Igår bjöds vi på middag hemma hos min mormor och morfar. Eller det var väl snarare jag som gullat in mej efter jag hört att de skulle äta blöta (även kallad blaita eller dopp i grytan). En rätt som endast förtärs en gång per år vid juletid enligt min uppväxttradition och jag vet egentligen inte om det är särskilt gott; men en gång per år ska det ner i strupen så är det bara. Jag fick även tillbaka en lampa som min mormor skulle göra i ordning åt mej; det var tänkt att lampan skulle sitta ovanför Antons säng men med tanke på att det dröjde över ett års tid innan vi hittade de perfekta banden och fransarna så köpte jag en annan lampa till lillgubben och såhär i efterhand så tror jag det var lika bra för jag är nämligen lite nervös över att den ska ta eld i tyget om glödlampan blir för het. Förövrigt så är det inte vilken lampa som helst vi pratar om utan det är ett litet arvegods. Någon gång i tidigt 60-tal köpte min mormor en likadan lampa "John-blundlampan" som vi kallar den och hängde den ovanför min mors säng när hon var liten och nuförtiden hänger lampan i gästrummet hemma hos min mormor och morfar och var gång när jag var liten och sov över hos dem så faschinerades jag över den fina lampan.
Några år senare när jag och min drömprins flyttade ihop så fann jag i botten av en av hans flyttkartonger en likadan lampa; tydligen så hade han haft en likadan John-blundlampa när han var liten och före det hade hans mamma haft den. Tyvär hade skärmen som i orginalskick täckts av en röd papp gått sönder och det enda jag kunde göra var att köpa ett nytt tyg till skärmen. Jag valde ett tyg guld. Banden och fransarna hittade min mamma på en affär i Stockholm och därefter kunde min mormor sätta ihop en ny skärm. Otroligt fin blev den och ännu vet jag inte var den ska få sin plats, men upp på vägen ska den!

---

Idag har magen gått in i vecka 23 av 40 och idag passade vi på att memorera magen på bild.

Ja, vad ska man säga.. det finns inget att dölja längre.
Jag läste någonstanns att om bebisen skulle födas nu så har han en liten chans att överleva, rätt häftigt men jag hoppas för allt i världen att han håller sej inne i ugnen tills han är färdiggräddad. Om ni undrar varför jag skriver han så är det för att det är vad jag tror det är tills motsattsen kan visa det andra.
Här under följer familjeliv.se utlägg om vecka 23.

Vecka 23. 19 dec - 25 dec 2008
Kroppen: Man kan känna hur barnet rör och vänder på sig genom magen. Ännu finns det gott om plats i livmodern. Det går även att urskilja i vilket position barnet ligger, kanske genom att man känner något ganska kantigt som t.ex kan vara ett skulderblad. Ibland kan det göra tillfälligt ont i sidan som kan orsakas av att livmodermuskulaturen töjer sig mycket.

Barnet: Barnet är ca 20 cm lång och väger ca 500 gram. Barnet reagerar på olika sorters ljud som musik och röster. Barnet ligger ofta och suger på sin tumme. Huvudhåret har börjat växa ut och en del barn kan ha riktigt tjockt hår redan som nyfödda. Barnet hickar väldigt mycket när det ligger i livmodern, ett nyfött barn hickar också ofta. Nu är det mer kännbart och känns igen som ett rytmiskt dunk.