Har sorterat en hög med papper och anteckningsblock. I ett block hittade jag min dagbok från min och Johans semester i Turkiet 2008. Jag insåg att dessa minnen inte blivit publicerade på min blogg. För ett år sedan tyckte jag detta var en rätt pinsam upplevelse men idag skrattar jag gott åt denna historia och jag är glad att jag antecknade ner den. För visst är det kul med minnen om dock det är en smula pinsamma.

25 Augusti 2008.
Idag har vi varit på stranden och trots att jag bar solskyddsfaktor 15 har jag brännt mej. Det enda positiva är att jag fick en jämn och "snygg" knallröd bränna över i princip hela kroppen. Väl tillbaka på hotellet smörjer Johan in hela mej med ett tjockt lager kylbalsam. Jag bäddar sängen med badlakan för att inte kleta ner någonstans och  ligger där relativt naken och väntar på att kleggan ska stelna. Men vad händer då?

Det knackar på dörren till hotellrummet.

Jag reser mej upp och springer in till badrummet och låser om mej. Under tiden går Johan och öppnar. Utanför står städerskan med en man som tydligen ska fixa våran dusch. Nu står jag alltså i princip jättenaken i badrummet med två främlingar på andra sidan dörren som vill komma in. Jag är vit av kylbalsamet från näsan ner till tårna och självklart finns det inget jag kan skyla mej med då badlakanen ligger kvar inne i sovrummet. Jag ropar till Johan att kasta in en handduk - vilket han gör. Måste även tillägga att det inte är den största handuken i världshistorien.

Jag låser upp toadörren och trots den filmjölksaktiga sörjan jag är insmetad med så hälsar jag på främlingarna innan jag snabbt kutar in i sovrummet tillsammans med Johan. Jag står tryckt bakom sovrumsdörren och lyssnar till skrattet från städerskan som garanterat tyckte jag var en rolig syn.

När jag inte trodde det kunde bli värre så knackar det på sovrumsdörren och denna gång kan jag inte gömma mej.

Mannen som följt med städerskan (troligtvis en rörmokare) behöver låna telefonen som självklart finns i vårat sovrum. Jag står och låtsas som att jag tycker att det är den mest naturliga sak i världen att se ut som jag gör.  I samma ögonblick får jag ögonkontakt med städerskan som ett flertal gånger börjar upprepa "I'm sorry" på extremt dålig engelska.

Nu sitter jag alltså instäng på rummet i fyra timmar! (Om jag inte vill gå ut så här vill säga) Rörmokaren skulle  smeta silikon i duschen vilket medför att jag inte kan duscha under dessa timmar. Suck.

Jag & Johan
Turkiet 2008
<3 <3 <3 <3 <3