Update
Datum: 2009-03-05 @ Tid: 13:45:36
Vi har varit på snabbvisit i Högheden vilket alltid är lika trevlligt och mysigt. Anton har fått vara utomhus och jobbat på både med traktorn och veden - fortsätter det så här så kommer jag att få en riktigt redig man till son om ett par år. Han valde i alla fall att stanna kvar i Högis när vi idag på förmiddagen var tvugna att åka hem. Johan jobbar idag (12-21) och jag har en del små måsten och ärenden att uträtta. Visst känns det jobbigt att lämna sin kärleksklump och åka iväg men samtidigt nu när början på slutet är så nära (tänker på graviditeten) så är det skönt att få vila upp sej och samla ork att ta hand om min Anton (energin räcker inte så långt när man har 15 kilos övervikt och ser ut att vara i stöpt i samma form som både babar, muminmamman och nalle puh). Jag blir så mycket bättre mamma när jag har mer energi för honom även om han är ett väldigt snällt barn som är duktigt på att klara sej själv. I ärlighetens namn så börjar jag bli riktigt less på den här graviditeten nu men samtidigt för var dag som går blir jag mer nojjig för förlossningen - jag vet att smärtan i regel håller sej max 24 timmar (vilket är ingenting om man ser det på så vis att man ska få lära känna en ny liten människa i ett helt liv framöver) och att en förlossning oftast är mer vila är smärta (Höll nästan på somna mellan krystvärkarna förra gången). På ett vis vill man att det ska gå fort men samtidigt inte för fort så man spricker från naveln till svanskotan. Egentligen är det inte lönt att oroa sej - det finns ingen återvändo nu och vissa stunder så är det som skrämmer mej mest, att man inte kan kontrollera vare sej när förlossningen startar, smärtan eller hur man själv beteer sej.
Har i skrivande stund precis ätit upp två bananer och kom då att tänka på när Anton häromdagen åt en apesin och utbrister "Den här apelsinen smakar precis som juice!" Det är då man börjar fundera på hur hans förhållanden till juice/apelsiner ligger till egentligen. Känner nu att jag måste berätta om mej och mitt förhållande till gröna äpplen (notera endast gröna äpplen). Jag kan inte äta dem för att de påminner för mycket om ett sköljmedel som jag använt ett par gånger med en doft av just; gröna äpplen. Känslan är precis som om något skulle gnuggat in äpplet med sköljmedel vilket inte alls är särskilt aptitretande. Ibland är man bra konstig.
Hur ska man veta att ens fötter existerar om man inte ens kan se dem?
-Johannacitat-
-Johannacitat-
Vi har varit på snabbvisit i Högheden vilket alltid är lika trevlligt och mysigt. Anton har fått vara utomhus och jobbat på både med traktorn och veden - fortsätter det så här så kommer jag att få en riktigt redig man till son om ett par år. Han valde i alla fall att stanna kvar i Högis när vi idag på förmiddagen var tvugna att åka hem. Johan jobbar idag (12-21) och jag har en del små måsten och ärenden att uträtta. Visst känns det jobbigt att lämna sin kärleksklump och åka iväg men samtidigt nu när början på slutet är så nära (tänker på graviditeten) så är det skönt att få vila upp sej och samla ork att ta hand om min Anton (energin räcker inte så långt när man har 15 kilos övervikt och ser ut att vara i stöpt i samma form som både babar, muminmamman och nalle puh). Jag blir så mycket bättre mamma när jag har mer energi för honom även om han är ett väldigt snällt barn som är duktigt på att klara sej själv. I ärlighetens namn så börjar jag bli riktigt less på den här graviditeten nu men samtidigt för var dag som går blir jag mer nojjig för förlossningen - jag vet att smärtan i regel håller sej max 24 timmar (vilket är ingenting om man ser det på så vis att man ska få lära känna en ny liten människa i ett helt liv framöver) och att en förlossning oftast är mer vila är smärta (Höll nästan på somna mellan krystvärkarna förra gången). På ett vis vill man att det ska gå fort men samtidigt inte för fort så man spricker från naveln till svanskotan. Egentligen är det inte lönt att oroa sej - det finns ingen återvändo nu och vissa stunder så är det som skrämmer mej mest, att man inte kan kontrollera vare sej när förlossningen startar, smärtan eller hur man själv beteer sej.
Har i skrivande stund precis ätit upp två bananer och kom då att tänka på när Anton häromdagen åt en apesin och utbrister "Den här apelsinen smakar precis som juice!" Det är då man börjar fundera på hur hans förhållanden till juice/apelsiner ligger till egentligen. Känner nu att jag måste berätta om mej och mitt förhållande till gröna äpplen (notera endast gröna äpplen). Jag kan inte äta dem för att de påminner för mycket om ett sköljmedel som jag använt ett par gånger med en doft av just; gröna äpplen. Känslan är precis som om något skulle gnuggat in äpplet med sköljmedel vilket inte alls är särskilt aptitretande. Ibland är man bra konstig.
Trackback