Morgonpromenad
Imorse när jag, Johan och Anna promenerade hemmåt efter att vi lämnat Anton på förskolan så passerade vi Tuböleskolan. Jag tittar på Johan och säger.
Jag - Tänk, om några år kommer Anton gå på den här skolan...
(samtidigt ger jag honom en ironisk blick)
Johan - Nähähä.. det tror jag inte!! För vi kommer inte bo kvar här när han börjar skolan.
Jag - Men vi kanske kan köpa ett radhus någonstanns här i närheten?
(fortfarande samma ironiska tonläge)
Johan - Vi ska inte bo vägg i vägg med någon...
*Tystnad*
Johan - Vi ska inte ens bo tomt i tomt med någon!
Men vi ger inte upp!
Men vart sjutton hittar man ett hus som inte ligger tomt i tomt med någon annans tomt
men ändå inte helt ute på vischan?
Bilden ovan visar huset jag bodde i mina första åtta levnadsår.
Minnen.
Jag vet en by där solen alltid lyser starkt, där gräset alltid är grönt och där sjön alltid speglar av den ljusblåa vackra himmlen. En by där grannarna inte bor tomt i tomt med någon och där det "nästan" är gångavstånd till stan. Och det är inte vilken by som helst, utan det är NYHEDEN!!
Åh EmJ :D du är då för söt!
