Måste börja med att citera ur boken "På smällen - Från A till Bebis"

Att föda är det naturligaste som finns.

-*-*-*-Enligt "experterna" i graviddjungeln så behöver man inte oroa sej alls inför det faktum att man ska krysta ut en fotboll ur ett pingisbollstort hål. I alla tider har födseln varit en del av livet. Vilket liv då?, undrar vi. Livet som musa vid det franska hovet på 1700-talet? På den gamla smutsiga tiden fick man hålla till godo med en whiskeyindränkt trasa, en bitring och en och annan snäll jordemor. Om man inte kunde lyfta på benet och bara pluppa ut den samtidigt som man rensade fisk låg man risigt till (vilket man gjorde i typ hälften av fallen). Var navelsträngen för kort, bäckenet för trångt eller tiden för knapp så var risken stor för att både bebisen och den ömma modern kolavippade. Och det var också helt naturligt då. Idag överlever för det mesta både barn och öm moder, men med hjälp av profylaxkurser, gravidböcker, TNS-apparater, CTG, sugklockor, kejsarsnitt, morfin, tänger, lustgas, epidural och kuvöser. Hur naturligt är det?-*-*-*-

---

Jag undrar hur förlossningen kommer bli den här gången. Jag tänkter mycket på det. Man vet ju aldrig när den väljer att starta. Vissa stunder får jag en känsla av ungen kommer landa hemma på hallgolvet. En mardröm jag har är att jag kommer måsta föda i bilen - inte för att jag tvivlar på att det inte skulle gå men jag tänker på allt efterarbete med blod och fostervatten som lär täcka hela inredningen. Ni hör hur jag låter; rädslan över att inte hinna fram till förlossningen i tid är väl det som skrämmer mej mest (med tanke på att det gick rätt fort förra gången och andra gången sägs gå fortare - men det är ingen garanti). En dröm jag har är att vakna utvilad på morgonen och hux flux går vattnet direkt i sängen - nu låter jag kanske en smula knäpp tror ni men det är så att Johan har lovat att vi ska köpa en ny bäddmadrass till sängen om fallet skulle vara så.

Nu är jag inne vecka 34 (av 40). Bebisen väger nu 2250 gram (som ett paket strösocker + en chokladkaka och ett paket jäst) och är 44 cm lång. Bebisen kommer nu att öka med 225 gram i veckan fram till förlossning. Rent teoretiskt betyder det  att ÄVEN JAG kommer gå upp i vikt. Jippi -inte. Har gått upp närmare 15 kilo nu sedan augusti och det känns i både benen och tassarna. Ser fram emot förlossningen - den slår alla bantingskurer!