Ensamt
Datum: 2009-07-02 @ Tid: 14:47:28
Johan jobbar.
Anton har åkt till sin farmor och farfar i Högheden.
Anna sover.
Ja, inte är det konstigt att man känner sej en smula ensam.
Vi (Jag, Anton och Anna) började morgonen med att gå på stadsfesten en snabbis. Anton fick dra i "vinst-varje-gång-snöret" men blev inge vidare glad när han helst sett att han vunnit jättenallen men i stället fick en liten sovande isbjörnsunge. Därefter skulle han bestämt åka karusell så han satte sej i en barnvänlig attraktion som gick runt runt, men han fick lite ångest och totalvägrade när biljettmannen kom för att hämta biljetten. Då ropar biljettmannen (som förövrigt inte talar någon vidare bra svenska) åt mej att komma dit och sätta mej bredvid Anton. Men där stod ju jag med Anna i vagnen så jag försökte förklara att jag inte kunde lämna min dotter. "Inga problem" säger biljettmannen åt mej och tar tag i barnvagnen och börjar vagga den. Jag sätter mej i karusellen med min son och vi åker runt runt en bra stund innan den äntligen stannar och jag kan åter ta hand om min dotter.
Sedan gick vi och köpte en heliumballong till Anton vilket blev den bästa upplevelsen under hela timmen vi spenderade i stan. Men jag måste då få tillägga att dessa heliumballonger blivit snuskigt dyra! "När jag var barn" så kostade dom små 50 kronor och dom stora 70. Nu kostade den Anton skulle köpa 100 kronor!! Men vad skulle man göra när jag lovat Anton en ballong och han redan hade valt den han ville ha. Bara att betala och se glad ut.
"Mamma, ta kort på min ballong!"
Anton har åkt till sin farmor och farfar i Högheden.
Anna sover.
Ja, inte är det konstigt att man känner sej en smula ensam.
Vi (Jag, Anton och Anna) började morgonen med att gå på stadsfesten en snabbis. Anton fick dra i "vinst-varje-gång-snöret" men blev inge vidare glad när han helst sett att han vunnit jättenallen men i stället fick en liten sovande isbjörnsunge. Därefter skulle han bestämt åka karusell så han satte sej i en barnvänlig attraktion som gick runt runt, men han fick lite ångest och totalvägrade när biljettmannen kom för att hämta biljetten. Då ropar biljettmannen (som förövrigt inte talar någon vidare bra svenska) åt mej att komma dit och sätta mej bredvid Anton. Men där stod ju jag med Anna i vagnen så jag försökte förklara att jag inte kunde lämna min dotter. "Inga problem" säger biljettmannen åt mej och tar tag i barnvagnen och börjar vagga den. Jag sätter mej i karusellen med min son och vi åker runt runt en bra stund innan den äntligen stannar och jag kan åter ta hand om min dotter.
Sedan gick vi och köpte en heliumballong till Anton vilket blev den bästa upplevelsen under hela timmen vi spenderade i stan. Men jag måste då få tillägga att dessa heliumballonger blivit snuskigt dyra! "När jag var barn" så kostade dom små 50 kronor och dom stora 70. Nu kostade den Anton skulle köpa 100 kronor!! Men vad skulle man göra när jag lovat Anton en ballong och han redan hade valt den han ville ha. Bara att betala och se glad ut.
"Mamma, ta kort på min ballong!"
Trackback