Decemberlängsta
Datum: 2008-12-15 @ Tid: 16:34:24
Jag känner på mej att det här inlägget nog kommer att bli mitt längsta under hela december! Jag har så mycket roligt jag vill berätta så vi låter det ta den plats och tid som behövs.
Vi åkte "akut" till Högheden på tisdagsafton för att agera valpvakt under onsdagen. Anton tackade adjö för det gångna året på förskolan Kompassen och passade på att ta jullov; fast vi lovade att återkomma redan nu på onsdag för att julfika.
<En supermysig bild på gossebjörnarna fr.v Jänta, Bruno & Birk.
Under förra veckan blev det mycke utomhusliv då det är något som Anton verkligen uppskattar och längtar efter att få göra varje gång vi åker till farmor och farfar. Att vara utomhus och leka i stan är inget man ens kan jämföra snölivet i Högheden med. Måste även tillägga att det blev en hel det skoterkörning för lillprinsen också; som han tjatat hela vintern kändes det inte mer än rätt.
Lucia firade vi i mörker. Vi klev upp redan vid 7tiden på lördagsmorgon för att traditionsenligt se luciafirandet på televisionsapparaten tillsammans med ett flertal koppar fyllda med rykhet mjölkchoklad, saffransbullar och pepparkakor! Efter programmet somnade vi alla om och vaknade åter upp ett par timmar senare; då till ett stort mörker. Hela byn var mörklagd och det var bara att vänta ut strömavbrottet.. timme efter timme. Tänk vad man är beroende av elektricitet! Mysigt blev det när hela huset lystes upp av stearinljus och vi tvingades till det mer sociala livet att prata med varandra istället för att sitta framför antingen tv eller dator. Helt ärligt så tycker jag att det kan få vara strömavbrott lite mer ofta. Vi 17tiden var det fortfarande avbrott och vi bestämde oss för att åka till Arvidsjaur för att se årets luciatåg. Anton var helt faschinerad av flickan med de brinnande ljusen i håret även om han nog tycke det var lite smålsäkigt när hon gick förbi vår bänkrad för då kröp han snabbt ihop med huvudet mot mitt bröst och vägrade titta på lucian förrän hon stod på säkert avstånd från honom. Mycket vackert och fint; julstämningen på topp även om träsmaken i baken blev något som distraherade mej mycket efter första timmens sång.
Här nedan följer några tappra försök av farmor Berit att ta ett fint julkort på sonsonen,
men jag tror de flesta bilderna blev till ett enda stort leende för skådaren istället
då de visat sej att Anton hellre spexar på kort än sitter lugnt och fint i en stol och ler.
På söndagen bar det åter av mot Skellefteå. Anton hade säsongsavslutning på simningen och kan numer tittulera sej som groda efter att han börjat för två år sedan som grodyngel och kämpat sej uppåt. Vi får se hur det blir med simningen efter jul. Han ska få simma extra två gånger till med Delfinsimmet efterssom vi missat ett par gånger. Sen kommer vi nog ta uppehåll under vårterminen och koncentrera oss på att bli en till i familjen. Anton älskar verkligen livet i vattnet så vi kommer garanterat inte att sluta helt utan det blir nog att vi simmar igen till hösten; fast då alla fyra!
På tal om bebisen i magen. Tiden går så fort nu!! Det sparkas och bökar på för fullt i min mage och det är jätteroligt. Jag är nu i vecka 22 enligt familjeliv.se. Från och med nu har jag inget foster i min mage mer; nu kallas det lilla livet för ett barn. Barnet är ca 19 cm lång och väger 400 gram. Barnets ögonlock täcker hela ögat och nu finns det ögonbryn. Naglarna är så långa att de täcker fingertopparna. Lungornas luftrörsträd förgrenas och lungblåsorna utvecklas. Utvecklingen går frammåt med andra ord och jag mår riktigt bra! Dock börjar det bli nalta bökigt att ligga på magen (som är min favoritsovställning) och vaderna har börjat gro (lite för mycket enligt mej). Jag dricker vatten i samma mängd som en elefant och har nu börjat känna mej tjock och framförallt ful även om Johan säger att jag är både söt och jättefin. Jag vill verkligen försöka njuta av graviditeten för personligen tycker jag att det är jättevackert med gravida kvinnor men när jag själv är i den sittsen så kan jag har svårt att förstå att jag en gång tyckt så. Jag skyller på hormonerna.
Nu har min amaryllis slagit ut och den är vackrare än någonsin!
Just denna färkombination har jag nog aldrig sett; trodde att de antingen var helröda eller helvita.
Otroligt vacker är den i alla fall!
Nu är det dags att lugna ner sej en stund med allt bloggande. Jag känner att jag har fått skriva av mej det jag ville även om jag gärna berättat lite mer om gårdagskvällen men just nu orkar inte fingrarna knappra mer på tangenterna.
Glad Måndag!
