I våras flyttade en äldre dam in i en lägenhet mitt emot vårat hus. Jag och Johan som inte är världens mest sociala med våra grannar sätter namn på dem vi inte vet vad de heter. Den här damen fick namnet Gammeltanten. Det vi inte visste då var att hon och Anton skulle bli bästisar. Varje dag sitter Gammeltanten ute på sin rullator och tar en nypa frisk luft och varje dag är Anton ute och stylar med sin cykel framför henne. Hon har ett riktigt varmt och härligt skratt som hon ofta delar med sej av. Hon är en riktig krutgumma även om hon ser ut att vara 102 år. Idag bjöd hon Anton på karameller. Anton kom genast in och berättade att han fått karameller av gammeltanten. Gammeltanten - ett namn som även Anton lärt sej tilltala henne med. Kanske inte världens smickrande namn, definitvt inte. Dom pratar med mycket med varandra men jag hoppas verkligen inte hon hört vad Anton kallar henne. Antingen får jag smyga ut inatt och läsa på hennes brevlåda eller så får jag helt enkelt fråga henne. När det blev dags för gammeltanten att gå in göra kaffe fick Anton hela den stora godispåsen som gammeltanten köpt. Ni skulle se lyckan i Antons ögon när han kom in och berättade vad han fått. Jag sa åt min son att gå och tacka för godispåsen. Anton går ut på loftgången och skirker ut "TACK FÖR GODISET GAMMELTANTEN!" till svar hör man bara ett varmt och glatt skratt från våran egen gammeltant.