Till slut har vi äntligen hittat den "rätta"! Visst tog det en stund men nog var det lite av vad man skulle kunna kalla Kärlek vi första ögonkastet - visst, hon är inte helt felfri, men hon duger bra som hon är! (helt plötsligt blev bilen en "hon" jag som tänkte döpa henne till Billy)

Efter att vi gått igenom listan med alla "måste-kolla-om-det-funkar-innan-vi-köper-bilen" testerna så stod det klart att -Denna ska vi haa!!
Så vi köpte den! Utan att jag fått provköra den en meter så la jag upp alla mina besparade mynt och räckte över dem till mannen som sålde bilen. Johan hade förståss provkört och nog hade jag fått ta mej en tur om jag velat men det känndes inte som att min tid kommit ännu.

På väg hem. Lördag kväll klockan 20:15. Jag får köra "Den blå faran", än så länge vågar jag inte köra "nybilen" vill inte ha sönder något eller rädslan av att köra en bil som jag aldrig kört förrut, på vägar som jag aldrig kört på övertygade mej till att sitta kvar i den blå faran MEN tillslut när Johan svängde av för att tanka så var det som att min kropp inte ville lyda och min mun sa saker som jag inte trodde jag skulle våga säga (inte idag i alla fall) -Jag vill köra nu! plötsligt sitter jag i "nybilen" ensam.

Jag kör före och Johan håller sej tätt efter mej. Jag försöker få igång radion men tanken på att släppa ögonen från vägen gör att jag ger upp att hitta en radiokanal som jag trivs med. Försiktigt börjar jag sjunga Bonnie Tylers låt Turn around. Det börjar bli riktigt mörkt ute.
Plötsligt slår mej en tanke att jag ALDRIG kört en så här stor bil förrut, iofs så är den inte gigantisk men ändå, jag har aldrig kört något så här stort förrut. Det ekar nästan när man sjunger i bilen.
Som i den där reklamen; jag tror att det var reklam för en ny bil och en man öppnar bagaget och ropar "Hallå!?" och efter en stund hörs ett eko tillbaks  "Hallå!?", ungefär så lät det i bilen -den är så tyst! nästan obehagligt tyst.
För en stund fick jag för mej att jag inte var ensam i bilen och började få märkliga nojjor att en mördare hoppat in i bilen när varken jag eller Johan såg på bensinmacken. Jag vänder mej om -ingen i baksätet. Lättnad.

Näe, nu känns det bara så grymmt bra!!!!!!! För min egen skull så hade jag egentligen inte brytt mej -nog hade jag kunnat ha kvar golfen ett tag till men för Antons skull. Jag vill att han ska åka säkert! Nu göra han det och jag är nöjd och lycklig -Johan också.

Godnatt.

(P.s det blev en Opel Vectra Kombi)