Idag skulle Johan kommit hem men han ringde imorse och berättade att planen var fullbokade. Han flygliftar nämligen från stockholm för att spara på några hundralappar vilket jag iof tycker är klokt men samtidigt kunde jag inte låta bli att sura ihop litegrann. Imorgon var planen att åka till djurparken om det är fint väder eller möjligen till äventyrsbadet om det regnar men nu blir det inställt då planet kommer försent för att allt ska tajma. Ja, jag vet, strunsak att bli sur över.. det är ju inte Johans fel men ändå vill jag skylla på honom. Jag blir till och med sur på mej själv för att jag tycker som jag gör. Hur knäppt är inte det?

Jag blir irriterad över att detta är vår enda semestervecka tillsammans under hela året och han spenderar 4½ dag borta från sin familj. Det är inte det att jag inte unnar honom det. Jag menar oss tre träffar han varje dag och har hela helger med oss till skillnad från hans vänner som han träffar hur ofta då? ett par gånger per år kanske. ÄNDÅ sitter jag här och surar?!!

Jag kan inte åka själv till stranden/badhuset med ungarna för jag tycker det krävs en vuxen per barn och vill inte riskera något. Djurparken skulle väl iof jag kunna åka till ensam men det känns lite småläskigt att åka så långt med ensamt ansvar. Jag "brukar" få punktering på vägen dit och vad skulle jag göra då om jag var helt ensam med ungarna mitt ute i ingenstanns.

Jag vill göra familjegrejjer tillsammans med Johan och ungarna!

Skönt att få skriva av sej lite för någon att prata med har jag inte haft de senaste dagarna förrutom ungarna då. Dock är Anna en liten gnällspik som vanligt och blir sur för minsta lilla, kanske är det tand nummer 9 som är på gång eller så kan det vara mitt humör hon ärvt, stackarn i så fall. Tur är att Världens Bästa Anton finns som hjälper mej med allt i hushållet.

En stor eloge till ALLA ensamma mammor och pappor! Jag menar, jag har varit utan Johan i 3½ dygn och redan nu är mina ringar under ögonen mörkare än natten (nu pratar jag vinternatt ifall ni undrar). Jag blir irriterad över smågrejjer (ja som ni nu läst här ovan) och är så trött att jag inte ens orkar sova. Jag skyller allt ovan på pms just nu bara för att jag inte vill ha några anklagelser. Men annars är allt bra!

Håller på att längta ihjäl mej till imorgon då Johan kommer hem och jag håller tummarna att jag får en lååång sovmorgon på fredagmorgon - det borde jag väl ändå förtjänat tycker jag.


Tack för att du finns Världens Bästa Anton!