Vilken dag. Full fart hela tiden. Johan är ledig idag * chock *. Jag och Anton spenderade en timme av förmiddagen på Ica Maxi där vi storhandlade inför morgondagens kalas som jag och Johan kommer hålla gemensamt hemma hos mina päron i Kåge. Egentligen är det väldigt praktiskt att bo så trångbott som vi, man rymmer inte hela min familj i denna lägenhet så vi håller kalaset på annat håll - då slipper man ju ordnar med bord och stolar till alla och städningen före kalaset behöver jag inte heller stå för, perfekt! Fast egentligen vet jag inte om det beror på att vi bor i en liten lägenhet eller om jag har stor familj. Med min egna familj, mina syskon med familjer, mina föräldrar och såklart min mormor och morfar - då blir vi totalt 16 stycken (snart 17 då jag blir andragångsfaster om bara några månader!!) avgör själva för storleken på familjen beror förståss på vad eller vem man jämför med.

Efter shoppingen åkte vi hem så Johan kunde påbörja semelbullarbakningen (som enligt tradition kommer bli morgondagens efterrätt). I samma veva kom min mormor och morfar på besök och som vanligt hade de med sej go'fika - denna gång fyllda munkar och en låda med något som kallas för Gammeldags strösselbollar - mer som godis än kakor, farligt begärliga. När mormor och morfar åkte hem igen så gick Anna och la sej, Johan och Anton tog på sej rollen som semmelbullsbagare och jag åkte iväg till lackeringsfirman med mina naglar.

När jag fyllde 21 år fick jag ett presenkort av min mor. Jag var gravid då och kände total avsmak till att bita på mina naglar vilket jag klarat gallant de föregående 20 åren. Ett presentkort på Manikyr hos Kickis nagelmakeri höll jag i handen men inte förän idag, ganska precis ett år senare, bara två dagar kvar innan presentkortet skulle förfalla så gjorde jag mitt livs första manikyr. Jag har kämpat hårt för att inte börja om med min dåliga ovana att bita på naglarna och det är jag riktigt nöjd över för resultatet blev jättefint! Jag var lite smått orolig över att Manikyr betyder långa röda häxnaglar men som tur var så fanns det alternativ till detta.
 
(klickbara bilder)
Det blev vanlig fransk lackning och långa naglar behövde man inte ha  -
ja ni hör ju hur mina fördommar om manikyr låter. Lärorikt var det,
och inte visste jag att man skulle smörja in naglarna varje kväll innan läggdags
och nagelborste vad är det?? Men har man varit nagelbitare i hela sitt liv
så är det inte lätt att veta. Det var en lärorik lektion helt klart.

Väl hemma var semelbullarna klara.

Men så fin som jag var om händerna så kunde jag inte göra annat än bara sitta på en pedistal och se på när Johan jobbade och slet för att hinna göra allt som ska förberedas inför morgondagen samt ta hand om ungarna - för med de här naglarna kan jag varken byta blöjjor eller bada barnen.

Näe, nu överdriver jag. I ärlighetens namn så blev jag inte så överväldigad av att prova på manikyr. Jag började gröpa ur semlorna och blanda i mandelmassan. Därefter gjorde jag och Anton chokladbollar då Anton starkt ogillar semlor så det blir hans dessert imorgon. Johan badade Anna under tiden.
 
(klickbara bilder)
Efter badningen blåste Johan pälsen på Anna.
Vi har börjat göra det då hon annars hinner bli så kall.
Från början skulle hon hela tiden slita i sladden,
men hon har vant sej vid hårtorken nu.
Visst ser hon lite småkul ut?



Men sen hände något riktigt spännande!!
I tisdags på min födelsedag hade jag ett missat samtal på hemtelefonen. Jag brydde mej inte så mycket då jag ändå inte kände igen numret så jag raderade numret utan att kolla upp det. Senare samma dag ringer mamma och undrar vem jag fått blommor av men jag förstår inte alls vad hon menar. Hon berättar då att de har ringt från Buketten till min lillebrors mobil och sökt mej. Men de då min lillebror inte kände igen numret då de ringde så brydde han sej inte att svara (notera: jag och Rasmus har en likhet med varandra). Men våran mor är dock inte som oss, hon tog reda på numret - ringde upp och fick hör att det var från Buktten som hade blommor till mej. Tror ni jag ringde upp Buketten direkt efter jag och min mors samtal? Näe. Telefonfobi som jag har så avstod jag. Nyfikenheten om blommorna, vem de kunde vara ifrån växte och idag klockan 15 ringde de på min hemtelefon igen och när det är ett okänt nummer så betyder det att Johan bör svara - annars gör ingen det. Det var från Buketten som meddelade att de letat med lykta efter mej (och jag som bara suttit hemma och väntat på blommorna sedan mitt och min mors samtal). Strax efter klockan 17 idag kom äntligen blomsterbudet med mina efterlängtade blommor som jag så nyfiket funderat vem de kunde vara ifrån. Jag och Johan har klurat i två hela dagar men nu fick jag veta, det var från min underbara barndomsvän Sandra!! Hade de inte varit full galopp här hemma så skulle jag ringt och tackat redan ikväll men det får vänta till morgondagen då det förhoppningsvis kommer bli bland de första jag gör när jag slår upp mina ögonlock imorgon.

En underbart vacker rosa ros - min favortiblomma!
Om du hinner läsa det här före jag ringer dej så vill jag bara säga TUSEN TACK Sandra!!!


Igår när mina älskade ungar kom hem så fick jag ytterligare en Grattis-på-födelsedagen-blomma.
 
(klickbara bilder)
och Anton hade skrivit så gott han kunde med sin snirkliga nybörjarhandstil ANTON ANNA.


Ikväll när barnen lagt sej slängde Johan ihop två semlor till oss. Ja, vi var ju nästan tvugna att provsmaka så vi vet vad vi kommer bjuda på imorgon. Tänk så många otroligt bra ursäkter det finns till att kunna få äta go'saker även under veckodagarna. Tänk om man kunde tävla i "bra ursäkter" i så fall borde jag få guldmedalj.


Just nu sitter jag och går igenom bilder som vi tagit från datorn i Högheden.
Där hittade jag denna undebara bild:

Tror den är tagen i höstas - september 2009 för att vara med gissningsexakt.
Anton och hans faster, min svägerska, Johans lillasyster Linda's vovve Bruno.
Älskar den här bilden även om Bruno ser en smula otrivandes(finns det ordet?) ut.
Anton i ett nötskal.

Näe, nu ska jag försöka göra något vettigare.
Ha de gott!