Orytmiska hjärtljud
Datum: 2009-03-14 @ Tid: 23:27:56
Fredagens besök hos barnmorskan blev inte direkt som jag planerat.
Jag och Anton befann oss hos barnmorskan 11:30 på utsatt tid. Johan jobbade tyvärr så han kunde inte vara med. Vi gick igenom det vanliga -hur man mår osv, jag lämnade urinprov, kollade pulsen och fick lyssna på bebishjärtat. Anton satt snällt på golvet och lekte med en låda innehållande plastdjur. Jag och Ylva (min barnmorska) satt och planerade in tider för ytterligare träffar och bland annat tider för *tillväxtkontroll (*ett extra ultraljud man gör för att se om bebisen har det bra därinne typ så att mängden fostervatten är lagom, att bebisen inte är för stor när dagen F. kommer, att bebisen ligger åt rätt håll (huvudet neråt) m.m). Då säger hon helt apropå att hon ska gå och kolla om det finns lediga tider för tillväxtkontroll och lämnar rummet.
Jag och Anton sitter kvar. Jag tyckte det kändes lite konstigt för jag såg på hennes dataskärm ett flertal lediga tider men tänkte inte så mycket mer på det. När hon väl kommer tillbaka säger hon "Jag vill inte göra dej orolig men...." (redan där kan jag säga att jag blev orolig) "men bebisens hjärtljud lät som något jag aldrig hört förrut". Jaha.. vad ska man svara på en sån sak? Jag satt bara tyst. Vad menade hon? "Jag har varit och pratat med en läkare på förlossningen och frågat om det här och han sa att vi för säkerhetens skull sätter en *CTG på dej." (*CTG=man sätter ett bälte runt magen som man fäster två ctg-elektroder i, dessa mäter då värkarnas styrka och barnets hjärtverksamhet)
Det var bara att ta Anton i handen och vandra bort till förlossningen och rummet där man sätter CTG. Jag hade varit där en gång tidigare. Det var minuterna före Anton kom till världen för dryga 2½ år sedan. Då hann jag bära CTG-bätlet ett par minuter innan fem för mej helt främmande personer kommer inrusande och drar av mej alla mina kläder. De lägger omkull mej på en säng och ger mej ett tunt lakan att skyla mej med innan de rullade mej i ilfart mot förlossningsrummet - några minuter senare var Anton född. Denna gång hann jag se mej om i rummet ett bra tag innan en barnmorska kommer in och kopplar på mej bältet. Jag frågar hur länge jag kommer att måsta sitta med det här och som svar får jag "30-40 minuter". Jag tittar på Anton och tänker vilken tur det var att jag packade ner ett russinpaket i väskan. Ett russinpaket kan hålla honom sysselsatt i timmar. Jag lutar mej bakåt i en skinnfotölj och lägger upp mina ben på en tillhörande fotpall. Barnmorskan förklarar vad alla siffror och tecken på ctg-apparaten betyder men jag lyssnade inte så noga förrutom när hon pekade på en liten dispaly som visar bebisens hjärtljud. Därefter lämnar hon rummet.
Anton har precis hittat russinpaketet som han febrilt försöker få upp. Jag ligger och lyssnar på bebisens hjärtljud som fyller hela rummet. Anton bryr sej inte ett dugg. Jag funderar på vad som kommer hända nu. Kommer det vara något fel på bebisen? Samtidigt känner jag på mej att allt är som det ska. Det är ju bland de vackraste hjärtljud jag någonsin lyssnat till som jag hör och dessa låter inte alls orytmiska eller vad det nu var Ylva sagt att hon hört. Jag känner mej lugn. Efter ca en halv timme kommer barnmorskan som satte ctg:et åter in och bekräftar det jag redan kände på mej -Bebisen mår finfint och hon önskar mej välkommen åter om några veckor.
Under tiden jag och Anton närmade oss parkeringen kom jag att tänka på parkeringsboten jag troligtvis fått. Jag hade nu stått en hel timme över obetald tid på lassaretsparkeringen och kände att där rök pengarna som skulle gått till min klippning i början på april. Väl framme såg jag inte minsta spår av böter. Fredagen den 13 är alltså inte en så otursdrabbad dag trots allt. Bara lite skrämningsbenägen av sej.
Samma kväll kom Emelie förbi! Vi sjöng Singstar och spelade Buzz och hon är vittne till att jag la sista pusselbiten till mitt andra tusenbitarpussel endast en vecka efter att jag la första biten. Ja, vad ska man säga mer än att det är otroligt beroendeframkallande! Frågan är nu; blir det att lägga ett tredje inom en snar framtid? Vi låter ödet avgöra.
Jag och Anton befann oss hos barnmorskan 11:30 på utsatt tid. Johan jobbade tyvärr så han kunde inte vara med. Vi gick igenom det vanliga -hur man mår osv, jag lämnade urinprov, kollade pulsen och fick lyssna på bebishjärtat. Anton satt snällt på golvet och lekte med en låda innehållande plastdjur. Jag och Ylva (min barnmorska) satt och planerade in tider för ytterligare träffar och bland annat tider för *tillväxtkontroll (*ett extra ultraljud man gör för att se om bebisen har det bra därinne typ så att mängden fostervatten är lagom, att bebisen inte är för stor när dagen F. kommer, att bebisen ligger åt rätt håll (huvudet neråt) m.m). Då säger hon helt apropå att hon ska gå och kolla om det finns lediga tider för tillväxtkontroll och lämnar rummet.
