Efter en mycket lång och mycket trevlig helg (bortsett från att Johan varit i huvudstaden i fyra dagar) så är det nu vardag; på riktigt! Johan har börjat om att jobba, jag lämnar och hämtar på förskolan samtidigt som jag räknar dagarna till studenten (EXAKT EN MÅNAD KVAR NU!!), och Anton är inget femton timmars barn längre...

Helgen spenderade jag och Anton först med en heldag på schtaaan där jag inhandlade en rosa pikétröja till lilleman som han blev stormförtjust i! därefter åkte vi hem till Emelie i Nyheden där vi passade på att besök en ladugård och Anton fick för första gången i sitt liv träffa en riktigt ko, dessutom fick en liten kalv suga på Antons små fingrar. Anton tyckte det var jättespännande!
Dessutom fick han även hälsa på hönorna, tuppen och en kanin. Antons dag blev fulländad när den avslutades med att Emelie serverade honom en skål chips. Till slut somnade lillgubben i soffan. Lycka är att vara liten.

Lördagen åkte vi till min mormor och morfar och chillade. Ibland är det bara så fruktansvärt skönt att bara bli uppassad! maten serverad och man behöver dessutom inte plocka undan efter sig! Det kallar jag lyx. Jag och Johan brukar prata om det ibland; man kanske skulle hyra in en mormor/farmor som kommer hem och lagar mat åt en och sedan plcokar undan.  En dag, när vi blir rika.. då!

Söndagen så var saknaden av Johan jäääääääättttttttestoooooooor!! och jag hade verkligen aktiverat mig i princip hela hela helgen för att inte tänka så mycket på honom.
Natten till måndag, klockan 00:22 så kom min Johan hem och presenter till mig hade han med sig! Först fick jag ett par skor i vitt skinnimitation  som Johan tänkte att jag skulle kunna ha på studenten. Dom är verkligen absolut inte min stil men på något vis är dom väldigt söta och den där spettsiga tån gör att det ser ut som att jag har storlek 43(!!!) men jag gillar dom och för Johan skull så lovar jag att ha dom på min studentexamen, dessutom var dom mer än dubbelt så dyra än självaste klänningen. Jag trodde att det räckte med en present men icket; bor man med en romantiker så gör man! Andra presenten visade sig vara ett par örhängen som kostade betydligt mer än något par örhängen jag någonsin ägt (dock har jag bara ägt billiga h&m örhängen, men ändå) min första komentar som borde varit "tack! dom är jättefina!!!" blev istället "Dom här liknar manliga könsceller". Och det är inte bara för att jag ibland har en något livlig fantasi utan att det faktiskt var så. Johan skrattade gott åt mig och påstod att han faktiskt aldrig kollat riktigt noga på vad de föreställde men han höll med om att det faktiskt såg ut som två "simmare".

Ännu har jag inte bestämt mig om jag kommer att byta dessa örhängen mot ett par välbehövda joggingskor (då mina gamla firar 10 års jubileum i år). Enligt mina beräkningar så går jag en promenad på närmare 10 km varje dag.  Först gå och lämna Anton på förskolan - hem - gå till skolan - hem från skolan - Hämta Anton - åter hemma. Så det känns som att ett par bra gympadojjor hade kommit bättre till pass. Men jag är ändå jätteglad och tacksam över att Johan ändå inte bara tänkte tanken att köpa presenter till mig utan att han även gjorde det.