Igår ringde Erika, hon bjöd över mej till henne för att ta ett sista farväl innan Monika återvänder till England igen. Måste först erkänna att jag inte kan minnas av att jag de senaste två åren bara åkt iväg, ensam(!) en kväll mitt i veckan för att träffa kompisar, men jag gillade det!! Mina underbara vänner <3
Det blev mycket prat.. om framtiden, drömmar, jobb, boende. Ingen av oss tre verkar egentligen riktigt veta vad vi vill göra med våra liv; men som min äldre broder brukar säga "Det fixar sig alltid" ett mycket bra motto måste jag hålla med om. Vad de verkar veta är att de vill ut och resa, långt och mycket.. nå högt i karriären och här hemma sitter jag och drömmer om att bli barnskötare, om jag verkligen skulle få "dröm-drömma" så vore nog barnmorska drömjobbet, men jag vet inte ännu om jag någonsin kommer vilja nå dit.
 Resa är inte något jag heller drömmer om, möjligtvis en charter till ett varmare land typ vart femte år.
Jag och Erika halkade till och med in på de spåret om hur det egentligen kom sej att hon och jag är så goda vänner som vi faktiskt är; vi är varandras motsatter men samtidigt, tillsammans blir vi en riktigt bra kombination.
Världens bästa kompis och gudmor åt min son <3

Jag önskar min mellon, Monika all lycka till i England. (internt. mellon=vän på alviska)


Idag blir det schtaaan trots att det spöregnar!! Anton tjatar som en tok om att få ett paraply nu fast jag så många gånger sagt nej när han sett ett på olika affärer. Han säger till och med att han ska hämta farfars paraply desvärre vet jag inte om det lönar sej att åka 20 mil för att hämta ett parapaly; då kanske det är bättre att vi köper ett istället.
Idag ska vinterklädförrådet utökas!
Prio nr ett är vinterskor!
Därefter är det mössor, vantar och ev gallonisar...
Allt är självklart till Anton. Det blir nog en dyr dag idag.

Regnkramar