Vi åkte "akut" till Högheden på tisdagsafton för att agera valpvakt under onsdagen. Anton tackade adjö för det gångna året på förskolan Kompassen och passade på att ta jullov; fast vi lovade att återkomma redan nu på onsdag för att julfika.
<En supermysig bild på gossebjörnarna fr.v Jänta, Bruno & Birk. Under förra veckan blev det mycke utomhusliv då det är något som Anton verkligen uppskattar och längtar efter att få göra varje gång vi åker till farmor och farfar. Att vara utomhus och leka i stan är inget man ens kan jämföra snölivet i Högheden med. Måste även tillägga att det blev en hel det skoterkörning för lillprinsen också; som han tjatat hela vintern kändes det inte mer än rätt.
Lucia firade vi i mörker. Vi klev upp redan vid 7tiden på lördagsmorgon för att traditionsenligt se luciafirandet på televisionsapparaten tillsammans med ett flertal koppar fyllda med rykhet mjölkchoklad, saffransbullar och pepparkakor! Efter programmet somnade vi alla om och vaknade åter upp ett par timmar senare; då till ett stort mörker. Hela byn var mörklagd och det var bara att vänta ut strömavbrottet.. timme efter timme. Tänk vad man är beroende av elektricitet! Mysigt blev det när hela huset lystes upp av stearinljus och vi tvingades till det mer sociala livet att prata med varandra istället för att sitta framför antingen tv eller dator. Helt ärligt så tycker jag att det kan få vara strömavbrott lite mer ofta. Vi 17tiden var det fortfarande avbrott och vi bestämde oss för att åka till Arvidsjaur för att se årets luciatåg. Anton var helt faschinerad av flickan med de brinnande ljusen i håret även om han nog tycke det var lite smålsäkigt när hon gick förbi vår bänkrad för då kröp han snabbt ihop med huvudet mot mitt bröst och vägrade titta på lucian förrän hon stod på säkert avstånd från honom. Mycket vackert och fint; julstämningen på topp även om träsmaken i baken blev något som distraherade mej mycket efter första timmens sång.
Här nedan följer några tappra försök av farmor Berit att ta ett fint julkort på sonsonen,
men jag tror de flesta bilderna blev till ett enda stort leende för skådaren istället
då de visat sej att Anton hellre spexar på kort än sitter lugnt och fint i en stol och ler.
På söndagen bar det åter av mot Skellefteå. Anton hade säsongsavslutning på simningen och kan numer tittulera sej som groda efter att han börjat för två år sedan som grodyngel och kämpat sej uppåt. Vi får se hur det blir med simningen efter jul. Han ska få simma extra två gånger till med Delfinsimmet efterssom vi missat ett par gånger. Sen kommer vi nog ta uppehåll under vårterminen och koncentrera oss på att bli en till i familjen. Anton älskar verkligen livet i vattnet så vi kommer garanterat inte att sluta helt utan det blir nog att vi simmar igen till hösten; fast då alla fyra!
På tal om bebisen i magen. Tiden går så fort nu!! Det sparkas och bökar på för fullt i min mage och det är jätteroligt. Jag är nu i vecka 22 enligt familjeliv.se. Från och med nu har jag inget foster i min mage mer; nu kallas det lilla livet för ett barn. Barnet är ca 19 cm lång och väger 400 gram. Barnets ögonlock täcker hela ögat och nu finns det ögonbryn. Naglarna är så långa att de täcker fingertopparna. Lungornas luftrörsträd förgrenas och lungblåsorna utvecklas. Utvecklingen går frammåt med andra ord och jag mår riktigt bra! Dock börjar det bli nalta bökigt att ligga på magen (som är min favoritsovställning) och vaderna har börjat gro (lite för mycket enligt mej). Jag dricker vatten i samma mängd som en elefant och har nu börjat känna mej tjock och framförallt ful även om Johan säger att jag är både söt och jättefin. Jag vill verkligen försöka njuta av graviditeten för personligen tycker jag att det är jättevackert med gravida kvinnor men när jag själv är i den sittsen så kan jag har svårt att förstå att jag en gång tyckt så. Jag skyller på hormonerna.
Nu har min amaryllis slagit ut och den är vackrare än någonsin!
Just denna färkombination har jag nog aldrig sett; trodde att de antingen var helröda eller helvita.
Otroligt vacker är den i alla fall!
Nu är det dags att lugna ner sej en stund med allt bloggande. Jag känner att jag har fått skriva av mej det jag ville även om jag gärna berättat lite mer om gårdagskvällen men just nu orkar inte fingrarna knappra mer på tangenterna.
Glad Måndag!
Postat av: Bättan
Verkar som det har hänt mycket i ditt liv den senaste tiden. Skönt att höra att bebben mår bra också.Kram Bättan.
Postat av: Sandra
Haha va grymt charmig Anton är på korten :) och va FIN amaryllisen är.. har heller aldrig sett nån med det där mönstret på, himla vacker iaf :) vilken tid skulle passa er bäst på lör? ca 16 eller?
Trackback