Började med att lämna stora A på förskolan för att därefter skjutsa svärmor till flygplatsen. Det var dags för hennes årliga Stockholmsresa. För så länge jag känt henne har hon i alla fall minst en gång per år åkt ensam till Stockholm ett par dagar för att shoppa och ta de lugnt. Så ska jag också göra när jag blir stor, fast då åker jag nog med en vännina. Annars är risken stor att jag tappar bort mej själv.

Därefter tog jag och Anna en tur på schtaaan. Håller på att uppdatera krukorna här hemma litegrann och hittade tre stycken "som får duga" på Åhlens. Därefter åkte vi till Blomsterlandet för att få lite inspiration. I bilen på parkeringen just innan vi skulle gå in på Blomsterlandet blev Anna hungrig. Smart som jag varit hade jag packat en termos med varmt vatten och vällingpulver i flaskan så det var bara att skaka ihop. Jag satte mej i baksätet i bilen (på Antons plats) och började mata. När det var dags att kliva ur bilen inser jag att jag är INLÅST! Duktiga föräldrar som jag och Johan är så har vi satt barnspärr på Antons sida - vilket innebär att man kan öppna dörren utifrån men inte innifrån. Jahapp tänkte jag, vad gör jag nu? Att klättra fram till främre delen av bilen skulle vara ett alternativ. Dock satt det en man i bilen alldeles intill vår och väntade på sin fru som var inne på Blomsterlandet och jag är den typen av människa som helst inte generar mej i onödan framför okända människor. Att böka sej förbi Annas bilstol var också ett alternativ - dock är jag inte så smal och smärt. När min guldfiskhjärna fått slut på idéer ringer jag Johan och förklarar min situation. Ingen av oss kan låta bli att skratta. När Johan skrattat klart ber han mej veva ner rutan på Antons fönster och öppna själv utifrån. Snacka om fånig jag kände mej när jag inte kom på den idén själv. Tack Johan - vad vore jag utan dej <3 <3 (Gissningsvis fortfarande på en parkeringsficka på Solbacken)

Efter shoppingturen som resulterade i tre nya blomkrukor, två nya blommor och 80 kg blomjord åkte vi hem. Väl hemma stod en påse utanför dörren. Den innehöll en stor kastrull full med morfars köttsoppa!! Jag skyndade mej in och satte kastrullen på spisen. Strax därefter kom Sandra och Cita över. Sandra hade 1½ timmes uppehåll från en föreläsning vilket var perfekt för då kunde hon luncha med mej! Tack Sandra för att du kom att tänka på mej idag, kom gärna förbi nästa gång du får ett hål i schemat - eller bara för att, sånt gillas!

Vid 14-tiden lämnade Sandra och Cita oss. Då var det dags att hämta hem lilleman från förskolan. Just precis efter båda ungarna badat tillsammans (Tack till kusin Ludvig för lånet av duschstolen - Anna älskar den!) dyker Johans mormor och morfar upp för att låta mej agera smakråd till Annas doppressent som visar sej vara ett Lyckosmycke (tror jag det heter). Det blir en superfin doppresent till Anna, dessutom ska Anton också få ett likadant (dock med sitt namn på) så det inte uppstår orättvisa. Helt perfekt!

Därefter dröjde det inte länge innan Johan kom hem från jobbet och precis när vi just ätit klart kommer min mormor och morfar på besök efter att de varit på kalas hos min mormors moster som fyller 100 ÅR IDAG!!!! Tänk om man själv skulle bli så gammal en dag. Då skulle Anton vara 82 år om jag var 100.. det är närainpå jämngamalt. Då skulle vi kunna bo på åldersdomshemmet tillsammans. Fast han kanske inte vill bo med sin mamma när han är 82 år. Vi får ta det senare.. vi har ju ett par år på oss att fundera.

I alla fall hämtade *M&M (*mormor & morfar) Anton så att jag kan plantera om, med hjälp av Emelie, alla mina blommor imorgon. Jag hoppas på att få hämta hem lillprinsen redan imorgon kväll men risken är liten då mormor likaså ska köra in till staden på fredagmorgon för att gå till farbror doktorn på kontroll. Onödigt att köra en massa extramil med tanke på miljön.

Ikväll har jag bakat en chokladkaka med hallongisch. Den blev rätt kladdig så den får inga höga poäng men den var på ett vis fräsch. Den förtärdes till kvällens avsnitt av Idol.

Nu blir det snart sängen för imorgon måste jag vara utvilad om jag ska orka med fighten med alla mina krukväxter. Det är tur jag har en erfaren Emelie - annars hade nog blommorna fått vänta till våren innan de får ny jord om rötterna.

Det blev ett lååångt inlägg och riktigt tråkigt utan bilder, men så blir det ibland. Ha en fortsatt trevlig kväll!