Idag har min älskade sambo lämnat mej för att åka iväg till sin pojkvän Magnus som bor i huvudstaden. Det där lät lite märkligt, men större delen är sanning. Jag är gräsänka (gräsänka kallas en kvinna vars make är bortrest. Den manliga motsvarigheten är gräsänkling (Tack wikipedia))i helgen och jag vet att det kommer gå gallant även om jag saknar tomheten i sängen på nätterna. Tur att jag har två element som gärna delar säng med mej, som mer än gärna luggar mej i håret, som mer än gärna drar av mej täcket och som mer än gärna sparkas i sömnen och som framförallt påstår att det är morgon och dags att vaknar redan vi 7-tiden på lördagmornarna. Mina ungar är bäst.

Det märks att Johan är borta. Speciellt på Anton. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara denna känsla men det känns som att han vet att jag har mer sysslor att göra när Johan är borta. Han hjälper mej med Anna och både underhåller och matar henne. Han dukar, hjälper till med middagen. Han plockar ihop sina leksaker redan första gången jag ber honom. Jag skulle beskriva honom som mer hjälpsam och ansvarstagande när Johan är borta.

Just nu sitter jag och väntar på resultatet i idol. Jag gissar att Mariette åker ut ikväll, tyvärr.

Näe jag hinner inte skriva så mycket mer;
jag sammanfattar dagen i några (klickbara) bilder.


Anton står för morgonflaskan medan
jag gör mej i ordning för dagen.


Här sprittsar vi kristyr på pepparkakor.
Anton gillar kristyr - det kanske syns.


Här blev min dekoration av rumsbordet.
Antons då? Ja, dom åt han upp själv.


Syskonen kvällsbadar.


Anton myser framför IDOL.


Godis, chips, clementiner och julmust!


  
Jag och Anton är ena riktiga kameraapor.
Här har vi den osminkade sanningen om vilken typ av bilder
som tar upp mest plats på vår hårdisk. Men vi har kul kan jag lova!


Nu börjar snart utröstningen i Idol.
Jag kan redan nu avslöjja att Erik kommer vinna.
Tove på andraplats och sen Calle som trea.
Vem som är min personliga favorit?
Mariettes röst är underbar att lyssna till,
men jag vill inte att hon ska vinna och bli "förstörd"
utan hon har en egen stil och ska köra sitt race med
sina låtar. Men det är min åsikt.

Fortsatt trevlig fredagkväll.

Vet inte vad jag ska blogga om idag men känner att jag ändå måste skriva något.

Igår och idag har jag så smått börjat plocka fram julen. Det är inte det lättaste att stryka gardiner när man har ett litet troll i en räcer till gåstol som bara älskar att få slita och gnaga i allt hon kommer åt och att stryka gardiner när hon sover är bara att glömma för hon är expert på att vakna när jag donar och fixar som mest. Jag har i alla fall lyckats få upp julgardiner i vardagsrummet och i köket. Imorgon blir det mitt, Johan och såklart Annas sovrum som får sej ett par röda gardiner.

För övrigt så har våra fiskar blivit sjuka och jag vet inte hur många som dött de senaste dagarna. Vita pricksjukan kallas sjukdomen och är väldigt vanligt bland sötvattensfiskar. Tyvärr är den också väldigt smittsam så mest troligt kommer fler att dö. Igår medicinerades alla firrar så nu är det bara att vänta och se och hålla tummarna för att det blir bättre.

Nu ska jag gå och se Mini Einsteins med mina små kottar.





Ha de gott.

Visst är det skönt med måndagar? Måndagar är verkligen en dag som får en att komma igång igen. Måndagar är nya andetag, nya krafter och man får åter rutin och ordning på dagarna igen. Jag gillar måndagar.

Började förmiddagen med att lämna Anton på förskola. Det var lite trögt för honom att kliva upp imorse - han ville inte till förskolan och när jag frågade vad han ville göra istället svarade han "jag vill vara hemma och kramas" Visst hade det varit supermysigt och jag längtar så tills han får julledigt. Jag har schemalagt ett långt jullov åt pojken, han börjar redan den 3 december med sin julledighet. Jag tycker det är lika bra, jag och Anna är ju lix hemma och visst ska man bara mysa under julen och inte stiga upp till en massa måsten.

Därefter träffade jag Erika och vi gick en runda runt älven vilket alltid är lika trevligt, skönt och behövligt så här efter en god helg. Väl hemma har jag plockat och röjjt lite i köket, ätit lunch med Anna och nu sover hon.

