15 veckor kvar till beräknad förlossning. Jösses!! Tiden bara rusar fram.. nu är det inte länge kvar. Min livmoder är nu enlig www.minbebis.com stor som en fotboll och det känns ju tryckt att veta att det inte bara är all julmat som fått min mage att svälla i samma takt som när någon blåser upp en ballong. De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade. Bebisen väger omkring 700 g och är ungefär 22 cm. Detta kan förstås variera från bebis till bebis och graviditet till graviditet. Man vet att alla foster är ungefär lika stora fram till vecka 20. Bebisen dricker av fostervätskan, den smakar ganska sött. Om man sprutar in något beskt dricker bebisen mindre. Din kropp har skapat fostervattnet som innehåller: glukos, fettsyror, salt, fruktos, protein, citronsyra, mjölksyra och aminosyror. Källa www.familjeliv.se.

På onsdag bär det av till barnmorskan och jag längtar inte efter att ställa mej på vågen men det ska bli mysigt att få höra de gallopperande hjärtljuden från lillen igen. Hoppas bara att vi får barnvakt en stund så att även Johan kan följa med för än har han inte fått höra de små hjärtljuden vilket jag fick på förra besöket. Nog skulle vi kunna ta med oss Anton men det känns lite mer komplicerat av många anledningar. 15 veckor kvar; det låter så lite. Det börjar bli dags att öva upp profylaxandningskunskaperna för av någon anledning har jag nu fått för mej att det är det bästa för barnet om man föder helt naturligt utan att droga ner varken modern eller barnet under förlossning. Anton lyckades jag klämma ut helt utan bedövning trots att jag ville ha det men så här i efterhand så är jag helt nöjd med att det blev som det blev och hoppas på en likadan drömförlossning som sist även om det var smärta utan dess like (brukar dra jämförelsen med att klämma ut en jättebyrå) så är det trots allt bara en smärta som varar max ett dygn av mitt liv så det kan jag nog offra.