Nu har jag mycket roligt att skriva om; knappt så jag vet vart jag ska börja! Men om jag tar det från början så ska det nog bli bra.

I onsdags var jag hos barnmorskan. Alla värden såg bra ut och det kändes bra att det var sista gången jag behövde stickas i armen för att lämna några droppar av mitt värdefulla blod. Hjärtljuden på bebisen låg på 138 slag per minut och jag kom på ett sätt hur jag skulle stå på vågen så att jag inte vägde lika mycket. Dock var jag ärlig och erkände min upptäckt - och därmed hur mycket jag vägde på riktigt. Till min glädje hade jag inte gått upp så jättemycket sen sist jag var där - men det är väl nu som jag kommer öka i vikt med raketfart med tanke på att det är nu som jag börjat svälla så nanting!

Efter besöket hämtade jag upp killarna och därefter bar det iväg till Linda och Leo i Kiruna! Det måste erkännas att timmarna i bilen var dryga men det gick riktigt bra ändå. Som jag skrivit tidigare så satt jag och njöt av sätesvärmen hela vägen, Anton såg samma avsnitt av Nalle Puh fyra och en halv gång och stackars Johan körde mestadels av tiden. Väl framme bjöds det på middag och det blev en rätt lugn afton.

Torsdagens spenderades på Lindas jobb - Ishotellet! Anton tröttnade rätt snabbt på att gå omkring i det jättelika snögrottan så faster Linda fick agera barnvakt medan jag och Johan gick på sightseen i alla fina rum. Jag och Johan insåg att efter Anton sett ishotellet kommer han aldrig nöjja sej med en vanlig hemmagjord snögrotta. Mäktigt, imponerande och självklart otroligt vackert!
 <Våran egna personliga guide, Johans lillasyster, Antons faster, min svägerska - Linda <3 Tack för allt skoj du hittade på med oss under dagen!


Efter rundvandringen på ishotellet så lånade vi två fyrhjulinga och en skoter och åkte ut till ett litet mysigt ställe där vi grillade hamburgare. Johan fick tokköra av sej med fyrhjulingen medan jag och Anton stod lite smått nervöst och tittade på. Då säger Anton att han också vill köra lika tokigt som sin far och det är väl här en ansvarstagande mor borde sagt nej; men istället vinkar jag in Johan och sätter min son i sätet brevid sin far. Jag hade väl en förhoppning om att kunna skrämma pojken lite lagom lätt så att han aldrig mer fick känslan av att vilja åka fyrhjuling. Trots att Johan körde på endast två hjul och att det gick rätt fort så fick jag tillbaka en mycket nöjd, glad och nästintill skrattfylld pojke som gärna skulle ta en vända till ute på isen. Det är väl bara att inse att antingen så är jag världens fegaste människa eller så är jag som det sägs i reklamen "mogen nog att prata pension". Jag hoppas mer på det sistnämnda även om jag måste erkänna att jag nog även är lite av det första. Men som tur är så kan jag denna gång skylla på min graviditet och att jag inte vill riskera något. Det är så fruktansvärt skönt att alltid hitta bortförklaringa till allt!


Fredag: Vi packade våra väskor och styrde kosan mot Högheden där vi stannade för natten. Vi åt god middag, semlor och såg Lets dance. Tidigt morgonen därefter åkte vi mot Skellefteå.

Lördag: Väl hemma i Skellefteå hade vi ingen lust alls till att ställa oss vid spisen. Jag ringde min mamma som utan att jag knappt behövt säga något frågade om det var middag jag var ute efter. Såklart det var! Min mamma känner mej så bra vid det här laget. Det blev en riktigt god middag även denna dag med vaniljglass och annanaspaj till efterätt. OJ så bortskämd man är egentligen. När vi väl kom hem denna kväll så var planerna att se filmen Bolt och med tanke på att det är en barnfilm så tillfrågades även Anton om han var sugen att se filmen med oss; vilket han ville! Han var helnöjd och satt som ett ljus under hela filmen - och trots att den var på engelska så förstod Anton mycket mer än vi trott han skulle göra!

Söndag: Idag. Jag steg upp redan vid 7-tiden och gjorde ordning för förmiddagens händelse - att sälja carenan. För att göra en lång historia kort så är vi inte i behov av den vagnen längre. Vi har ju Emmaljungan och när bebisen kommer blir det att sätta en ståbärda på liggvagnen och till hösten/vintern när det är dags för sittvagn så finns det inte en tanke på att använda carenan då den är helt omöjlig att köra i snö med. Så nu sitter man här med 750 kronor i handen och en vagn mindre - pengarna går oavkortat till sparkontot för en Emmaljunga Scooter som det känns nu. Men ännu är det fortfarande jääääätelääääänge kvar innan bebisen kommer vara i behov av den - men att spara är alltid bra.
<<Carena easy  /  Emmaljunga scooter>> 

---

Jag hade tänkt baka en tårta idag så den hinner bli god till imorgon då det är en mycket speciell dag *HOST*. Men så kom jag på att egentligen är jag inte så förtjust i tårta - visst det går äta, men det finns det som är mycket godare; semlor till exempel. Jag funderar på om jag ska våga mej på att baka semelbullar - det kan ju inte bli värre än att jag måste skänka bullarna till monstret i komposten. Hoppas Anton vill hjälpa mej att baka.

Nu är det dags för lunch. Ha de gott!