Jag måste skriva lite om gårdagens cabaré som min lillebror Rasmus klass hade ställt till med för att skramla ihop lite till klasskassan. De bjöd på både Idol och Lets Dance. Lillebror ställde upp i Lets Dance och under en månads tid har han övat upp sin danspartner Amanda som vad jag förstod aldrig dansat bugg tidigare. OCH VILKEN DANS DET BLEV!!! Det var som att se riktiga Lets Dance. Min lillebror har alltså buggat i fem år så jag måste erkänna att det så lite fjösigt ut när de övriga paren från klassen samt lärararna försökte sej på lite olika danser för att vinna röster från publiken. Lillebrorsan vann såklart så visst var det en stolt storasyster som applåderade, skrek och busvisslade från publiken. Och danspartnern Amandas komentar när "programledaren" frågade hur det kändes var helt obeskrivligt kul "Det här var.... var... var HELT VÄNTAT!!" 

Det var en konst att få en icke suddig bild på dansparet då det var full galopp hela tiden och visst blir man lite avis på lillebrorsan som kan bugga. Varför har jag aldrig lärt mej det?? Kankse dags att dra med sej Johan till pansalen och börja träna.

Näe, nu sätter jag punk här.
Ha de!

Gårdagens surströmmingfest med Kåges Socialdemokratiska förening gick bra. Oväntat bra. Trots att Anna knappt sovit eftermiddag så orkade hon hålla småögonen öppna till närmare halv tio. Jag ska berätta lite kort om s-förening i Kåge där medelåldern ligger kring 55 år. Varje år brukar de hyra in en speleman och så länge jag kan minnas har det varit en man i 80 års åldern som suttit på en stol och spelat dragspel och sjungit massor av visor på bondska. MEN i år hade s-föreningen verkligen förnyat sej! Det var två gitarrister med värsta högtalarpaketet, det var tamburiner, ljudförstärkare, mikrofoner, barstolar och bäst av allt - dom sjöng bra låtar (60/70-tal och lite schlager) och hade bra röster! Jag och Annagumms satt längst fram så även om publiken tittade med stort intresse på bandet som spelade så hade även Anna ett stort blickfång - speciellt när hon stod i mitt knä och började svänga på höfterna och verkligen dansa på sitt lilla sätt till musiken varvat med att hon klappade händerna. Anna var verkligen supersöt och många skrattade åt den lilla danserskan och det var nog inte långt ifrån att de som sjöng var nära på att komma av sej av Annas otroliga charm.

Det blev en tidig kväll - jag var hemma redan vi 22 och då hade Johan fått fyrkantiga ögon för länge sen av allt tvspelande. Han är inte van att få spela så många timmar i sträck helt ostört. Men bäst av allt var att jag hade under kvällens lopp fått de nyaste sims (Sims 3: Destination Världen) på datorn! Anna somnade direkt och jag satt och spelade fram emot 1 på natten. Jag älskar verkligen att leka i detta virtuella dockskåp.

Idag är det Lördag.
Vi har gått en sväng in på schtaaan och jag har lyckats köpa julklapp till min syster och hennes sambo. Jag tror faktiskt jag lyckats med deras julklappar i år - jag känner mej i alla fall väldigt nöjd. Jag köpte även två hyacinter så de hinner börja blomma lagom till första advent!

Vit hyacint i hyacintvas som jag köpte på myrorna för 15:-

Hyacintarrangemang i glas med mossa och dekorationsglas.
29,5:- på Buketten i Skellefteå



Nu sover lilla kamin och Johan är ute och byter trasig lampa på bilen. Jag ska strax göra mej i ordning inför aftonens tillställning. Kåges S-förening ställer till med surströmmingsfest och mina föräldrar har anmält mej. Johan kommer inte att följa med då han hellre väljer spelkväll hemma istället - vilket jag inte missunnar honom. Jag kan inte ens komma ihåg när han fick vara ensam hemma senast. Erika kommer förhoppningsvis också att infinna sej på festen ikväll då hennes föräldrar lixom mina är indragna i denna "sekt". Det ska bli gott med surströmming och såklart superkul att träffa Erika igen! Det är inte varje dag.

Ha de gott!


Anna mumsar fossing (gör om det om ni kan)


Jag och Anton häromkvällen när vi lackade de första julklapparna.
Peter Jöbacks julskiva spelades och vi mumsade pepparkakor.
MYS på hög nivå.

Mormor och morfar har precis varit här med go'fika och vi har suttit och konverserat i över en timme om det mesta och lite till. Det hetaste ämnet var nog det här med vaccinering mot svininfluensan. Det är en sak att bestämma över sej själv - mormor har vaccinerat sej men inte morfar. Varken jag eller Johan har vaccinerat oss. Imorgon får Anton gå till vårdcentralen och få sprutan om jag och Johan samtycker. Men att bestämma över en annan människa är bland det svåraste jag vet - speciellt när det gäller en fråga utav denna vikt.

