Tänk dej att du vaknar upp mitt i natten och det första du tänker på är "Nu föll julgranen omkull!!" även om du aldrig hört en julgran drumlat omkull så vet du med 99,9% säkerhet att det var julgranen som stupade.
Det hände mej inatt!
Jag puffade lite i Johan fortfarande sov djupt
- Jag tror julgranen har ramlat omkull, sa jag och försökte få han att visa lite intresse
Johan sov djupt
- Julgranen har ramlat omkull! försökte jag igen nu med lite högre ton
Helt plötsligt blev Johan klarvaken!
- Va?
Han reser sig upp och springer till vardagsrummet, jag ligger kvar i sängen och väntar på tecken,
jag väntar och väntar, till slut ropar jag ganska tyst för att inte väcka Anton.
- Hur går det?
- Den har ramlat omkull bekräftar johan med en nedstämd ton
- Va? är du seriös! ropar jag spom svar och reser mej ur sängen med ilfart vilket leder till ett blodtrycksfall men den här gången struntar jag i det och försöker så gott det går att ta mej till vardagsrummet utan att springa in i verenda dörrfoder.

Väl ute i vardagsrummet har Johan rest julgranen men alla klappar under granen är dyngsura efter den vattenfyllda julgransfotens färd mot golvet. Jag skyndar mej att torka paketen torra medans Johan torkar upp vattnet från golvet, därefter sopar han upp granriset från golvet.

Det här historien upprepades två gånger denna natt. Vad beror det då på? Jo, allt är såklart mitt eget fel! Bara för att jag inte ville kapa av de nedersta kvistarna på granen så kunde inte hela stammen tryckas ner i foten vilket ledde till en väldigt ostabil ställning för granen. Men istället (förrutom att jag måste springa upp ett antal gånger per natt för att resa granen) så får jag en väldigt vacker gran med den perfekta "julgransformen"!