Imorgon blir Anton 9 månader!!
Då har han levt lika länge på insidan av mej som på utsidan.. om jag jämför livet före och efter Antons födelse så kan jag helt ärligt nu säga vem jag är! Jag har utvecklats till en person som vet vad jag står för och vad jag vill med livet - det är så himla underbart att veta vem jag är när jag förrut aldrig riktigt vetat.
Jag Älskar det här livet och mina två underbara killar, Johan & Anton ni är svaret på Kärleken. 

Vad gäller vänner så vet jag nu var det flesta står. Före graviditeten hade jag några väldigt bra vänner, under graviditeten fick jag fler vänner, kanske inte så tajta men det var såklart många nyfikna och dem hade jag inget emot, det är alltid kul med folk som frågar hur man mår, tyvärr var det då några av mina som jag då tyckte var bland de närmaste vännerna som ramlade bort och bara försvann.

Nu sitter jag bara här.. i väntan på att någon ska höra av sej men nej.. visst finns det då de som tycker att jag kan plocka upp  telefonen och slå en pling till dem och fråga hur de mår. Jag kan skylla ifrån mej på att jag inte alltid har tid även om jag bara går hemma på dagarna och myser med Anton. Det är sant, som mamma som har man ingen tid fast man hinner med så otroligt mycket ändå (en märklig men sann ekvation). Jag lovar att ni mina vänner också har många bra bortförklaringar till varför det blivit så här.

Jag önskar att jag hade mer tid till mina "gamla" vänner men jag får väl också inse att vi är på två helt olika stadier i livet och att vi haft våran tid tillsammans - och det var en underbar tid!

Det här inlägget tillägnas mest till alla jag känner i BF3 -ni vet vilka ni är och jag glömmer aldrig min tid med er.

Det är förståss inte bara med sorg jag sitter här och saknar tiden förrut, nej nej, jag har fått några nya vänner också som är på min nivå i livet.
Det är väl så livet är.. vännerna kommer och går. Det gäller bara att njuta av stunderna man får tillsammans för helt plötsigt så är tiden tillsammans bara borta och då står man här som jag och undrar vad som egentligen hände.
Så vad ska jag säga.. Carpe Diem - fånga dagen

Imorgon blir min älskade son 9 månader... Idag reste han sej från sittande till stående med hjälp av sin bobby car + att han stått i 3 sekunder alldeles själv. Jag är så stolt över honom.

Carpe Diem