..känns gråare än andra.

Varför hör dom aldrig av sig?
Varför finns inte jobben jag söker?
Behöver verkligen ingen någon som mig?

Helt ärligt, det är deprimerande att vara arbetslös..
Att bara ha vilja ha ett jobb är långt ifrån att söka ett jobb till att få gå på intervju till att verkligen veta att man har ett yrke.
"Söka kan du alltid göra" - är en väldigt vanlig komentar jag får och jag är säkert inte ensam, visst jag kan söka jobbet som rektor till naturbruksgymnasiet men först och främst så är det inte det jobbet jag vill ha även om jag skulle få det och för det andra så kan jag med nästintill 100% säkerhet säga att jag inte skulle få det pga mina tidigare meriter och erfarenheter.

Det här med att jag är gravid är väl inte heller den största anledningen till varför någon skulle vilja anställa mej, men förhoppningsvis kan man tycka att någon kan behöva mej ett kortare tag.
Ibland känner man sej så himla obehövd att det inte är sant.

Hittills idag har jag sökt jobb på Åhléns även om det tar upp till sex månader innan det tar hand om min ansökan. Och då är det ändå försent, för då vill jag vara mammaledig.

Personligen tycker jag att jag inte är särskilt krävande angående mitt kommande yrke, men ändå så är det så himla svårt. Den enda utväg jag ser är att flytta mer söderut - men det är inte något jag önskar. Men som alla vet så får man inte alltid som man vill.

En dag som denna känns allt bara grått - men det hjälper mej inte heller.