Idag finns det en liten ung man som blir 3½ år. Tänk, 3½ år!
3½ helt fantastiskt underbara år!
 
Underbar och Älskad av alla!


Johan jobbar mellan 12:00-21:00. Jag och barnen förbereder helgens vistelse i Högheden genom att tvätta och packa. Imorse vid frukosten tog även mjölken slut så vi har tagit en promenad till Coop. Anna har närmare 39 graders feber och läskig hosta så hon lever på alvedon och fruktdryck. Imorgon blir det att införskaffa mollipect om inte henns hosta har gett med sej. Jag är den typen av mamma som inte så gärna häller i mina barn mediciner i onödan utan vill helst att de ska klara sej igenom sjukdomen utan. Jag tror deras imunförsvar stärks av detta och vad bygger då denna tro på? När jag var liten fick jag nästan aldrig alvedon (och fick jag så spottade jag ut.. en hemlighet är att när jag låg på lassarettet för inflammerad blintarm när jag var 14 så gömde jag mina "onödiga" piller som jag fick av sköterskan i byxfickan.) Det är inte så att jag tycker det är dumt att ge sina barn medicin och det är inte särskilt coolt att göra sej själv ännu sjukare genom att spotta ut och gömma dem. Men om jag nu ser på mej själv så här i efterhand så är jag nästan aldrig sjuk, iof är väl vuxna väldigt sällan sjuka och barn har några förkylningar per vinter.

Men det är väl bara att inse, att även om man har sagt att man aldrig ska bli som sin mamma så blir man nog det undermedvetet ändå. Mamma har samma tankar som mej att inte ge medicin i onödan - bara i nödan. Men en sak är säker; jag åker inte utan mollipect till Högheden imorgon ifall lillgumman blir sämre.