Man vill vara en bra förälder och göra det bästa för sitt barn. Ena stunden vill jag att han ska vaccineras för att han inte ska behöva ligga sjuk under julen, för att inte kunna bära på smittan och smitta andra barn eller framför allt, dö. Men samtidigt har jag fått för mej att om han inte vaccineras så stärker det hans imunförsvar om han nu skulle få svininfluensan - det är ju trots allt bara åtta stycken (jag vet, åtta för mycket men rent procentiellt är det inte så många) i Sverige  som förlorat mot svininfluensan om man jämför med hur många som klarat sej. Såklart vill jag att han ska ha ett bra imunförsvar den dagen det kommer någonting ännu värre än svininfluensan.

Jag kan egentligen på tok för lite om denna sjukdom och detta supermedel till vaccin för att jag ska kunna bedöma om jag vill spruta in det i min son imorgon. Jag vet verkligen inte hur jag och Johan kommer resonera.




Hur gör ni andra som har barn under fem år?
Kommer ni vaccinera dem?
Alla synpunkter och åsikter är välkomna.

Gårdagens visning resulterade till att jag blev helt totalt SÅLD! Det var kärlek. De breda gamla trägolven, de över 100 år gamla spegeldörrarna som ledde in till varje rum, köket som man kunde anlägga en dansbana i, den otroligt vackra kakelugnen. Huset hade en själ som inte går beskriva. Jag såg verkligen hur jag skulle bo där tillsammans med min familj. Hur ungarna bara kunde öppna dörren och gå ut och leka utan att jag skulle behöva oroa mej för bilar och tomten var helt perfekt med en hel del förråd och bland annat en jordkällare och en bagarstuga.

Fast visningen började inte bra. Vi var där klockan 16 - precis den tiden vi avtalat med mäklaren. Klockan blev 16:20 och ingen mäklare dök upp. Jag och Johan beslöt oss att vänta till 16:30 innan vi kunde åka därifrån. Ungarna ville inte sitta i bilen så de tröttnade rätt fort och började gnälla. Johan gick ut och försökte hitta numret till mäklaren och precis när vi var på väg att ge upp så ser vi en bil komma. Det var mäklaren som tydigen kört vilse (ja, nu vet ni hur långt ut i boschen detta hus ligger). Tydligen var den ordinarie mäklaren i Thailand så vi fick en stand-in mäklare som aldrig sett huset förr och han blev också imponerad av huset och jag vet ännu inte om hans komentar "Det känns som att man flyttas hundra år tillbaka i tiden när man kliver in här" är en bra eller dålig komentar - men jag tyckte det kändes bra.

På väg från huset i bilen försökte jag hålla en neutral min för att jag ville veta vad Johan tyckte om huset och det första han säger är "Det blir då inte det här huset" Det var som ett (och jag överdriver inte) knivhugg i mitt hjärta. Jag hade blivit matriellt kär i ett hus vilket inneburit att jag sett förbi alla fel som fanns på huset. Tydligen var det väldigt golvkallt och jag erkänner att när jag tänker efter så var det väl så. Jag försökte rädda situationen med att påpeka vilka underbara trasmattor man kan lägga ut - men Johan gick inte på det. Sen var det elen som var för gamal och konsitga sladdar som hängde överallt - denna situation räddade jag med att en del av elen var faktiskt utbytt och att jag inte alls såg några sladdar (jag måste blivit helt blind av kärlek). På övervåningen var det ett vindsutrymme som varken var säger man fodrat? och det blåste rätt igenom - denna situation försökte jag övertala Johan att om vi får huset för rätt många tusen kronor billigare så kan vi hyra in några snickrare som kan komma och bygga och dessutom få tillbaka 50% av jobbet genom rotavdrag.

Näe, Johan gick inte på mina ideér. Varför ska han jämnt vara så himla klok och förståndig?! Visst är det dumt att köpa ett hus med så mycket jobb. Men jag kan inte rå för att jag föll för huset. De hade som sagt en själ.

Sitter här med en kopp te och en macka. Dagens middag uppfyllde inte alls mina smaklökars krav. Kylen gapade tom lagom vid middagstid så jag komponerade snabbt ihop en potatis och purjolökssoppa. Visst, det kanske låter gott men jag kryddade den helt fel så ingen i familjen Roos/Andersson vågade sej på mer än en liten skål soppa var.

Efter jag lämnat stora A på förskolan gick jag hem med lilla A för att röja undan den värsta bråten samt dola på med tvätten i stundande tvättid. Efter ett par timmar kom mormor och morfar på snabbvisit. Mormor lämnade en bok med gamla tidningsurklipp från 60-talet som hon ville att jag skulle kopiera och redigera då hennes urklipp gulnat så pass att man snart inte längre ser texten. Och visst vill man läsa om hur duktig min morfar till fotbollsproffs var även i framtiden!

