Citatet är kopierat från skatteverkets hemsida med information till blivande föräldrar.
Som jag redan vet så är jag och Johan fortfarande inte gifta med varandra och nu väntar vi vårt andra barn. Som planerna framöver ser ut så lär det inte bli något bröllop för varken mej eller Johan.. känns som att vi inte behöver gifta oss, fast visst vore det trevligt och jag skulle definitivt svara ja om han knäböjde sej men bröllop får vänta; vi vill nog lägga pengarna (ja, för det är väl vad bröllop handlar till en stor del av (70 000 sek ligger genomsnittet på ett svenskt bröllop enligt programmet Plus)) på annat i nuläget.
Men ÅH! det var ju inte det här jag skulle skriva om (klockan är 00:47 och jag börjar bli riktigt övertrött, ursäkta för det).

Angående faderskap - det var dit jag ville komma!! Jag kommer ihåg när vi skulle fastställa faderskapet för Anton. Det var en spännande historia må ni tro. Jag, Johan och lille Anton välkomnades till socialen där det började med att Johan och Anton fick sitta kvar i väntrummet medan jag gick in med en kvinna i ett litet rum där förhöret började om hur jag och Johan träffades, hur länge vi känt varann, om jag haft någon annan vi samma tidpunkt, om vi haft "närgånget" umgänge och exakta datum m.m därefter fick jag lämna rummet och det var Johans tur att bli utfrågad > exakt samma frågor. Efter korsförhöret fick vi tillsammans möta kvinnan som jämförde våra berättelser med varandra (hon satt noga och antecknade allt vi sa under våra enskilda förhör) därefter fick Johan skriva under faderskapspapperna. Som min pappa skämtsamt brukar säga "Faderskapet är inget erkännande det är ett antagande", eller hur det nu var han sa de... Nu till frågan, kommer det bli likadant den här gången med den nya lilla krabaten. Mitt svar på den frågan är; antagligen. Hoppas bara socialnämnen tror på min och Johans story även denna gång, vem vet vem dom kan få för sej att skriva som far till barnet om dom nu har rätten till 100% att faställa det själv. Vem vet; kanske det blir Brad Pitt?

Näe nu måste jag verkligen gå och lägga mej. Känns som att mitt bloggande och min trötthet inte är en bra kombination. Nu ska jag inte skriva ett ord till. Natti natt!