Klockan är snart tio och här sitter jag och försöker få i mej frukost.

Anton är som sagt i Högheden, vilket betyder att jag kan sova näst intill hur länge som helst. Anna är en riktig sjusovare som lätt sover fram till elva-tolv på dagarna bara hon får en tissetår när hon vaknar mellan varven. I och för sej somnar hon inte förän vid midnatt men bara hon  sover längre än sju på morgonen därefter är jag tacksam.

Igår kväll passade jag och Johan på att gå en kvällspromenad. Något vi båda gillar att göra men inte har möjlighet till då Anton inte skulle uppskatta att stå på ståbrädan till vagnen någon längre stund. Visst är det en underbar tid när ens barn är små men vi ser även fram emot tills dess det blir tillräckligt atora så man kan lämna dem hemma en liten stund så man kan gå ut och gå varje kväll. Då ska vi tydligen ha en hund med oss påstår min högt älskade sambo men jag vet inte.. vi ska bara ha en hund om jag får ha en katt, vilket är något Johan totalvägrar. Så vi får se.. det kanske blir en vandrande pinne till husdjur vi skaffar oss om några år.

---