Oj! åter en gnutta egentid till förfogande.
Jag ska erkänna att även om jag egentligen kan ta ut rätt mycket egentid så gör jag det inte. Bloggen kommer lite vid sidan om, vilket är lite trist då jag känner behov av att skriva av mej för att rensa hjärnan på lite innehåll.

Idag är det Måndag och vi började denna dag med utvecklingsamtal på Antons förskola. Det finns inga negativa åsikter om honom -vilket känns skönt- Anton är en kille som "smälter in" sa Åsa (förskolefröken). Jag vet vad ordet "smälter in" betyder, jag var själv sådan som barn.. jag fann mej i de flesta situationer. Om det är bra eller dåligt vet jag inte, det negativa är att man lätt glöms bort för att man inte gör något större väsen av sej.

Sedan tog jag och Anna och traskade in mot schtaan under tiden som Johan fick lite egentid hemma. Jag gick in på Arbetsförmedlingen och tog tag i mina (förhoppningsvis) sista diskussioner med dem på ett år eller så. Det kändes gode bra!

Därefter visade jag min dotter för första gången i hennes liv shoppingutbudet i denna stad. Jag vet inte om hon blev så jätteexalterad direkt då hon sov under hela shoppingrundan. Jag gick och tittade på det som förrut känts som en smula "förbjuden avdelning" för mej - nämligen bebisavdelningen för flickor. Där fanns det mycke rosa, spets och såklart klänningar. Dock vet jag inte om min dotter gillar  rosa spets ännu då hon än så länge bara gått klädd i retro unisex kläder och en del ärvda kläder från (numer) storkusinen Ludvig - förrutom i lördags då hon hade sin nya rödrandiga klänning som hon fått i födelsepresent. Jag vet att det kan låta lite konstigt; men det känns en smula orättvist att köpa klänningar och strumpbyxor till Anna när Anton aldrig fått det. Jag fick en mycket märklig blick från Johan när jag förklarade mitt egendomliga problem för honom. Förhoppningsvis får jag en annan syn på det här med klänningar, strumpbyxor, rosa och spets (eller kanske inte spets) snart - det tar bara lite tid att ta in att man faktiskt numer har en både en blå och en rosa (om man får säga så?)

Anton sover redan för kvällen. Under tiden vi åt middag (vid 17:30) somnade han helt plötsligt. Han satt och vajjade fram och tillbaka på sin stol med ögonen stängda och fortfarande med gaffeln med mat på i ena handen. Johan filmade det hela och visste jag hur man gjorde så skulle jag lägga ut filmen här så ni fick se hur kul det såg ut. Det nya livet som storebror tar rätt mycket energi från honom, speciellt på nätterna då han inte längre får ligga i våran dubbelsäng utan hänvisas till sackosäcken på golvet när han vaknar och kommer över till vårat rum. Det betyder att han både sover obekvämt och att han vaknar varje gång Anna vaknar och vill ha mat. Jag hoppas för Antons egen skull att han lär sej sova hela natten i sin säng, i sitt rum snart. Tips, ideér och förslag på hur man får honom att sova i sin egen säng hela natten mottages tacksamt.

Just nu har Johan kommit hem efter att ha "dränkt sina sorger" som han själv sa på Onoff. Vet inte riktigt vad han menade med det - men han har varit riktigt sugen på en widescreen dataskärm och nu har han köpt en. Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Dataskrämen vi har nu köptes ny för ca 1½ år sedan och jag sa då att jag tyckte den var liten men Johan envisades om att vi inte behövde någon större och nu har han kommit hem med en bjässe till dataskärm som gör att (ni som vet hur våran lilla dataskrubb ser ut) man kommer måsta sitta inne i köket för att man inte ska behöva vrida huvudet ur led för att läsa tidningen på internett. Jaja.. jag vänjer mej, förhoppningsvis.


Riktigt långt inlägg det blev idag men det skyller vi på att jag inte fått skriva av mej på ett tag. Nu är det åter dags att inta "Mamma Mu" position. Jag har räknat ut att jag ammar ca 12 gånger per dygn och ca 15 minuter vardera gång - det borde bli 3 timmar per dag, om jag räknat rätt, som hon sitter fast vid mej. Jag tycker det låter mycket.. undra hur många timmar man själv ägnar åt att äta varje dag? Det ska man nog inte ens fundera på.

Trevlig kväll på er!