Jag vet, jag borde ta tillfällena i akt och sova när mina barn gör det.
Men jag är inte så smart.

Anna har magknip - det går inte komma ifrån.
På natten efter jag ammat henne så händer det att hon (och jag) somnar om innan hon hunnit rapa vilket bidrar till att hon får magknip och bara ligger och gråter otröstligt. Jag tycker så synd om henne men det finns ju inget man kan göra - jag håller henne mot mej och klappar lite lätt i rumpestumpen på henne, ibland hjälper det, ibland inte. Inatt var en sådan natt det inte hjälpte. När man blir väckt mitt i natten och man känner att vad man än gör så hjälper det inte samtidigt som man ser Johan och Anton ligga brevid och snarka i kapp och man själv är så trött att man skulle göra vad som helst för att få sova - då blir man lite olik sej själv. Inatt lämande jag sängen och stängde sovrumsdörren efter mej och gick och la mej på soffan med en filt över hela mej och därefter ett par kuddar över huvudet. Jag somnade på ett par ynka sekunder.

Jag vaknade av att Johan väckte mej på morgonen. Han hade inte alls märkt att jag försvunnit från sängen under natten något som ter sej väldigt märkligt för "någon" har flyttat över Anna till hennes vagn från sängen och det skedde efter min flykt så det finns ingen annan än Johan som måste vaknat av henns gråt och därefter lagt henne i vagnen och fått henne att somna om.

Ikväll hoppas jag på en tidig natt.