Hade egentligen velat skriva en himla massa roliga och bra saker som har hänt i mitt liv sedan sist men just nu så kommer det ingen skrivarglöd om just det. Det som ligger tyngst om hjärtat just nu är min katt som jag så många gånger redan skrivit om.

Jag är en djurmänniska, jag kan inte vara utan dem! Djur speciellt katter och hundar får mej att må psykist bra, inte för att jag i vanliga fall är psykist deprimerad men ändå, jag blir lyckligare av att ha en hund/katt vid min sida.
Nu har jag tagit ett av de jobbigaste besluten i hela världen; Kattis får åka vidare till katthimlen.
Sedan olyckan i början på året så ändrades hennes personlighet till det sämre; hon började jama dygnet runt och våran sömn blev inte den bästa. I samma veva var det dags för löpen vilket gjorde henne väldigt rymningsbenägen.
Länge har jag gått i tankar om vad som är bäst för henne och igår kväll insåg jag att det finns ingen annan utväg.

Idag åker hon till himlen. Jag har redan diskat matskålarna, tömt hennes låda, packat ner hennes leksaker och snart ska även hennes klätterställning skruvas ner.
Kattis även kallad Antons storasyster (skiljer bara 3 dagar mellan dem) älskade Anton och gjorde honom aldrig något ont; senast igår tillät hon Anton att stå på hennes svans medan hon låg på golvet. De var bästa vänner.

Jag känner mej verkligen som en hemsk människa men hellre att jag låter henne somna in än att hon smiter ännu en gång och aldrig kommer tillbaka. Tufft beslut men jag har bestämt mej. Tårarna är inte långt ifrån och jag kan redan nu gissa hur jag kommer att somna ikväll -precis som igår, i en tårdränkt kudde.