Jag och Anton sitter kvar. Jag tyckte det kändes lite konstigt för jag såg på hennes dataskärm ett flertal lediga tider men tänkte inte så mycket mer på det. När hon väl kommer tillbaka säger hon "Jag vill inte göra dej orolig men...." (redan där kan jag säga att jag blev orolig) "men bebisens hjärtljud lät som något jag aldrig hört förrut". Jaha.. vad ska man svara på en sån sak? Jag satt bara tyst. Vad menade hon? "Jag har varit och pratat med en läkare på förlossningen och frågat om det här och han sa att vi för säkerhetens skull sätter en *CTG på dej." (*CTG=man sätter ett bälte runt magen som man fäster två ctg-elektroder i, dessa mäter då värkarnas styrka och barnets hjärtverksamhet)
Det var bara att ta Anton i handen och vandra bort till förlossningen och rummet där man sätter CTG. Jag hade varit där en gång tidigare. Det var minuterna före Anton kom till världen för dryga 2½ år sedan. Då hann jag bära CTG-bätlet ett par minuter innan fem för mej helt främmande personer kommer inrusande och drar av mej alla mina kläder. De lägger omkull mej på en säng och ger mej ett tunt lakan att skyla mej med innan de rullade mej i ilfart mot förlossningsrummet - några minuter senare var Anton född. Denna gång hann jag se mej om i rummet ett bra tag innan en barnmorska kommer in och kopplar på mej bältet. Jag frågar hur länge jag kommer att måsta sitta med det här och som svar får jag "30-40 minuter". Jag tittar på Anton och tänker vilken tur det var att jag packade ner ett russinpaket i väskan. Ett russinpaket kan hålla honom sysselsatt i timmar. Jag lutar mej bakåt i en skinnfotölj och lägger upp mina ben på en tillhörande fotpall. Barnmorskan förklarar vad alla siffror och tecken på ctg-apparaten betyder men jag lyssnade inte så noga förrutom när hon pekade på en liten dispaly som visar bebisens hjärtljud. Därefter lämnar hon rummet.
Anton har precis hittat russinpaketet som han febrilt försöker få upp. Jag ligger och lyssnar på bebisens hjärtljud som fyller hela rummet. Anton bryr sej inte ett dugg. Jag funderar på vad som kommer hända nu. Kommer det vara något fel på bebisen? Samtidigt känner jag på mej att allt är som det ska. Det är ju bland de vackraste hjärtljud jag någonsin lyssnat till som jag hör och dessa låter inte alls orytmiska eller vad det nu var Ylva sagt att hon hört. Jag känner mej lugn. Efter ca en halv timme kommer barnmorskan som satte ctg:et åter in och bekräftar det jag redan kände på mej -Bebisen mår finfint och hon önskar mej välkommen åter om några veckor.
Under tiden jag och Anton närmade oss parkeringen kom jag att tänka på parkeringsboten jag troligtvis fått. Jag hade nu stått en hel timme över obetald tid på lassaretsparkeringen och kände att där rök pengarna som skulle gått till min klippning i början på april. Väl framme såg jag inte minsta spår av böter. Fredagen den 13 är alltså inte en så otursdrabbad dag trots allt. Bara lite skrämningsbenägen av sej.
Så var man inne i vecka 35 av 40.
Viktuppgången totalt ska vi inte ens nämna,
men enligt barnmorskan har jag gått upp 7 kg på 4 veckor.
(stämmer inte enligt mej, hon har skrivit fel men vägrade erkänna)
Hon skrev upp namnet på en burk piller som kommer göra att jag inte
kommer äta lika mycket som jag (erkänner) gör.
Tråkigt för henne att jag inte kan läsa hennes handstil
fast jag hade ändå inte köpt pillrerna även om
jag nu skulle gått upp så mycket på så kort tid.
Tror (eller hoppas) att kilona trillar av när jag börjar amma.
Viktuppgången totalt ska vi inte ens nämna,
men enligt barnmorskan har jag gått upp 7 kg på 4 veckor.
(stämmer inte enligt mej, hon har skrivit fel men vägrade erkänna)
Hon skrev upp namnet på en burk piller som kommer göra att jag inte
kommer äta lika mycket som jag (erkänner) gör.
Tråkigt för henne att jag inte kan läsa hennes handstil
fast jag hade ändå inte köpt pillrerna även om
jag nu skulle gått upp så mycket på så kort tid.
Tror (eller hoppas) att kilona trillar av när jag börjar amma.
Samma kväll kom Emelie förbi! Vi sjöng Singstar och spelade Buzz och hon är vittne till att jag la sista pusselbiten till mitt andra tusenbitarpussel endast en vecka efter att jag la första biten. Ja, vad ska man säga mer än att det är otroligt beroendeframkallande! Frågan är nu; blir det att lägga ett tredje inom en snar framtid? Vi låter ödet avgöra.
Postat av: sandra
shit lite småläskigt när barnmorskan säger sådär.. tusen tankar hinner ju snurra igenom skallen.. huvva.
Trackback