Igår var det som vanligt det traditionsenliga städtorsdagen. Alla som befunnit sej i våran lägenhet någon gång vet hur fruktansvärt varm den kan bli och när vi stånkade på som mest med dammsugaren & upplockande av leksaker så beslöt någon i familjen sig för att öppna vardagsrumsfönstret, egentligen ett ganska smart drag tills vi efter städandets avslut upptäckte att Totte (undultaten) var försvunnen!! Hans bur står alltid öppen men han är ingen smitare så därför vågar vi ha våra fönster och dörrar öppna. Men nu var han alltså försvunnen!
Jag kännde rädslan komma krypande.. vars kunde han vara???
Vi började leta i alla rum, kolla bakom alla möbler, satt han på hatthyllan eller var han i köket? Ingen Totte syntes till. Vi lockade på honom men utan resultat. Totte var spårlöst försvunnen.
Johan sprang ut och började leta (med tanke på Tottes kondition så skulle han inte hunnit särskilt långt) och jag fortsatte letandet inomhus. Jag fick för mig att jag skulle gå ut på balkongen och se om jag kunde se Totte därifrån och när jag passerade sovrummet som leder ut till balkongen så fick jag höra snabba vingslag som tvärt slog emot min kropp och jag skrek till av rädlsa. Totte var återfunnen! Han hade suttit gömd i Antons barnvagn. Johan hörde mitt skrik och kom åter in igen och kunde lugnt fånga in en vettskrämd Totte. Det är en riktigt lättnad att få se honom sitta på sin pinne igen och jag hoppas att han aldrig skrämmer mig så där någonsin igen.

Idag har jag och Anton varit riktigt effektiva!! Vi har tvättat, vikit tvätt, varit en snabbis på stan pga av att när jag igår skulle städa skohyllan kasserat ALLA mina sommarksor (bortsett från en flipflop sko som jag älskar men har desvärre förlagt makan till) i alla fall så blev det att ta på mig Johans skor i storlek 43 och cykla iväg med Anton till stan, redan vid andra skoaffärren (Wedins) så hittade jag dom, ett par ballerina på rea 99:- inga superdupermärkvärdiga skor men dom duger mer än väl till mej denna sommar, dessutom kan jag ta med dem till Turkiet!


Just nu i denna stund sover Anton lugnt. Han var med om en fallolycka från gungbrädan här utanför denna morgon. Jag förstår fortfarande inte hur det gick till trotts att jag satt på en bänk alldeles brevid. Han föll helt handlöst rätt ner i sanden med näsan först. Visst kom det tårar men inte lika många som jag skulle ha fällt om det var jag som föll. Stackarn hade sand både i munnen och i ögonen; det såg riktigt otäckt ut! Jag skyndade mig in i tvättstugan med honom där jag slet av honom "buffen" och med  den började jag badda bort all sand. Anton grät inte längre och han tyckte nog i själva verket att det var rätt roligt att få dricka vatten direkt ur kranen för att skölja bort att småstenar som kilat fast mellan tänderna. Den grabben är otrolig och han måste nog ha en utav de högsta smärtgränser som man kan ha!

Nu är allt packat och klart inför Högheden där vi kommer att spendera helgen så nu är det dags för mig att få dagens dos av min egentid. Trevlig helg!