igång imorgon. Vi får se vart det slutar och det är alltid lika spännande. Dessutom om vi inte vinner så finns det alltid fler hus. Så länge vi hittat ett hus innan Anton börjar första klass så känns allt lugnt. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Nu ska jag passa på att puttsa fönstret i köket och sätta upp ett par nya gardiner som jag fyndat. Sen blir det att dega i soffan framför Idol innan jag slår igen mina synorgan.

Förresten, beställde en ny lampa till vardagsrummet igår
(vad jag gapar om allt nytt jag köpt.. skrytmåns)
<- Ville egentligen ha denna,
men leveranstiden var den 10 december(!!)
så jag valde denna istället...


Inte alls lika snygg.. men jag hatar att vänta!
Idag ångrar jag mej nästan att jag beställde den.
Fast blir det helknasigt så är det ju bara att skicka
tillbaka den.


Ha det gott och lev väl!