Blev sent igår. Vaknade till liv på riktigt vid 9-tiden då Anton smetat in hela sej själv med min hudkräm. Tjugo minuter senare knackade min kaffesugna mamma på ytterdörren. Hon skulle spendera dagen på stan och bad mej komma vid lunchtid för att medverka som smakråd till valet av ett par tapeter som kommer att sitta i mitt gamla rum; numer gästrum. De tapeter som det till slut blev är väl kanske inte något jag själv skulle ha valt men jag och min mor har väl aldrig riktigt haft samma stil. Ett par 30-tals inspirerande matta tapeter med en ljus botten och på detta ett väldigt mönstrat tryck av gyllende blad och påfåglar. Tror ändå innerst inne att det kan bli rätt läckert. Efteråt bjöd mamma på fika vilket självklart uppskattades.
Väl hemma igen dröjde det inte länge innan min mormor och morfar kom på besök. De fyllde på frysen med ÄLG och lite annat smått och gott. Jag är så himla tacksam över att jag slipper köpa kött för med min ekonomi så hade det helt enkelt inte gått (har för tillfället ingen inkomst alls förrutom Antons barnbidrag). När vi lyxar till det här hemma så blir det falukorv och det är inte särskilt ofta. Mormor hade även med sej en limpa som hennes vännina Malin bakat. Finns det något mer underbart gott än hembakat bröd? Anton åt upp 1/4 av limpan till kvällsfika så även han känner skillnaden på köpes och hemmagjort.
Efter besöket åkte jag och Anton till Maxi för att helghandla. Det blev bland annat en hel låda clementiner! Jag och Anton tryckte inte bara en clementin under tiden vi såg boliboma tillsammans. Gott gotti gott gott!
När Anton väl lagt sej för kvällen bestämde jag mej för att rätta till ett misstag jag gjort tidigare i veckan. Jag hade lovat Anton att göra 7-minuterskola men dum som jag var så hällde jag upp smeten alldeles för tidigt så det stelnade aldrig. Denna gång tänkte jag göra rätt dock med ett annat recept. Det började bra men efter ett tag tog kolan över i köket; det var som ett vulkanutbrott!! Normalt sett brukar kolan bubbla lite lagom på svag värme men den här smeten tänkte annorlunda; den valde att ligga lugnt som ett stilla vatten och från ingenstanns hux flux skjuta iväg ett kolaskott. Jag garderade mej med ett stort kastrullock och en grytvante varje gång jag närmade mej. Det var riktigt spännande ett tag och jag visste inte alls hur detta skulle sluta (förrutom att jag skulle måsta sanera både spis, golv och köksbord efter alla utbrott). Jag kände mej precis som pappa Rudolf i avsnittet från Sunes Jul där han ska koka knäck och det slutar med att han måste lägga om köksgolvet och tapetsera nytt.
