Gick och hämtade Anton på förskolan (i 17 minusgrader!!). På vägen hem kom vi på att det inte alls fanns någon anledning för oss att gå hem, för vad skulle vi hitta på där mellan betongväggarna? När vi ändå hade på oss ytterkläderna så tog vi en promenad till Myrorna. Anton har namnsdag på lördag och som en liten tidig namnsdagspresent ville jag ge honom ett pussel - dock hittade jag inget lämpligt för lilleman där och fortsatte att styra vagnen mot Coop. Vi hittade ett 40 bitars Bamsepussel som vi köpte och som han höll stenhårt i hela vägen hem.
Väl hemma hann vi knappt få av oss ytterkläderna innan kartongen var öppnad. Vi la pusslet några gånger och Anton tyckte det var riktigt kul med lite uppdatering i svårighetsgraden än hans vanliga 25 bitars pussel.

Om knappt två veckor blir den unge herrn 2½ år exakt och hans utveckling går i rasande fart frammåt! På förskolan har han börjat vara med i rollekar med sina jämnåriga och här hemma bjuder han ofta på låssasmat och dryck ur sin plastservice. Hans fantasi har verkligen börjat blomstra rejält de senaste veckorna. Som en dag när jag och Johan satt och konverserade kom Anton fram till mej med ihopkurade små nävar och ville överräcka något till mej. Jag blev livrädd och var helt säker på att han hittat en spindel eller annat läskigt kryp och ville nu ge det till mej. Jag svalde min rädsla och bad honom ge vad det nu var till sin far (som är mycket modigare än mej) istället, vilket han gjorde. Johan sträckte ut sina händer och Anton öppnade sina och förde över något som vi med vuxna ögon inte kan se.
- Vad är det för något? frågade Johan sin son.
- En ballong! svarade Anton med mycket nöjd min.
Mina ögon har nog aldrig varit så stora som då. Jag stirrade på min sambo som fortsatte att spela med.
- Åh, vilken fin ballong!
Anton vände sej om och lämnade rummet.
- Vad var det där?? viskade jag lite smått oroat till Johan
- Fantasi! Fick jag till svar.

Anton börjar bli stor nu. Han blir så stolt var gång vi pratar om när bebisen i magen ska komma att han aldrig glömmer tillägga "Då blir jag lika stor som pappa!!!" Att få bli lika stor som pappa är hans stora dröm och med tanke på att pappa Johan också är storebror så ser Anton sej själv bli precis lika stor som honom.

Pojkar.
 
Små pojkar en särskild art,
det märker man ganska snart.

En sten blir till bil, en pinne ett svärd.
Ja, små pojkar lever i sin speciella värld.

De springer, hoppar, flyger och far
och bygger av kuddar ett mjukt försvar.

Om man bara fyller deras dag med kärlek,
och en och annan förmaning ibland,
klarar de sig snart på egen hand.

Tiden går fortare än man tror,
snart har min förstfödde son blivit stor.

Jag kommer att minnas dig med solsken och lycka
och glädjas åt att en vuxen mans hand få trycka.

Jag minns när jag på din hjässa fick snusa
och när du i min famn otvunget rusa.

Jag vill ta vara på varje minut jag får dela ditt liv.
Snart går du din egen väg med stora kliv