Igårkväll suprisade Johan mej med bio!
Kvällen började med middag i Kåge då min mamma och Anton hade gemensamt födelsedagskalas. Därefter hade Johan ordnat med barnvakt så att jag och han kunde kila iväg några timmar på bio. Vi såg filmen Brüno. Senast jag och Johan gick på bio måste varit.. hm... någon gång efter jul kanske(?) Vi hade planerat att gå på bio innan Annagumman kom till världen men då hon hade lite mer bråttom än vad vi trott så blev det ingen bio. Brüno var... tjaa.. annorlunda. Visst skrattade jag några gånger men Brüno är ingen film jag ser på bio igen.

När vi lämnade Kåge för att åka till bion så hade Anna kolikskrik. Hon nöjjde sej inte ens med en tissetår så arg var hon. Visst var det jobbigt att lämna henne men med tanke på att mamma inte ringt på mobilen så antog jag att allt gått bra. Väl åter i Kåge så var det tyst och lugnt. Anna hade precis somnat av utmattning i vagnen. Stackars gumman hade skrikit i över en timme och totalvägrat att ta flaskan med ersättning. Hon vaknade inte ens när jag lyfte över henne från vagnen till babyskyddet. Jag vet att det inte spelat någon roll om jag varit där eller inte, hon hade skrikit ändå. Det är så fruktansvärt jobbigt när hon skriker - man vill kunna trösta sitt barn men när inget annat fungerar så känns det ändå bäst för mej själv om jag själv får gå och bära min lilla skrikande pjuklarv. Då vet jag att hon åtminstone känner sej trygg även om det kan bli rent hysteriskt jobbigt för mej själv att höra hennes gråt och känna sej otillräcklig.

Det var skönt att komma iväg en stund. Egentid med Johan är ytterst sällsynt numer. 
Men jag kan inte rå för skuldkänslorna som kommer när jag inte funnits där.

Det bästa som finns är att vakna upp tillsammans med er tre!
(förlåt älskling att jag tog kort på dej när du sov)