Efter lunch gick jag och Anna hem till Agnes och Micko (och såklart David också, men han var på jobbet). Vi gick vidare ut på en promenad i skogen. Vi hittade en väg som vi länge undrat över vart den slutar så vi beslutade oss för att ta reda på det men tyvärr fick vi inte svaret på det idag heller då klockan började närma sej 14:00 - de vill säga den tiden jag måste hämta ut Anton från förskolan. Men en dag Agnes, då ska vi ta reda på vart den där vägen slutar, en dag. Tack för en trevlig pratstund vännen!

Efter jag och Anna hämtat Anton på förskolan gick vi hem och slöade. Vi förväntade oss inget mer av denna dag då plötsligt telefonen ringer och svärmor är på andra sidan tråden. Vi bestämmer att de ska komma och hälsa på redan samma kväll! En kort stund senare meddelar mobilen att jag fått ett sms som förklarar att Emelie (EMJ)  också bjuder in sej till aftonen.

Jag gillar verkligen att ha vänner och familj kring mej. Och visst är det kul med besök! Synd bara att man bor så pörskans trångt!! 70 kvadrat på fyra personer är inget att skryta om. Därför åker familjen Roos/Andersson på husvisning imorgon. Förhoppningsvis flyttar vi till hus under året 2010 - jag kan inte tänka mej annat. Huset vi ska kika på imorgon ligger på landet - precis där vi vill bo. Dock är det för nära en väg där det ofta kör lastbilar, köket är för litet enligt mitt tycke och bägge badrummen måste renoveras relativt omedelbart. Men att titta skadar inte och hemnetknarkare som jag är måste vi börja titta på hus nu innan det är försent. Min och Johans dröm är att få se våra barn växa upp på landet där de kan gå barfota på somrarna utan att behöva gå in till betongväggarna i skymningen med asfalt under fötterna (inget ont om asfalt och betong).

Ikväll har jag suttit och lusläst husesyn.nu och googlat runt på "att tänka på inför husvisning". Visst vill man vara förberedd och inte verka helt tappad bakom flötet när mäklaren pratar om ytskick, ventilationer och isoleringar m.m Jag tror jag är redo för morgondagen nu och det känns bra att man får lite skinn på näsan så man lär sej hur en visning går till så att man vet när man verkligen hittar huset som man ser i drömmarna.

Näe, nu är te'et slut och jag är riktigt trött - fast jag tror knappast jag kan somna. Det blir att krypa till sängs och försöka ta sej igenom en bok som jag påbörjat som jag ännu inte riktigt kommit in i. Vår Lilla Hemlighet skriven av Toni Maguire heter den i alla fall.

Ha de gott!


Min underbara familj. Jag Älskar Er <3

Nu? Sängen! Go'natt

Go'tjejerna Wilda och Anna


Näe nu blir det att dela en avokado med Johan och se de inspelade INLÅST som går på tv i skrivande stund. Därefter blir det direkt ner i den efterlängtade sängen.

Förrsten! Ingen har väl missat programmet ULLARED som hade premiär i måndags. Sminkös-killen Mattiaz som var på Ullared och shoppade smink och kläder med sin mamma har släppt en låt! Lyssna på denna utan att få den på hjärnan - om ni kan.

Gissa vems ögon?


Jag höll på att göra mej själv i ordning till gårdagkvällens trevliga Halloween/födelsedagsfest.
Jag springer omkring som en yr höna och letar både de ena och de andra.
Jag lägger ner Anna på sängen där Anton redan sitter.
Jag ber min son hålla ett öga på sin lillasyster medan jag bara för ett par sekunder kommer att lämna rummet.

Väl tillbaka upptäcker jag hur pojken sitter och petar i hans lillasysters ögon som självklart i ren reflex blundar för att inte få ögonen utpetade. Jag utbrister genast ett opedagogisk skrik på sonen och frågar vad han håller på med. Till svar får jag från en mycket lugn och sansad Anton "Men hur menade du att jag skulle göra?"

Det var just precis i det ögonblicket jag förstod vad han menade. HUR skulle han göra för att HÅLLA ÖGONEN på sin lillasyster utan att göra henne illa? Jag kunde inte annat än att börja skratta åt händelsen och förklara för Anton vilket dumt uttryck "hålla ett öga på" faktiskt är. Anna verkade rätt tacksam över att jag bara varit borta en sekund och hon verkade inte alls tagit skada av händelsen. Slutet gott allting gott.