Jag vet inte om ni hört talas om ordet sympatigravid.
Det är ett väldigt vanligt symptom; särskilt hos de blivande papporna.
Jag är så tacksam för att det finns något som heter sympatigraviditet,
för för det första har papporna alltid något att skylla på när sötsuget (eller annat sug)
smyger på och för det andra så slipper jag baka och äta upp det goda i ensamhet.

<< Ruskigt goda blev dessa som Johan bakade på eftermiddagen!