Laddad till tusen!
Om några timmar åker jag, mammsen, systern, svägerskan och systerdottern till IKEA! Ser fram emot en heldag med kvinnorna i den stora familjen! Min bil är tömd och takräcket är på sin plats, tre ord: Shopping shopping shopping!



Min inköpslista är ändå, med tanke på husflytt, inte så lång. Vi flyttar om en dryg månad och vi (jag och Johan) lär (förhoppningsvis) göra ytterligare en resa innan året är slut. Imorgon är det mest småtjoller jag ska köpa som bla innebär stolsdynor, ljusstakar och ett par filtar. Jag ska dessutom försöka finna mej en ny vardagsrumsmatta - vi får se hur det går med det.

Näe, nu närmar sej uret halv tolv och Emma (svägerskan) kommer anlända till mej kl 6:45 imorgon bitti. Det innebär att jag borde inta ryggläge nu om jag ska orka styra Opeln mot Haparanda om några timmar.

Natti natt!

  

Om alla ni UNIKA 55 läsare som läste mitt inlägg igår skulle ge mej en femtiolapp var så hade jag inte behövt erkänna det jag nu kommer att berätta. Det här med björnen igår. Jag tar mod till mej och bekänner, det var ingen björn, även om jag trodde det i tjugofyra timmar.

Jag körde samma väg även denna morgon och när jag kommer till samma lilla by där jag igår sett björnen i gryningsljus så spanar jag noggrant på samma plats alldeles intill den gamla ladan. Vad får jag då se? TRE BJÖRNAR! En hel familj! Jag slänger bägge fötterna på bromsen, här ska memoreras är min tanke! Till min besvikelse får jag då se att det jag igår trodde var en björn egentligen visar sej vara tre mycket lurviga och  övergödda hästar! Jag har aldrig i mitt liv sett en så hårig hästras (skönt att åtminstone ha något att skylla på, kan det varit hästrasen American Curly kanske??)

Jag erkänner mitt misstag även om det känns pinsamt. Det är här den här femtiolappen kommer in i bilden! Om alla ni skänker mej en femtiolapp så har jag råd med nya glasögon! Jag använder inte mina gamla brillor längre  då vi tyvärr glidit ifrån varandra. Det här är inte alls någon försök till att få mina läsare att skänka pengar till en halvblind Johanna, jag skulle mer se det som ett sätt att för er skull kunna få läsa mer verklighetsinriktade händelser i mitt liv. Fast det går inte att komma från att gårdagens inlägg var rätt inressant och ännu bättre är att jag fortfarande har kvar min oskuld till att få se en björn helt på riktigt i friheten och när det sker (om det sker) så ska jag banne mej ta kort!!


Isbjörn eller?

En sak som jag har på min lista med "saker-jag-vill-hinna-med-innan-jag-dör" är att få se en björn i frihet. Tänk, det kan jag faktiskt bocka av från min lista idag. Idag har jag jobbat i Burträsk och det var faktsikt på väg till jobbet denna stressiga måndag morgon som jag fick se nallen lunka omkring på en läggda i en by. Jag körde lagligt efter vägen mot Burträsk då jag sneglade på höger sida och där alldeles intill en lada såg jag björnen. Jag blev så förvånad att jag var tvungen att kolla igen och visst var det en björn. Jag fick rysningar längs hela ryggraden och håret på armarna reste sej. Även om jag inte är någon riktig björnkännare så skulle jag tippa på att det var en relativt ung björn eller möjligen en hona då den här inte var så enormt stor. Svart päls hade den också vilken fick mej att titta en extra gång då jag alltid fått för mej att björnar i Sverige har brun päls. I flera minuter efteråt slog tanken mej "JOHANNA! du måste vända om och ta kort, ingen kommer tro dej om du inte gör det!" Jag vände inte om. Om jag ångrar det, klart jag ångrar det!! därför finns det nu en ny punkt på min lista över "saker-jag-vill-hinna-med-innan-jag-dör", att fota en björn i frihet! Men det ska erkännas att även om jag satt i en bil så kände jag mej inte alls särskilt kaxig. Björnar är mäktiga skapelser.


Här är en björn som jag skulle våga fota för denna bor på Lycksele djurpark bakom stängsel. Bilden är tagen i somras när jag och ungarna var där med svägerskan Linda.



Idag är det kanelbullens dag!
Johan överasskade mej för bara en liten stund sedan här framför datorn med en enorm kanelbulle som han köpt idag. Hur gulligt var inte det?! Tack Älskling <3


I övrigt har jag hunnit på Jysk en sväng.
 
Fyndade bordstabletter (som jag så länge letat efter) och en röd duk som jag tänkte ha till jul. Jag är nöjd!

Nu är det snart dags att slå sej ner framför tvburken och se Biggest Loser Sverige, tur att jag redan ätit upp min kanelbulle nu.

