Först och främst så måste jag meddela till både min svärfar Leif och min guddotter Stina att från och med nästa år kommer ni att dela födelsedag med ytterligare en person som idag fick datumet den 23 April 2009 som beräknat födelsedatum.

Ultraljudet gick bra.
Vi kom in i ultraljudsrummet och kände genast igen mej; av "gammal vana" hoppade jag upp på britsen och precis i den stunden kom alla tankar. Tänk om jag inte är gravid?? Tänk om jag bara gått och varit skendräktig?? Tänk om det är allt go'fika jag tryckt i mej på sistone som gjort mej så här tjock??
Efter ett par sekunder senare ser jag ett foster på skärmen och genast kom tankarna "Tack och lov att det inte är elva valpar i magen!!" "Hallelujah!, det är bara ett foster - nu blir "gammel"mormor nöjd!"
Ytterligare några sekunder senare ser jag två armar och två ben, alla delar av hjärnan sitter på plats och det lilla hjärtat dunkar som basen på ett riktigt disco.
Efter en stund zoomars barnmorskan (som förövrigt var samma person som plockade ut Anton den 28 juli 2006) in buken och lårbenen; jag tänker att här har jag min chans att fråga om det är en kille eller tjej.
Jag som ville veta fick plötsligt en känsla av att jag inte alls ville veta.
Jag försöker ändå med mitt mycket otränade öga att se om jag kan tyda skärmens förstorning.. "en flicka" är det första jag tänker men det tar inte många hundradelssekunder innan jag kommer på att det lika gärna kan vara en kille med väldigt liten "pettenicklas" - för helt ärligt, många millimeter kan den ju inte vara i dagsläget.

Nedan följer de två ultraljudsbilder vi fick med oss hem.
Den övre bilden visar bebisen i en väldig vig position; h*n ligger i en U-form och tittar på sina egna fötter.
Den nedre bilden visar bebisen i profil. Den bakre handen (vänsterhanden) har precis vinkat till sin publik.