En helt ny värld
Dagens arbetstider: 10:00-18:30 (=mitt senaste arbetspass hittills i mitt 22åriga liv). Som utbildad barnskötare har jag fått för mej att det är på förskolor jag hör hemma men när morgonens sms (ja, jag får sms om vart och när jag ska jobba) så stod det klart och tydligt fritids. Jaha tänkte jag, det kan bli kul! Har inte satt min fot på ett fritids sen jag själv gick på fritidshem för ca 13 år sedan. Väl framme insåg jag att detta inte var ett fritids som alla andra.
På detta ställe befanns sej endast ett fåtal barn och alla bar på syndromet autism. Det närmsta jag kommit en autistisk person är... näe vänta! Jag har aldrig ens träffat en AUTISTISK person i hela mitt liv. Jag har läst lite snabbt i en klok lärobok på gymnasiet om syndromet, men det är allt, och det är inte mycket.
Så idag har det varit en väldigt lärorik dag för Johanna Roos. Jag har träffat helt underbart coola ungar! och det är inte något jag bara säger. Självklart är varje barn unikt, men dessa ungar! Oj oj oj dessa ungar är svårslagna i de unika och jag längtar redan tills jag får träffa dem igen!
Något jag inte kan förstå är hur man dock sätter "praktikanten" (valde att kalla mej det idag isället för vikarie då jag kände mej mer som en praktikant) på att gå som sista man kvinna och ta hand om stängningen på fritidshemmet. Det innebar att jag i 1½ timme var helt ensam med ett barn med ovannämnt syndrom som bland annat inte hade någon talförmåga. Det gick ändå över förväntan. Det som är lite svårt är ju att jag vet inte om h*n gillar mej eller inte, h*n kanske var livrädd hela tiden? Det är ju så svårt att veta när autistiska personer har stora svårigheter att uttrycka sina känslor. Dessutom, hur pratar man med ett barn som kanske inte förstår mej och som ändå inte kan tala?
Med "normala" barn brukar jag försöka skojja mej till ett leeden men det gick inte idag ändå fick jag dock många leenden från dessa ungar. Lärorrik dag idag vill jag lova.
Ett citat från dagen
Jag - Det här med autism är en helt ny värld för mej
Personal - Ja, en värld där vi aldrig riktigt någonsin kommer att förstå
Övrigt idag så har jag och Johan träffat vår mäklare samt mannen vi köper huset av och skrivt kontrakt. På tal om mannen som vi köper av, jag nämnde hans namn för min morfar och självklart visste han vem det var så jag tog upp det med denna herre och han kommer mycket tydligt ihåg min morfar. Tänka sej vad världen är liten. Dessutom, på fritidset jag jobbade på idag, där arbetade det en kvinna som var uppvuxen i ett grannhus till "vårat" nya hus så hon visste också mycket väl vem den här mannen är. Som sagt, liten värld, mycket liten. Enligt pappren flyttar vi in i huset den 15 November och därmed blir vi officiellt Ersmarksbor. Vi kan dock flytta in redan 1 November men jag tror det kommer bli tight om tid, vi har ju inte sålt våran lägenhet ännu men känner ni någon som är intresserad så kan ni visa annonsen som finns här eller på blocket.
Nu blir det sängen.
Imorgon blir det jobb på Sjöbotten, eller säger man kanske i Sjöbotten?
Natti natt.