Ja, idag har jag alltså varit och fixat till mina ögonbryn. Det är andra gången i mitt 21-åriga liv jag gör detta och visst är det bekvämt att någon annan tar sej friheten att stajla ens egna sargade ögonbryn där jag själv ibland varit och försökt plocka för att inte få "Josh Hartnett syndromet" (iof gör det inget att Josh har så, han passar i det, men jag vill inte ha det) eller som andra kallar det ett enda låååångt ögonbryn.


I alla fall. Mormor och morfar kom hit för att underhålla Anna medan jag tog min trogna springare till cykel och begav mej till salongen. Och det är TUR att man inte ser sej själv ibland. För efteråt var mina ögonbryn alldeles svullna och röda och med den mörk-mörk-bruna färgen som mina tusenfotingar till ögonbryn blivit dränkta i såg jag helt ärligt ut som en riktigt häxa. Jag hade svårt att säga tack när jag gick där ifrån. Jag betalade och såg glad ut. Drog på mej jackan med kapuschong. Därefter cyklade jag raka spåret hem utan att titta någon i ögonen. Till och med den unga kvinnan som plockat och färgat brynen föreslog att jag skulle stanna hemma idag. Vi får se vad Annagumman säger om mej när hon vaknar, hon hade nämligen nysomnat när jag kom hem och sover fortfarande. Jag håller tummarna att det här ser någolunda ut till dopet på lördag.

Här kommer några EGObilder på mej med mitt nyfärgade hår och nya ögonbryn


Den mörkbruna färgen blev mer svart, men det trivs jag iof också i.

Svullnaden har lagt sej något nu.
Tur, då kanske jag vågar gå och handla i eftermiddag.

Den här bilden såg jag bara så kul ut på!
Varför tar man bilder på sej själv om man inte ska visa dem?
Jag lovar - den här bilden kommer inte finnas med i mitt CV nästa
gång jag söker jobb. Med undantag om det är ett jobb jag inte vill ha.