Helgen var helt perfekt!
Det blev en jättrevlig kväll hos Sandra och Gustav precis som jag förutspått. Vi bjöds på plankstek och det är ju inte varje dag man äter så gott. Anton var i sitt esse när han upptäckte de fyra katterna som mer än gärna busade med bollarna han kastat till dem. Det jag ångrar är att jag inte tog med kameran och förevigade kvällen men men det är lätt att vara efterklok. Hoppas verkligen inte det dröjjer ett år till nästa gång trotts de närmare 14 milen som skiljer oss åt.

Senare på kvällen lämnade vi Älvsbyn och begav oss mot Högheden. Jag som starkt ogillar att färdas i Norrlands skogar i mörker satt på helspänn i 12 mil och spanade efter vilt framförallt älgar som är min största skräck att krocka med. Plötsligt stod de där framför oss mitt på vägen, två vuxna älgar och två fjolåringar och de verkade inte rädda ett minsta dugg för våran bil trotts att Johan tutade på dem. Till slut tog vi oss förbi dem och fortsatte färden men det dröjde inte länge innan jag såg något längre fram; med mitt dåliga mörkerseende så frågade jag chauffören "vad är det där framme??" Johan tittade lite längre fram på vägen och svarade "vaddå? en vägpinne??" Tydligen så såg han inte lika lång fram som jag gjorde för helt plötsligt körde vi jämsides med ett sextiotal renar som snyggt och prydligt gick uppradade två och två på motsatt körfält. Vi tog oss fram till Högheden till slut även om klockan hann bli mitt i natten.

Idag är dagen före julafton (för er som missat det) och egentligen känner jag ingen större julstämningen men det är när man pratar med Anton om julafton, tomten och alla klappar som man åter kan känna det där pirret i magen som man hade när man var yngre. Anton längtar verkligen och han vet med säkerhet vilka julklappar under granen som är hans och han har väldigt svårt att låta bli att gå och klämma på klapparna, precis som jag. Men ännu har vi inte tjuvöppnat ett enda! Jag försökte få Johan att gå med på att öppna bara en julklapp ikväll men han sa bestämt nej.. typiskt, det blir att vänta till imorgon bitti då vi tre får öppna varsin morgonklapp. Jag tror den äkta julstämningen kommer lagom till imorgon när vi packar bilden och drar kosan mot Kågewalley!

Nu står Johan i köket och förbereder fårsteken som är hans bidrag till morgondagens julbord. Förresten så har Johan kommit på ett arbetsnamn till han i magen. Det blir tillsvidare Neo men jag garanterar er att det inte blir någon Neo som får behålla sitt arbetsnamn som tilltalsnamn när han väl är ute. Anton kallade vi för Teo när han bodde i "enrummaren" och inte var det någon Teo som kom ut. Några mer seriösa namnförslag har vi inte för stunden eller jo, om det blir en flicka så är namnet klart, ett dubbelnamn blir det men mer än så vågar jag inte avslöja. Killnamn har vi inte ett enda som vi är överens om, men det är ju inte akut ännu.

De ringde nyss från bmm, urinvägsinfektionen är inte helt borta *suck* tydligen så har jag två olika bakterier och en av dem är borta men den andra var mer slitstark så nu blir det att skynda sej till apoteket och hämta ut mer piller. Jag gruvar mej. Tur är i alla fall att jag inte har några symptom av infektionen så jag slipper kissa rakblad som vissa påstår att det ska kännas som. Åååååh.. det här var ingen kul julklapp.

Nu ska jag gå och be min hårstylist till sambo att färga håret på mej. Ha de!