Vart tar tiden vägen?

I fyra dagars tid har vi bara varit hemma och tagit det lugnt. Eller lugnt och lugnt - Jag blir bokstavligen galen på att sitta instängd i den här lägenheten. Vi har letat oss ut på promenad varje dag. Jag är så fruktansvärt less på att bo i lägenhet - eller i alla fall så här liten lägenhet.

Idag fick tog jag mej en promenad till schtaan. Bara jag. Hur skönt som helst att bara få gå omkring och kika på allt i ensamhet tillsammans med mina julklappspengar. Efter jag shoppat en t-shirt till Johan, ett par jeans till Anton, pyjamas, mössa och fuskolle till Anna så fick jag för mej att jag skulle unna mej själv något.

Med tanke på att min kropp förändrats oerhört mycket (och inte till det bättre) sedan mina två graviditeter beslutade jag mej för att köpa nya badkläder! Det var inte det lättaste att hitta dessa plagg då det tydligen inte var "säsong".  Varför badar inte folk på vintern??

I alla fall. Till slut letade jag mej in på Mode Caprice - en affär jag i vanliga fall bara brukar gå förbi. Där inne finner jag en hel vägg med badkläder! Jag börjar lite försiktigt att kolla utbud av färger och storlek då det kommer fram en kvinna och frågar om jag behöver hjälp. Jag vet inte varför, men jag kan tycka det känns påfluget med personal som kommer fram och tvingar på en en massa saker man inte behöver. Jag svarar lite vänligt men bestämt att jag säger till om jag behöver hjälp. Efter en stund hittar jag två bikiniöverdelar som jag beslutar mej för att prova.

Inne i det pyttelilla provrummet drar jag på mej bikinin och inser att jag ser värre ut än jag trodde. Plötsligt hörs en röst utanför provrummet. "Går det bra? Sitter bikinin som den ska?" Jag stoppar ut huvudet och svarar att det är nog mej det är fel på. Kvinnan stoppar in huvudet i provhytten och säger "Jag förstår, jag är strax tillbaka" Kvinnan försvinner och kvar står jag och funderar lite.. det dröjjer inte länge innan kvinnan är tillbaka med en bikiniöverdel som jag genast provar och den sitter lite tight. Plötsligt är kvinnan inne i provhytten - hon drar i banden, lyfter, klämmer, känner, fixar och trixar och helt plötsligt sitter den som gjuten! Jag är i chocktillstånd när jag ber henne plocka fram en underdel och snabbt frågar hon vilken storlek jag har "ta en 42:a" säger jag lite tyst. Tillbaka kommer hon med en 38:a och säger att den nog passar mej; VILKET DEN GÖR!

Därefter går förloppet snabbt frammåt och ett par minuter därefter har jag betalat 650 kronor för en bikini!!!!!!!! GAH! Jag är i chock över två saker, det ena är att jag har betalat 650 kronor för en bikini!! och det andra för att jag lagt ut 950 kronor på en baddräkt och en bikini på en månad och än har jag inte varit och simmat och för det tredje; en 38:a!!!!

Här om dagen när vi var ute på promenad:

Det är inte bara jag som haft spenderarbyxorna på mej idag. Johan har även han shoppat upp sina julklappspengar; det blev en Canon hf200. Vi pratar alltså om en filmkamera. Vi hade egentligen inte tänkt köpa en så dyr som det nu blev men vi tänkte att det kan vara kul i framtiden att se vad filmerna föreställer - framförallt för barnen som är den största anlending till varför vi skaffar filmkamera. Högre pris = bättre filmkvalité, kanske inte alltid men när det gäller de videokameror vi (=Johan) har kikat på.

Jag är väldigt nöjd. Filmerna blir otroligt skarpa och fina. Längtar att filma i Tärnaby när vi åker dit om mindre än två månader.

Nu ska jag gå och fortsätta lägga mitt 1000-bitars pussel jag fick i julklapp av svärmor och svärfar. Till detta kommer jag att förtära naturgodiset som jag köpte för att jag blev lite nedstämd för att jag shoppat upp alla mina julklappspengar på en dag. Är det normalt att tröstshoppa för att man inte har några nöjjespengar kvar?

WASGIJ 16.
Man ska alltså inte lägga motivet som är på bilden på kartongen utan
det är vad det ser som är det riktiga motivet. Jag längtar tills det är färdigt!

Ha en fortsatt trevlig kväll!