Tillväxtultraljud
Datum: 2009-03-19 @
Tid: 20:34:02
Idag klockan 11:00 var det dags för ultraljud.
Bebisen hade så bra i magen och läkaren kunde uppskatta vikten till 2,5 kg nu och vid leverans kommer han/hon väga kring 3,6 kilo dvs precis som Anton förutspåddes att göra och även gjorde. Läkaren zoomade även in det lilla hjärtat och vi fick se kamrar och förmak som pumpade för fullt och orsaken till att min barnmorska tidigare hört orytmiska hjärtljud berodde troligvis på att hjärtat inte var helt utvecklad just då men det är klart "Rom byggdes inte på en dag" som man brukar säga. Hjärtan är väldigt krångliga ting som tar sin tid att utveckla men nu fick vi se svart på vitt att allt såg fint ut. Det fanns så otroligt mycket som läkaren (Elin) visade på skärmen och hon pekade och förklarade - det kändes för en stund nästan som om jag och Johan satt på en utbildning till att bli proffs på ultraljudsbilder. Allt såg i alla fall jättefint ut och hoppgurkan mår jättebra i sin enrummare med jacuzzi.
Nu har jag och Johan bestämt namnen klart. Vi är bara lite oense om andranamnen ifall det blir en *sork (*kille på Gotländska har jag fått lära mej idag).
Flicka: Anna Elvira Maria Elisabeth Roos
Pojke: Vilton. Som sagt - andranamnen är vi oense om; jag tyckte Johan Vilton Roos medan Johan själv sa att det inte lät bra ihop så då föreslog jag Knut Fredrik Vilton Roos vilket han tyckte lät lite bättre men fortfarande inte helt okej. Min mormor höll på dö (inte bokstavligen) när jag berättade om pojknamnet. Vilton är tydligen någon typ av matta och jag måste erkänna att jag googlat på det nu ikväll och min mormor har rätt; Wiltonmattan är uppfunnen! Frågan är nu; kommer vår son (om det blir en pojke) känna sej nertrampad med detta tilltalsnamn. Jag kanske ska ringa upp de 133 personer som finns i Sverige (enligt svenskanamn.se) som heter just Vilton/Wilton/Willton och höra med dem hur de upplever namnet. Hade jag inte haft sådan telefonfobi hade jag troligtvis gjort det. Min mormor skulle i alla fall be till högre makter om en liten tös till oss. Tydligen har hon sysslat med detta förrut då min syster hade namnförslaget Dexter om hennes andra barn skulle bli en pojke - det blev en Stina och det var tydligen tack vare min mormors förtjänst. Fråga mej inte hur hon gör - men blir det en flicka så kanske hon kan börja satsa på det här.
Trackback