Ha det gott och lev väl!

Dagens arbetstider: 10:00-18:30 (=mitt senaste arbetspass hittills i mitt 22åriga liv). Som utbildad barnskötare har jag fått för mej att det är på förskolor jag hör hemma men när morgonens sms (ja, jag får sms om vart och när jag ska jobba) så stod det klart och tydligt fritids. Jaha tänkte jag, det kan bli kul! Har inte satt min fot på ett fritids sen jag själv gick på fritidshem för ca 13 år sedan. Väl framme insåg jag att detta inte var ett fritids som alla andra.

På detta ställe befanns sej endast ett fåtal barn och alla bar på syndromet autism. Det närmsta jag kommit en autistisk person är... näe vänta! Jag har aldrig ens träffat en AUTISTISK person i hela mitt liv. Jag har läst lite snabbt i en klok lärobok på gymnasiet om syndromet, men det är allt, och det är inte mycket.

Så idag har det varit en väldigt lärorik dag för Johanna Roos. Jag har träffat helt underbart coola ungar! och det är inte något jag bara säger. Självklart är varje barn unikt, men dessa ungar! Oj oj oj dessa ungar är svårslagna i de unika och jag längtar redan tills jag får träffa dem igen!

Något jag inte kan förstå är hur man dock sätter "praktikanten" (valde att kalla mej det idag isället för vikarie då jag kände mej mer som en praktikant) på att gå som sista man kvinna och ta hand om stängningen på fritidshemmet. Det innebar att jag i 1½ timme var helt ensam med ett barn med ovannämnt syndrom som bland annat inte hade någon talförmåga. Det gick ändå över förväntan. Det som är lite svårt är ju att jag vet inte om h*n gillar mej eller inte, h*n kanske var livrädd hela tiden? Det är ju så svårt att veta när autistiska personer har stora svårigheter att uttrycka sina känslor. Dessutom, hur pratar man med ett barn som kanske inte förstår mej och som ändå inte kan tala?

Med "normala" barn brukar jag försöka skojja mej till ett leeden men det gick inte idag ändå fick jag dock många leenden från dessa ungar. Lärorrik dag idag vill jag lova.

Ett citat från dagen
Jag - Det här med autism är en helt ny värld för mej
Personal - Ja, en värld där vi aldrig riktigt någonsin kommer att förstå

Övrigt idag så har jag och Johan träffat vår mäklare samt mannen vi köper huset av och skrivt kontrakt. På tal om mannen som vi köper av, jag nämnde hans namn för min morfar och självklart visste han vem det var så jag tog upp det med denna herre och han kommer mycket tydligt ihåg min morfar. Tänka sej vad världen är liten. Dessutom, på fritidset jag jobbade på idag, där arbetade det en kvinna som var uppvuxen i ett grannhus till "vårat" nya hus så hon visste också mycket väl vem den här mannen är. Som sagt, liten värld, mycket liten. Enligt pappren flyttar vi in i huset den 15 November och därmed blir vi officiellt Ersmarksbor. Vi kan dock flytta in redan 1 November men jag tror det kommer bli tight om tid, vi har ju inte sålt våran lägenhet ännu men känner ni någon som är intresserad så kan ni visa annonsen som finns här eller på blocket.


Nu blir det sängen.
Imorgon blir det jobb på Sjöbotten, eller säger man kanske i Sjöbotten?
Natti natt.

Det spelar ingen roll hur tokiga ni är,
Jag kommer ändå alltid att Älska er.
Mammas Trollungar <3 <3
<3ANTON & ANNA<3

  

Nu kan jag till slut avgöra vilket chips jag tycker ska vinna mysmatchen som OLW har framställt.
Ni ser min favoritordning här ovan med Wilda Western på första plats,
därefter Creamy Pizza och sist och helt klart minst (riktigt vidriga chips enligt mitt tycke) Pickles & Mayo.

I fredags kom vårt nya matbord!
Så ni kan ju gissa vad Johan fick pyssla med ett par timmar den aftonen.. jag har dock varken tålamod eller koncentrationsförmågan att skruva ihop ett matbord och sex stolar som likt ett plockepinn komi fyra stora paket. Det är tur att jag har Johan <3

Till slut, sent på aftonen, när jag städat undan all kartong, plast och frigolit som spritt sej över hela lägenheten. (hittade även frigolit i ungarnas mun(!!) de tyckte tydligen det var kul att tugga på den) så blev det ett snabbt kort med mobilen och sen invigdes den med lite kvällsfika. Men något så försiktiga vi var.. första jacket i bordet kommer göra fruktansvärt ont och med två barn i hushållet gissar jag att det inte kommer dröjja så speciellt länge.. man får helt enkelt hoppas att det blir en själv som gör första repan, även om det är mer irriterande att vara arg på en själv än någon annan.