100 dagar kvar - fast egentligen kan det lika gärna vara 90 dagar som 110. Han kommer när han kommer. Det händer inte så mycket nytt i utvecklingen hos bebisen nu, det flesta organen fortsätter att utvecklas för att klara av livet utanför bubblan. Min kropp genomgår den största förändringen nu skulle jag tro; jag måste sova en stund på dagen för att orka hålla mej vaken på eftermiddagen, jag hinkar i mej litervis med vatten eller mjölk, jag går på toa mitt i natten, jag kan inte sova på mage, sackosäcken är min bästa vän i sängen då jag måste ha benen i högläge för att kunna somna, jag svettas som aldrig förr och min mage påminner om en lurvig björnfäll dessutom värker min rygg nonstop så var dag kräver den lite uppmärksamhet av Johans flitiga massagehänder eller så får jag klara mej själv med hjälp av den elektriska massageapparaten som jag egentligen inte alls tål då jag blir alldeles röd och det sticks utav bara den efter en kort stunds användning - men det är det värt! Man vill ju inte  vara någon som klagar men ibland är det svårt att låta bli.

Idag är det tjugonde Knut. Grattis till min morfar på namnsdagen! och som jag skrev för ca en vecka sedan när jag började städa ut julen så är jag idag denna dag klar med all bortplockning! Nu behövs bara en rejäl dammsugning och lite golvmoppning sen är allt klart. Visst är det kul och framförallt mysigt med julpynt men det är så skönt när det åker bort. Det blir så rent och fräscht. Nu skulle man bara haft sej en bukett tulpaner så man får rätta känslan av att man går mot ljusare tider.