Äta, sova, jobba
och det är väl så det ska vara, tydligen.
Jag har jobb alla dagar denna vecka
vilket betyder att det man i ordinarie fall skulle gjort under en hel dag
trycks ihop till ett par timmar sent på eftermiddagen.
Huvva vilken hemsk mor jag varit denna afton,
i ärlighetens namn har jag betett mej mer som en robot än en öm moder.
Johan hämtade barnen från förskolan.
Jag var hemma före och hann laga middag.
Johan tar en dusch medan jag plockar undan.
Jag åker och storhandlar med Anton (ett välbehövt barnbidrag spenderades idag)
Johan tar med sej Anna på föräldramötet på förskolan.
Jag kommer hem och plockar upp femtioelva matkassar.
Johan och Anna kommer hem.
Jag stoppar ner barnen i badkaret.
Jag springer ut i tvättstugan (tvättid heeela kvällen)
In och dammsuga + starta diskmaskin.
Jag plockar upp en övertrött Anna.
Johan plockar upp Anton och ger honom kvällsfika.
Jag gör välling till Anna och lägger henne.
Jag borstar tänder på Anton och Johan lägger honom.
Jag får för mej att tvätta gardiner och river ner de i vardagsrummet.
Tvätt tvätt tvätt tvätt.
Vika vika vika vika.
Som sagt,
jag tror jag kommer bli en robot om jag ska fortsätta leva på detta vis.
Jag vet inte hur era dagar ser ut. Detta kanske är en mild standard dag för många av er men för mej som är van att ha hur mycket tid som helst med mina små är det är en omställning som heter duga.
Än är det bara måndag, lagom till fredag har jag garanterat "gått in i väggen" ;)
När man jobbar så mycket, får man sänka standarden på hur hemmet ser ut och istället satsa tiden på barnen.
Något jag insåg när jag började jobba. Fast jag arbetade bara halvtid, men genom min sjukdom så blev det som en heltid för jag "dog" några timmar när jag kom hem. Så jag fick helt enkelt göra ett val, tid och ork med barnen och mer damm i hörnen eller tvärtom. Blev ett enkelt val ;)
Jag hade så höga krav att ha allt så ordnat, för så var jag fostrad och trodde att man var "tvungen" att göra. Men har med åren insett att jag är lika lycklig med lite dammkorn här och var. Strykjärnet oanvänt och lakanen omanglade...
Vad jag ville säga är; Ha inte så höga krav på dig själv så du går under. Det är slitit som det är ändå att bara ha små barn som behöver sitt.
Njut av dem istället, för tiden går så otroligt fort. Tro mig. Jag funderar ofta vart tiden for och när de bara slutade vara mina små gosingar.
Nu är de alla stora och har väldigt lite "behov" av mig. SÅ njut älskade Johanna!
puss och kram
