...om du ringer.
Min röst är helt totalt borta! Jag låter som en kraxande kråka när jag försöker säga något; förhoppningsvis efter några koppar ipanema med extra mycket honung så borde halsen mjukna upp något. Det blev inte många timmars sömn inatt; trotts att jag la mej redan vid 20:30 dvs precis efter Anton somnat. Jag har i princip vaknat varje timme, svettats, haft hostattacker, snorat ner min kudde, toabesök, lyssnat till ljudet av min mobils frenetiska "meeeep meeeep sms meeep meeeep"-signal som upprepats sej( då mamma sms:at inatt om att de landat i turkiet), sparkar/knuffar från närliggande sängkamrater m.m JOBBIG NATT!
Idag är jag allmänt trött och slut men tror inte på feber. Jag funderar verkligen på att puttsa fönsterna och byta jord hos mina stackars blommor (fick peppen av min gamle vän Sandra då jag läste hennes blogg). Vi får se om jag orkar... skulle vara gott med nybakade bullar också men det är bara en önskedröm.

Igår var vi och snusade på den nya stjärnan i släkten; min brorsson! Anton hade köpt en snuttisnalle åt honom men lillen verkade dock inte så intresserad. Varken jag eller Johan kan minnas att Anton faktiskt varit så liten för bara två år sedan.. helt otroligt söt var han med sitt lilla mörka hår och långa fingrar. På lördag ska vi hälsa på igen; då blir det att ta med nybakat till föräldrarna.

Trevlig Tisdag