Idag har jag och Anna varit med Anton på treårskontrollen. Först var det vägning och mätning. 104,5 centimeter lång och med kläder på väger han 19,8 kilo. Ja, han är ungefär lika stor som en 5-6 åring. Men så länge viktkurvan och längdkurvan följs åt så är det bara som det är. Anton kommer att bli en stor kille. Men vad är det man brukar säga? Att när barnet är 2 år har det vuxit hälften av den längd när dom är vuxna. I sådana fall kommer lilleman att bli ca 1,93 lång(!!!!!!!!!!!!!!) Vi får väl se - men jag har svårt att i dagsläget tänka mej Anton längre än mej själv.

Anotn fick godkändt av Karin. Han klarade de mål som finns på treåringen. Att kunna genom bilder berätta vad enkla föremål föreställer och vad man kan göra med dem (typ äpple-äta, bil-köra). Därefter skulle han visa att han kudde hoppa på båda benen och därefter fick jag fylla i ett A4 med frågor om jag tycker han stammar, pratar osammanhängande m.m Vilket jag givetvis inte tycker han gör.

I skrivande stund leker Anton med min gamla digitalkamera som jag fick i födelsedagspresent på min 17:e födelsedag (Fyra år sedan). En  Nikon Coolpix 2200 med en 2,0 megapixelskamera. Tänk - min mobiltelefon har mer än dubbelt så många megapixlar. Vart är framtiden på väg?

Annars mår familjen Roos-Andersson lite halvkraxxigt. Anton har lite hosta, Anna är snorig, själv har jag en förvuxen halsmandel och Johan låter som en hundraårig skorstensrökare. Vi har nog alla fått oss en släng av svininfluenssan - om man nu får skojja om den?

Nu ska jag busa med Anton.
Tjingeling